VIKTIG INFO

Vägverket Upplyser

En enkel säkerhetsåtgärd som ett säkerhetsbälte för människor eller bur för sällskapsdjur räddar liv. Konsekvenserna vid en frontalkrock leder oftast till livshotande personskador med dödlig utgång om passagerare inte har använt säkerhetsbälten. Vägverket informerar om vikten att använda bilbälte. När det gäller hundens trafiksäkerhet ligger det i bilistens eget intresse att förebygga de eventuella personskador som en oskyddad hund kan förorsaka vid en trafikolycka. Inte bara hundens säkerhet står på spel utan alla passagerare riskerar att drabbas av livshotande personskador då en hund färdas oskyddad i bil. Om bilbälten alltid användes hade personskador vid trafikolyckor av värsta tänkbara scenario minskat med 50 % enligt vägverkets statistik. Hundägare bör tänka på att hunden sitter lika oskyddad utan säkerhetsbur som människor gör då inte bilbältet används. Trots lagen om trafikskydd följer inte alla körkortsinnehavare och övriga passagerare i bil en självklar skyddsdetalj vilket innebär en onödigt hög trafikdödlighet. Utan säkerhetsbälten klarar en person inte att hålla emot om inte bilbälten används och detta gör oss mycket sårbara. Detta gäller särskilt vår fyrfota vän hunden och annat husdjur eftersom ett djur inte förstår faran och inte kan hålla emot. Om passagerare använder bilbälten och säkerhetsbur för hunden minimeras de personskador som en hund kan orsaka pga. den ofrånkomliga kraften. Enligt vägverket kan man utan bilbälte hålla emot vid en bilkrock i högst 7 km i timmen.

Bilkrocksvikten motsvarande en elefant

Vid hög hastighet blir stoppsträckan längre Reaktion och stoppsträckan bestämmer svårighetsgraden vid en trafikolycka. Vid en frontalkrock i 90 km per timme motsvarar kraften vid inbromsning ett fall från tionde våningen. En hund utan säkerhetsbur innebär en dödsfälla för samtliga passagerare eftersom hunden kastas framåt med så stor kraft att den som sitter framför kan dö av personskadorna. En hund som har en vikt på 10 kg ökar sin krockvikt 25-30 gånger vilket innebär att vikten uppgår till 300 kilo vid en kollision enligt vägverkets bedömning. En något tyngre hund som väger 30 kg skulle vid en frontalkrock ha en bilkrockvikt på 900 kg. Hunden motsvarar alltså vikten av en elefant.
Glöm inte att hålla avståndet! Detta är en enkel regel vilken bör följas särskilt noga av hundägare. Redan vid mycket låg hastighet innebär en trafikolycka svåra personskador. Vid en frontalkrock i 50 km i timmen fyrtiodubblas vikten på föremål eller passagerare som inte är fastspända, denna enorma kraft gör att en person i framsätet riskerar att få nacken knäckt av ett husdjur enligt vägverkets bedömning. Det kan vara värt att investera i en säkerhetsbur för hund, sele eller bälte e .t. c för att ett olyckstillbud inte ska leda till trafikdöd och omfattningen av personskadorna minskas radikalt av en sådan enkel åtgärd som bälten och burar för hund eftersom det påverkar samtliga passagerare. Dessutom kan hunden bli involverad i ytterligare trafikolyckor om den överlevt bilkrocken, efter att ha slungats ut ur bilen och kan då bli inblandad i ytterligare incidenter eller irra omkring och reagera med våldsamt beteende pga. av chocktillståndet den befinner sig i.

Vett och etikett i trafiken

Ur trafiksäkerhetssynpunkt är den mest primära detaljen i bilkörningen givetvis bilbälten och en säkerhetsbur. Hundburen ska vara en självklar skyddsåtgärd och ska förebygga en livshotande situation för hunden och övriga passagerare. Om hunden sitter tryggt i sin säkerhetsbur minskar dessutom risken att föraren tappar koncentrationen eftersom en hund kräver stor uppmärksamhet om den blir orolig och kan bli ett störande moment under bilfärden. I Sverige är det lag för vuxna och barn att använda bilbälte. För hundens säkerhet i bilen ansvarar hundägaren för konsekvenserna som följer vid en bilkrock. Det finns inte någon trafiklag på bilbälte eller säkerhetsbur för hunden utan endast rekommendationer och sunt förnuft råder. För att förhindra att en trafikolycka leder till nämnda förödande konsekvenser bör hundägare se över sin egen situation om trafiksäkerhet och låta hunden sitta i säkerhetsbur av omtanke för hund och medpassagerare.

Trafikkunskap om hunden

Om alla följde lagen om bilbälte skulle cirka 80 liv sparas varje år enligt vägverkets statistik, vilket talar för att många fortfarande inte prioriterar lagen om trafiksäkerhet, dvs. säkerhetsbälten. En ansvarsfull bil och hundägare ska vara förnuftig nog och följa lagarna och tänka på farthållning, avstånd och även övrig trafiksäkerhet som faller utanför lagens ramar. En hundägare bör redan vid planeringen av hundköp inhämta sådan kunskap såsom hundvård och trafiksäkerhet precis som vi människor gör då det gäller våra barn i trafiken.
Konsekvenserna som kan följa orsakad av en obältad hund kan få katastrofala följder i en bilkrock. En hundbur är en billig livförsäkring som hundägare gör klokt i att investera i dessa trafiksäkra skydd som finns för hunden. Det går att hämta mycket information bl.a. på Internet för vidare kunskap om “hundliv” och trafiksäkerhet där den viktigaste detaljen är bälten och säkerhetsbur. Dessutom finns diverse typer av hundburar för hundar såsom krocksele. Och hundbälten anpassade för husdjur och hundar.

Bilbyte

Skulle öppna grinen i morse för att släppa ut T när vi skulle åka. Knasigt då det inte fanns någon att släppa ut.
Här om dagen höll jag på att bryta ihop lite grann. Prinsen tog en tallrik från diskmaskinen (när vi packade in i den, han motarbetar oss ibland), gick till köksbordet och ställde den på golvet och ropade. På vem? Jo på T så klart. Hon skulle få slicka tallriken. Men ingen kom så han ropade igen. Sen tog han tallriken med sig och gick och kollade i hallen och i vardagsrummet. Då kändes det tungt. Min lille prins älskar ju T han med och han är så van att hon finns där och att han kan gå och kramas med henne. Nu är bara tomhet kvar i vårt tysta hus. Hur ska man vänja sig vid tystnaden? Man är van att någon dunsar ner på golvet när hon lägger sig, sågon som suckar och frustar, som dregglar vatten på golvet och i ens knä när hon lägger sina mjuka läppar på ens ben för att få en klapp på huvudet, ingen som ligger i vägen när man lagar mat, ingen som smyger upp i sängen när hon tror att vi somnat och lägger sig tätt intill, ingen som kommer att ligga tätt intill mig om jag är sjuk eller bara ledsen.

Slut på det sorgsna.
Vi ska byta bil. Men till vad? Hur ska man veta vad man ska ha istället?! Jag är ju jättenöjd med Chryslern på så många sätt, storleken, skön att köra, man sitter bra, barnen får plats med och i sina barnstolar utan problem, dom har varsina säten och behöver inte trängas, den är stor och man kan packa med sig MYCKET. Jättebra om man som jag gillar att handla nya saker, det får plats utan problem, bakdörrarna som man skjuter åt sidan är oslagbara när man ska packa i och ur barnen. Man har alltid plats och man behöver inte vara rädd att slå dörren i bilen bredvid.
Så...vad ska man hitta på för bil för att vara nöjd?
Förslag mottages tacksamt :-)

Lunch-shopping

På lunchen blev det shopping. Kollade på Hemtex hemsida igår kväll när jag satt i soffan och blev sugen på att införskaffa nya kuddar till soffan. Nedan ser ni resultatet. Sista bilden är på en fleecpläd.
Första kudden är dundersöt.

Fick ett mess med text och bild idag som sa att allt gick bra och att hon just då träffade en ny kompis. Tror nog dom kommer trivas ihop.

Tankar

Vet inte hur jag egentligen borde känna. Ska jag vara ledsen eller ska jag känna lättnad? Jag vet inte.
Jag känner bägge delarna och får dåligt samvete för att jag känner en viss lättnad.
Lättnad för att kunna bli kvitt känslan att känna mig otillräcklig. Lättnad för att kunna bli av med en del stress i mitt liv. Lättnad att kunna lägga mer tid på barnen utan att känna att jag egentligen borde lägga tid på annat håll oxå. Lättnad att känna att hon kommer att få det så bra. Ett kanonliv som jag tyvärr inte kan erbjuda henne just nu.
Jag ser trots allt, trots alla tårar jag fällt och fäller, positivt på hela situationen.
Stressen i mitt liv kommer att reduceras.
Hon kommer att få ett kanonliv med Stina som hinner med henne och som kan låta henne få utlopp för all den energi som finns i kroppen. En familj som hon får vara tillsammans med om dagarna.
Jag kan lägga mer tid på barnen.
Mer tid till mig själv.
Det finns flera positiva effekter av det hela och jag vet och känner att det är det bästa för alla.
Hon kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag kommer aldrig sluta älska henne.
Jag vet vart hon finns och vi kommer att fortsätta hålla kontakten och jag vet att vi alltid är välkomna och vise versa.

På återseende.

Tom

Hur jag än beter mig och vart jag än går så känner jag mig tom. Någon saknas mig. Positiva tankar var det. Hur ska man kunna ha det när man helt plötsligt känner sig halv?!
Hur kul är det att komma hem och mötas av ingen? Att inte orka äta upp sin hamburhare och inte ha någon att ge den till? Att glo på tv och inte ha någon att sträcka ut handen till och smeka över den mjuka pälsen.

Gårdagen bestod av depp-shopping på IKEA. Fanns ingen anledning att stanna hemma i huset efter att dom åkt. Bara tyst och tomt.
Hela familjen packade in sig i bilen och åkte.
Vardagsrummet fick därefter ge plats åt en ny fin matta, en taklampa och nya fina gardiner.
Ursnyggt och mysigt blev det i vardagsrummet.

Mörker

Mitt hjärta blöder. Det känns tomt, ensamt, mörkt, det värker. Det känns...bara så tomt. Det ÄR tomt. Hur tar man sig igenom något sånt här?
Man får försöka tänka positivt. Bara positiva tankar. Inte försöka se det sorgliga i det utan hur mycket positivt det för med sig för alla inblandade. Även om det är svårt. Även om tårarna rinner.
Det är ju inte slutet. Det är början på något nytt för alla. Ett nytt kapitel i vårt liv och ett nytt kapitel för någon annan.

Inte fet och stekt mat

Nä så säger läkaren men när man som jag mår som man gör idag och då matlådan som man trodde man glömt på jobbet i onsdags, visade sig fått ben och inte längre fanns, då blev till hamburgare tillsammans med goa kollegor.
Magen får helt enkelt ta en tablett extra eller två idag.

Känns som om det kommer bli en tung period framöver och det gäller att inte bryta ihop och börja äta både godisar och onyttig mat. Något som jag brukar finna som tröst i vanliga fall.

Tunga dagar

Just nu känns livet tungt. Jag har ju dragits med en del magkatarr sen unga år men kunnat ha det under kontroll. På sistone har det blivit lite värre på grund av alla stress som tyvärr är både morgon och eftermiddag och stress av att inte känna sig tillräcklig till alla.
I onsdags mors evaknade jag med ont i magen men tänkte att det går över. Väl på jobbet blev det bara värre och värre. Blev tvungen att slänga mig i bilen direkt när apoteket öppnade för att köpa både Novalucol och Omeprazol. Novalucolen som ska hjälpa snabbt hjälpte ingenting och det slutade med att jag satt i bilen utanför apoteket och tårarna rann för att det gjorde så ont. Insåg att jag måste ha nåt för smärtan. Lyckades styra bilen i tokhalkan upp till akuten som efter en del väntandes meddelar att dom inte kan ta emot mig den dagen för dom har krisläge. Tokhalkan som rådde ute gjorde att folk halkade hit och dit och slog sig och bilar körde av vägen. Närakuten nästa var rådet. Med toksmärta i mellangärdet och halva magen så tog jag mig ner till närakuten på deras drop-in och hur är det med såna då...jo en jäkla väntan. När man har så otroligt ont av smärta så känns varje minut LÅÅÅNG. Om jag skulle jämnföra så skulle jag hellre föda barn än ha den smärtan.
Fick till slut komma in och träffa en sköterska som frågade frågor och klämde mig på magen och konstaterade att det nog var magkatarren. JAG VET...GE MIG SMÄRTLINDRING. Dom kollade blodtrycket, tog urinprov och blodprov för att kolla sänkan. Allt såg så bra ut. Fick ligga i ett rum och vänta på läkaren. Eller ligga är ju inte så skönt när man har magkatarr men sitta/ligga/stå iallafall och i ett eget rum. Skönt. Läkaren konstaterade samma sak som jag redan visste och det som sköterskan kommit fram till. Han insåg att jag behövde smärtlindring och gav mig någonblandning av tandläkarbedövning och något annat.
Resultatet: läpparna var bortdomnade där väskan nuddat, hela munnen bortdomnad och jag kände inte när jag svalde. Äcklig känsla.
Rådet: Sluta stressa, inte röka, inte drick, inte äta stark eller stekt mat, inte äta fet mat, inte dricka juicer, och sen äta Omeprazol i 4 veckor, nu i början 2 om dagen, ta Novalucol vid tillfälle det behövs och så Alvedon om det behövs.
Mr K hämtade upp mig med tanke på skicket jag var i, vi mötte upp Å för att få med hunden hem och stannande till på dagis för att ta med barnen hem. Från dagis ringde dom när jag satt på sjukan och dom meddelade att dom fått byta 5 blöta blöjor på C. Med tanke på situationen och där jag befann mig så fick C stanna kvar tills jag kunde hämta. Tyvärr så varade inte bedövningen jag fick av läkaren mer än 30 minuter så väl i bilen så var smärtan där igen. Hemma så stupade jag i sängen för att försöka vila, trött efter att ha bearbetat smärtan hela dagen. Vaknade och var lite piggare.

På kvällen bestämde jag att jag var ok och vi åkte till vänner och hälsade deras bebis välkommen till världen. Det kändes verkligen som det rätta att göra efter denna skitdag.

Igår blev jag sen hemma med C då han inte får vara på dagis på 48 timmar på grund av hans blöta blöjor. Småfixade lite hemma. Ja jag vet att jag borde sitta still men det är tillfredsställande att fixa med inredningen ibland.
Idag är Mr K hemma med barnen och jag jobbar.

Har gjort det tyngsta som finns. Lyft på luren och gjort ett visst samtal. Men det är för det bästa...för alla. Berättar mer sen. Tårarna bara rinner när jag tänker på det.

Lite smått irriterande

På väg till dagis och jobb i morse så låg en person i 70 på våran 90 väg. När det sen blev 70 då var denne nere i 50 redan 300 meter innan och väl vid 70-skyltarna så gick det i 45-50. Man blir lite lätt irriterad då. Vid tillfälle så trampade jag på gasen och körde om. Vad händer? Jo han drar på helljusen bakom mig. Va fan blev han irriterad över? Är det någon/några som ska vara irriterade så är det ju jag och dom andra som låg som sniglar bakom denne slöhög.

Idag när barnen hämtats ska vi direkt ut till K för att klippa min prinsessa. Håret växer och ovorna längst ut i topparna har ökat. Nu ska det risiga bort.
Annars händer inet så mycket. Får ta med lite matsäck till barnen och mig när vi ska till K sen blri det spagetti och köttfärssås när vi kommer hem.

Träningsvärk.

Några dagar och en helg har passerat.
Vad som hänt?

På dagis har dom haft Hasaloppet. Barnen får ta med sig skidor och stavar, dom som inte har får låna eller får "hasa" på skorna runt ett spår. Det bjuds på blåbärssoppa och en bulle. Riktigt skoj tycker alla barnen. Tyvärr var det -15 grader denna dag så småbarnen, dvs min lille prins bland annat fick stanna inne och "hasa" omkring där istället. Självklart så fick ALLA barnen en medalj att ta med hem.

Simskola. oj oj jag är så imponerad och stolt över min prinsessa. Som hn simmar. Vi föräldrar får inte vara med i vattnet längre utan vi får stå på torra land. Barnen simmar och har skoj med världens bästa instruktör L. Hon är helt underbar och barnen älskar henne.

Var till gymmet i lördags och körde 55 min på löpbandet. nu blir det ju knappast löpning för mig men ändå. Körde något program som påminner om en klättring uppåt på ett berg. Bra träning.
Vidare till bästa Karolina för att färga ögonfransar och ögonbryn.
Lördagskvällen bjöd på mys. Bägge vbarnen var hos svärmor och jag och Mr K mötte upp min mamma, pappa + bror med fru och två barn på en restaurang. Det blev både förrätt, varmrätt och efterrätt. Oj så mätt jag blev och oj så gott det var. extra gott var det säkert eftersom jag inte behövde be någon bredvid mig att sitta ner på sin rumpa och be denne ge fan i allt på bordet. HA HA.

Redan söndag. En eftermiddag för mig själv. Åkte in till gymmet. Insåg att det om 20 min skulle vara ett Body pump pass så jag studdsade på löpbandet och tog en rask prommis i 15 minuter. Sen in på body pump passet. Det var ett tag sen jag var där så det blev spännande. Hade inte så mycket koll alls kände jag, på vare sig vikterna eller själva passet då det var en release vid jul/nyår. En timme senare så kändes det i kroppen. Och idag känns det ännu mer.
Efter all träning så blev det en sväng i solariet. Kanske man kan få en liten bränna på kroppen.

Vill ha...

En dator. En laptop. Min alldeles egna. Vi har två hemma. En har mannen i sitt jobb och som han ser som "sin" arbetsdata men visst får jag använda den. Den andra håller på och ballar ur totalt. Lite jobbigt då det är där en hel del kort finns. Har redan på en tidigare dator förlorat alla kort på prinsessans barndom. Skitkul...NOT :-(
Nu vill jag ha en EGEN dator. Som är MIN. Där jag kan lägga in alla kort på. Ha ett redigeringsprogram och försöka snygga till en del bilder. En som är min som jag an sitta och "jobba" med.
Vilket skit att alla är så jävla dyra.
Ingen som har en bra laptop till ett bra pris eller som dom vill skänka till mig? Nähä, förstod det. Bara att försöka spara pengar av min 75% lön.
Wish me luck!

Tystnad

Radion här på jobbet är helt knäpp. Hittar ingen bra sändning, det knastrar och har sig och ibland är det två kanaler igång samtidigt. Kanske dags att skaffa en ny, den här har nog några år på nacken. Tills dess så sitter jag här i min tystnad och jobbar.

Tillbaka

Anledningen till att jag inte skrivit på ett tag var att efter min förra spinningtur, som jag nämde i förra inlägget, så åkte jag på influensan. Inte ett dugg skoj. Var totalt däckad. Helgen gjorde jag inget annat än sov men när måndagen sen kom så skulle jag dels ta hand om mig själv och min influensa OCH ta hand om en sjuk liten prins och en prinsessa som fick va hemma med oss sjuklingar för jag orkade inte åka nånstans och en hund som även hon blev totalt uttråkad under sjukveckan.
Nu är vi tillbaka till verkligheten igen. Jag på jobbet bland alla papper som väntat och pappershögar som växt medan jag varit sjuk, barnen är på dagis glada och nöjda och vovven hos sin dagmatte, supernöjd.

Brukar kika in på en hemsida http://www.mammalajossan.blogspot.com
Shit va duktig hon är. Ger mig massor av inspiration att själv ta tag i mitt fotograferande. Måste se till att lära mig kameran bättre och fota mer. Fota, fota, fota. Det är ju det man lär sig. Kanske även skaffa ett bra redigeringsprogram men frågan är ju: VILKET??
Har även en arbetskollega som det visade sig att han älskar foto och är mycket ute och fotograferar speciellt fåglar. Jättefina inramade kort han har på jobbet. Trodde dom typ var köpta men det var hans egna bilder. Jag vill oxå kunna.
Kanske ska fundera mer på att gå kurs/kurser för att utveckla min kunskap i både kamera och foto.

Annars då. Jo det snöar. Mysigt på sätt och vis s

Blodet rinner

I morse var jag till Barnspecialisten med min lille prins. Han skulle få lämna blodprov så att dom kunde kolla en det finns någon födoämnesallergi. I morse fick han ett Emla-plåster i vardera armveck. Det gick kanon att sätta dit dom och han brydde sig inte så mycket efteråt.
Hade hoppats att Mr K skulle kunnat lämna hunden hos sin dagmatte men det gick inte alls för han hade fullt i bilen. Så för min och barnens del fick vi åka 40 minuter tidigare än vi skulle behövt, först igenom hela stan för att lämna hunden, tillbaka till stan för att lämna blod, tillbaka till första sidan av stan för att lämna barnen på dagis och tillbaka till andra sidan igen för att infinna mig på jobbet. På det stora hela gick det bra men till och med prinsessan påpekade att det var väldigt mycket åka bil på morgonen.

På Barnspecialisten gick det bra. Vi fick vänta 15 minuter extra men det var ett roligt väntrum tyckte bägge barnen där det fanns både bilgarage och ruschkana så det var ingen panik tyckte dom :-)
Emla-plåstren tog jag bort medan vi väntade. Dom skulle sitta minst 1 timme och dom satt 1 timme och 15 minuter. Prinsen var duktig när dom togs bort. Dom satt fast lite i huden och han undrade vad det var som drog men direkt efter så sprang han och åkte rusch-kana.
Väl inne på provtagningen så var det jag, prinsen och prinsessan, en kvinna som skulle ta provet och en kvinna som var där för att hjälpa till och hålla i prinsen om det skulle utbryta "krig". Han blev lite arg precis när nålen skulle stickas in men inte för att det gjorde ont utan för att vi höll i honom. När blodet rann ut i slangen och in i röret så blev han väldigt intresserad och tittade med stora ögon. Min prins är en riktig tuffing. Efteråt när jag pratade lite med ena kvinnan så sprang prinsen runt med en pall på hjul och prinsessan fick välja ett bokmärke som hon fick. Tuffingen är ju inte så intresserad av sånt.
På med kläderna och till dagis för att lämna barnen.
Nu får vi vänta 1,5-2 veckor på provsvaren. Dom ska kolla mjölk, gluten, vetemjöl, äggvita, fisk, sojaböna, jordnöt. Vet inet om det var något mer. Sen kollar dom något värde i blodet också. Vi får se vad dom säger när läkaren ringer. Vi gör som man alltid får göra...Väntar.

Igår kväll cyklade jag hemma. Mr K köpte ju en spinningcykel av något slag och den står uppställd i tvättstugan. Att sitta i tvättstugan och cykla och lyssna på torktummlaren var inet dierkt inspirerande även om jag höjde volymen på musiken i öronsnäckorna. Shit nej jag måste ta mig till gymmet för att ha motivationen känner jag. Komma iväg, ladda i bilen och sen bara köra på gymmet. Ingen tvätt eller annat som man funderar på utan bara jag, musiken och träningen. Det är avslappning, avkoppling och total tillfredsställelse.
Nackdelen som blev igår var att jag var lite krasslig i halsen innan jag börade cykla och jag cyklade bara i 20 minuter men idag så är det hostigt och kroppen känns konstig. Jag har INTE tid att bli sjuk.