Mitt hjärta blöder. Det känns tomt, ensamt, mörkt, det värker. Det känns...bara så tomt. Det ÄR tomt. Hur tar man sig igenom något sånt här?
Man får försöka tänka positivt. Bara positiva tankar. Inte försöka se det sorgliga i det utan hur mycket positivt det för med sig för alla inblandade. Även om det är svårt. Även om tårarna rinner.
Det är ju inte slutet. Det är början på något nytt för alla. Ett nytt kapitel i vårt liv och ett nytt kapitel för någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar