Tankar, tankar och mer tankar.

Hjärnan går på högvarv ibland. Tankarna springer runt i huvudet. Jag kan inte sluta tänka. Jag kan inte slå ifrån mig tankarna. Varför kan man inte bara stänga av? Varför kommer alla tankarna på en och samma gång? Kan dom inte dela upp sig lite iallafall?!

Jag vill komma igång med träningen men det är så segt. Hur ska jag hitta motivationen? Jag vet att jag har en sån kropp att om jag bara ger mig in i träningen så kommer jag snabbt att ha resultat. Och det är ju precis det jag vill ha. Snabba resultat och en starkare kropp. Och ett huvud som är nöjt med den jag är och hur jag ser ut. Varför ska det vara så svårt att vara nöjd?

Samtidigt så vill jag ju vara med barnen. Man får så otroligt lite tid med barnen när man börjar arbeta igen. Man jobbar hela dagar för att jobba för lite %-mässigt, ja då får man fan inga pengar. Så jobba måste man ju. Jag vet att barnen har det gott om dagarna och att dom trivs men samtidigt. Vi lever alla bara en gång och barnen är bara små en gång. Man vill ju kunna ta tillvara på tiden man har med dom.

Desamma gäller ju vardagen. Man vaknar, kliver upp, gör i ordning sig själv och barnen, jobbar hela dagar, hämtar upp barnen, lagar mat, städar upp, myser en liten stund med barnen, nattar barnen, städar och plockar undan och fickar tvätten. Inget av dessa saker sköter sig ju av sig självt tyvärr. Så tiden med barnen är knapp på vardagarna och att komma iväg och träna är svårt för när man väl är klar med allt hemma ja då är klockan mycket och man är trött. Riktigt trött.

Att prioritera sig själv är svårt när det finns andra som är prio i mitt liv.
Tyvärr har jag på grund av detta, att aldrig prioritera mig själv, gått på en riktig smäll och brakat ihop totalt och fått lämna bort mitt älskade hjärta. Tyra. Jag saknar dig varje dag och tänker på dig så mycket. Jag vet att du har det bra där du bor nu men känslan att inte ha varit tillräcklig för dig och inte hinna med, gör ont.

Vännerna är viktiga för mig. Nu har jag oturen att många av mina vänner numer finns utspridda över landet och vi kan inte ses så ofta som vi önskar. Men vi ses och vi pratas vid. Men att ha dom bästa på nära avstånd vore ju det ultimata. Jag saknar mina vänner. Visst har jag andra och några nya men inga som jag kan träffa bara så där och som man kan svänga in på vägen hos bara för att säga hej och ta en kopp the. Det fanns en tjej för många år sen. På grund av missförstånd och att vi betedde oss illa så rann vänskapen ut i sanden. Kanske det inte var menat. Vi hade inte kännt varandra i så många år så, det kanske var bäst så.
Sen träffade jag en annan kvinna. Nu på äldre dar. En underbar människa på alla sätt och vis. Hon inspirerade mig. Hon var alltid glad och trevlig och vi kunde prata om allt och inget. I samma veva började jag må dåligt och på grund av saker som jag inte skriver här, så umgås vi inte alls idag. Tyvärr bara mitt fel. Det blev så jäkla fel och jag ångrar det så mycket. Jag saknar henne så men vet att vi aldrig kommer att få tillbaka vår vänskap. Förlåt räcker inte till.

Vi måste alla...jag vet det egentligen...prioritera oss själva en del. Är vi själva glada så är omgivningen runt oss glada. Vi ska umgås med folk som ger oss energi och ta bort dom som tar vår energi.

Vi måste oxå kunna se det positiva i varje dag. Alltid händer det något skoj en dag. Låt detta lyfta upp oss. Varje dag är en ny dag att prova något nytt eller att träffa nya människor.

Vi måste vara rädda om dom nära och kära som vi har runt omkring oss. Vårda vår kärlek och vara ärliga med varandra. Visa vår kärlek.

Hitta på roliga saker tillsammans. Upptäck nya saker tillsammans. Utvecklas tillsammans. Prata och skratta men ibland även gråta tillsammans. Förstå varandra att vi är olika, att vi tänker olika och känner olika. Och det är ok. Det är ok att vara sig själv. Respektera varandra likheter och olikheter.

Vi har mycket vardag omkring oss men se till att bryta vardagen. Ibland tillsammans hela familjen, vuxna och barn men ibland även bara dom vuxna. Man måste prioritera varandra och kärleken.
Gå en promenad, spela spel tillsammas, se en rolig film och skratta tillsammans, åk bort en kväll eller en helg och mys på ett hotell eller ett spa, ät lunch eller middag på en restaurang.
Det finns så mycket man kan göra. Små saker och stora saker. Varför gör man det aldrig för?
Nä man tycker att man inte hinner. Att man inte har tid. Att man har så mycket att göra hemma. Som vad då? Tvätta? Städa? Rensa ogräs? Bygga om? Det kan vänta. Allt kan vänta. Det kan inte livet.
Som sagt vi har bara ett liv. Njut av det.

Ja det var mitt depp-inlägg.
Ha en bra dag alla :-)