08 februari 2013

Vab

Ja då sitter jag här igen. Är hemma med sjuk Casper.
Körde Wilma till skolan i morse och hon ska med en kompis hem en stund efter skolan. Det är bra så hon får leka av sig lite.

Gårdagen var turbulent.
Precis när jag parkerade bilen vid dagis så ringde dagis. Kollade klockan för jag trodde jag var sen men nej, jag var precis. Fröken i andra änden luren frågade om jag var på intågande. Casper hade jättejobbigt att andas. Jag lände panik i kroppen och skyndade mig in. Dom var ute på gården med barnen. Casper satt i frökens knä och kämpade med andan och var så klart ledsen. Jag sa att jag ville ha en napp och gos-tigern vilket dom plockade fram åt mig och jag tog Casper och gick. På väg till bilen ringde jag 1122, ja det blev en siffra för mycket men jag kom fram dit jag skulle. Samtidigt som jag pratade med en kvinna på larmcentralen så klädde jag av Casper skor och overall för att han skulle slippa ha så mycket kläder på sig. Han lugnade sig lite grann vid bilen och var inte ledsen längre men andningen, usch svårt att förklara. Kvinnan jag pratade med bad om att få lyssna på Caspers andning vilket hon så klart fick. Hon tyckte det lät som krupp. Säger hon det så kanske det är så. Svårt för mig att säga. Casper hostade ingenting utan hade det bara jättejobbigt och Wilma har haft det en gång men det var typ 6 år sen.
Kvinnan bad mig åka till akuten och skulle nåt hända på vägen så skulle jag så klart ringa igen.
Att köra bil och ha sin älskade prins i baksätet och inte ha koll på honom kändes så där men han var inte ledsen längre och svarade svagt och rossligt när jag sa hans namn så det gick bra. Väl uppe på akuten så åkte jag till just akuten. En sköterska var snäll och gick med oss innervägen till BARNakuten. Vi fick anmäla oss, Casper undersöktes och dom sa att det lät som krupp. En manlig sköterska följde med oss innervägen till öron-näsa-hals för det är numer dom som tar hand om krupp-barn. Vi fick vänta en liten stund innan det var vår tur.
Casper var jätteduktig. Det var några blivande läkare med och en av dom, Lina, som jag förövrigt känner (kul att träffa henne bara så där helt plötsligt) fick undersöka Casper. Den ansvarige kvinnliga läkaren undersökte oxå Casper och sa att allt såg bra ut och lär bra så det var krupp.
Vi fick åka hem och ska nu he Mollipect 3 gånger om dagen. Casper hatar den och det är krig när jag ska få i han den. Men det måstes.

Casper är lite febrig så just nu sover han. Han sa till själv att han ville lägga sig.
Precis som igårkväll, då sa han oxå till att han ville sova. Inte alls vanligt för att vara Casper.

När barnen sov igår så bäddade jag ner mig i soffan, klädena på och filten över och jag frös.
Idag mår jag bättre men nåt är det i kroppen.

Längtar till våren och sommaren. Ljusare, alla är piggare och friskare.

Ha en bra dag.
Puss och kram

1 kommentar:

  1. Nu tycker jag att det är dags att det vänder lite för dig :) och det omedelbart!!
    Ooooh My, jag hade också fått panik, speciellt med andningen! De är så små och hjälplösa..
    Vilken bra hjälp du verkar ha fått på hälsokontollen! Att det ska vara så attans dyrt att få hjälp! Så skönt att du ändå fick ett ord på vad som påverkar dig...
    Hoppas att jobbet hjälper dig, de är ju din företagshälsa som har sagt att du ska uppsöka psyk.
    Finns det inga psykologer på vårdcentralen, de är ju rabatterat där!

    Önskar dig en fin fredag
    Må gott nu...
    Stor kram

    Psst Philadelphia tårta är som cheese cake

    SvaraRadera