Bra gympass

I nästan två veckors tid så har jag känt mig orkeslös. Jag har varit glad och positiv men kroppen har varit sliten och ttött av någon anledning.
Träna har inte funnits på schemat alls även om lusten att ta sig i väg har funnit där.

Igår var det dags för ju-jutsu men kroppen orkade inte det. Jag orkade inte stessa hemifrån för att hinna till klockan 18.Trots att jag var hemma i tid då jag haft Wilma med mig på jobbet och vi slutade dagen lite tidigare.
Att ha en massa folk omkring mig på ju-jutsun, att få puls i kroppen, att känna adrenalinet....nä jag fixade inte det igår. Istället så tog jag en lugn kväll...eller ok jag torkade av allt i huset och Micke damsög men ändå...en lugn kväll, badade barn, lite gos med dom och sen nattning av barnen.
Vid 20,00 packade jag väskan och åkte till gymmet. det var tungt. Det tog emot samtidigt så ville jag så himla gärna träna. Ringde bror min och pratade lite skit på vägen.

På gymmet var det ok med folk. Inte alls så många som jag befarande. Skönt. Bytte om, fyllde vattenflaskan och slog igång musik i telefonen så det strömmade musik i mina öron.
Jörgen var på gymmet. Vi pratade lite och sen var han snäll och hjälpte mig en del på gymmet. Det var kul. Jag har ju ett schema som jag ska gå efter som jag fått av min bror. Schemat är uppdelat på 2 gånger så halva kroppen tränas varje gång jag är på gymmet. Tanken är att 2 pass i veckan på gymmet ska resultera i att jag går igenom alla muskelgrupper.
Jörgen gav tips på övning som jag kunde göra istället för, på två övningar. Istället för benpress så körde jag knäböj och istället för rygglyft så körde jag marklyft. Bägge två med skivstång men det kanske är självklart för dom som är vana gymtränare.
Det gick riktigt bra på gymmet. Jag orkade mer än vad jag trodde.

Knäböj 40 kg
Marklyft 40 kg
Lats pulldown 29 kg
Dips på pall  3x15 gånger
Enhands latsdrag med hantel 12 kg
Omvända flyes i cabelcross 9 kg (tror jag)
Plankan (vanlig rak, att gå ut med fötterna åt sidan, sidoplanka)

Allt kördes 3x10 gånger.

Har kört 6-7 kg på hanteln tidigare när jag kört enhands latsdrag med hantel men Jörgen trodde på mig och på vad jag orkade så jag provade och oj, det var tungt men det funkade ju. +6 kg liksom.
Det är nog som han sa att man väljer en bekväm vikt. Måste hitta orken och motivationen att puscha mig själv när jag är på gymmet. Det kan ju gå jättebra och ge resultat i så fall :-)

Tack Jörgen.

Latmask

Tror nog att latmasken har hoppat på mig. Hur blir man av med den? Hur kom den på mig utan att jag såg den?
Har nu inte tränat på en vecka och jag kännermig verkligen LAAAAAT.
Förra torsdagen ingen ju-jutsu pga världens huvudvärk. I tisdags blev det ingen ju-jutsu för min kropp pallade inte det. Och igår var det dags igen. Men efter besöket hos psykologen på eftermiddagen så var all ork som utsugen ur min kropp. Det tar verkligen på krafterna. Jag kom med andra ord inte iväg till ju-jutsun igår heller. Tänker ta gymmet på kvällen istället men nej....orken var som bortblåst och jag kom ingenstans.
Kollade på Bergs bärbara talkshow istället. Jag älskar henne. En så otroligt söt, charmig, superglad tjej som verkar ha massor av energi. Åt lite glass oxå tillsammans med mannen.

Vi satt och pratade en del. Trots att ajg tycker det är jobbigt att prata känslor så är det ändå skönt på nåt sätt. Förvirrande :-)
Det blev sent i säng och huvudvärken är här idag.

Idag är Casper med sin pappa och jobbar. Dagis är stäng för planering eller nåt sånt. Casper var superglad i morse att få åka med sin pappa. Jag tror dom får en fin dag.

Ridskola ikväll.

Ont

Fick åka in till läkaren nu på kvällen med Casper. När jag hämtade honom på dagis så sa han att snoppen gjorde ont. Kollade och den var röd och svullen. Såg inte alls behagligt ut. Stackaren. 

Ringde 1177 och dom tyckte vi skulle kolla upp det. Så vi åt middag innan jag åkte in med Casper. Ja utom Casper för han sov som en stock när det var middag. Det är jobbigt att vara på dagis ibland.

En sköterska var otrevlig och sa att man ska dra tillbaka förhuden och tvätta så att man undviker sånt här. Jag har dock alltid hört att man inte alls ska dra tillbaka förhuden på pojkar.

En annan sköterska hoppade in i samtalet och bekräftade vad jag hört, att man inte alls gör det på så små barn. Sköterska nr ett såg förvånad och irriterad ut. Jag väljer att lita på mig själv i den frågan. Ingen förhud på små barn ska dras tillbaka för att man ska tvätta. Ibland kan barnen leka själva med snoppen och förhuden åker bak lite grann men vi vuxna ska inte alla hålla på. Det kan i värsta fall skapa en massa ärrbildningar.

Kom in till läkaren som konstaterade att Casper har förhudsinflammation. Hon gjorde rent med en spruta där hon sprutade in nån vätska under förhuden. Jag fick prova en spruta så att jag kände att det var bekvämt att göra hemma själv. Nu ska vi rengöra 2 ggr om dagen så ska det nog gå över om ett par dagar.

Casper var jätteduktig hos läkaren så vi köpte glass med oss hem. En till honom och en till Wilma. Glada barn:-)

Efter glassen blev det ett bad för barnen så dom kom i säng lite senare än det ve tänkt. Gissar att dom är trötta i morgon bitti.

Mannen är på gymmet och jag i soffan. Har slagit på kanal 5 och grey's anatomy.

Ska kolla samtidigt som jag tränar lite.

Utfallssteg, plankan, dips, armhävningar.

Kontroll

Gårdagens icke träning grundade sig i något viktigt.
Jag lyssnade på kroppen.
Efter en stressig morgon och ett huvud som resten av dagen försökte komma på bästa lösningen för våran morgon med skolbuss och lämningar så pallade inte min kropp mer.

Jobbade till 16,15, hämtade Casper, Mannen hämtade Wilma och började med maten hemma, jag och Casper kom hem 17,10 och för mig som skulle träna 18,00 så blev det lite tight med tiden.
Jag tog en smörgås och packade gin. Mannen och barnen fick äta själva.

På väg in till stan i bilen så kände jag pulsen. Hög, snabb, rejäl. Andningen var ytlig. Anstängd.
kände att nej det här går inte. Jag kan inte träna så här samtidigt som en annan röst sa att "jo då du måste träna, du vill träna" Helt schitso kände jag mig. Olika röster som sa olika saker. Vem lyssnar man på?
Jag parkerade bilen och då kom det avgörande. Det började krypa i benen. Precis som det har gjort tidigare när panikångestattacken är på ingående. Nej nej nej. Det här går inte. Andas. Lugnt. Andas. In genom nästan och ut genom munnen. Slappna av. Herre gud vad gör man. Allt jag ville göra var att träna.
Messade med Fredrik och bestämde mig för att lämna väskan i bilen ch gå in och säga hej till honom och hans dotter och säga hej till träningskompisarna. Jag var lite tidig ändå. Väskan fick ligga kvar i bilen för att jag INTE skulle hoppa på träningen. Att ha en panikångestattack på G och sen gå på träning, en träning som helt klart ger hög puls och svettningar, nej det kändes inte som en bra kombination. Resultatet kändes som att det kunde bli katatstrofalt.
Pratade lite med Fredrik och Alva och kom på andra tankar. Attacken gav med sig. Frisk luft och lite skitsnack med en vän var vad som behövdes just då. Förklarade för Fredrik direkt hur jag mådde så han visste om det. Skönt att nån vet om det blir värre eller om jag beter mig konstigt.

Åkte och köpte lite yoghurt och mjölk och en godispåse. Åkte hem, hjälpte till att natta barnen och slog mig ner i soffan med dagens midda, kyckling i ugn och blomkål. Så himla gott. Pratade med mannen om vad som hände och varför jag kom hem så snabbt. Han förstod och sa att det var bra av mig att åka hem, att strunta i träningen, bra att jag lyssnade på kroppen.
Och visst var det det, bra att jag lyssnade på kroppen men samtidigt så skriker min coach i min hjärna att jag borde träna. Jag borde avskeda min coach.

Noll kontroll

Blev ingen ju-jutsu träning ikväll. Har längtat eftersom jag inte tränade i torsdags då jag hade huvudvärk men Hr oxå längtat idag för att få avreagera sig efter den här dagen.

Mycket tankar har det varit med tanke på att skolbussen ska ändra avgångstid om en och en halv vecka. Vilken tur att man får informationen i tid.

Har funderat över hur man ska lösa detta på bästa sätt för oss och för barnen. 

Alternativen:

Lämna Wilma på den nya avgångstiden och börja jobba 30 minuter senare vilket innebär att jag får gå ner lite i arbetstid.

Åka lite tidigare hemifrån för att lämna Wilma på fritids för att jag ska hinna till jobbet vanlig tid klocka 08.00. Detta innebär att Wilma ska vara på fritids 15-20 min bara innan bussen går från fritids till skolan. Stressigt hemma eftersom viska åka lite tidigare och tråkigt för Wilma som knappt behöver klä av sig på fritids och inte hinner hon påbörja nåt heller. Bara att hon är förvarad i 15-20 min. Känns inte bra.

Mannen lämnar Wilma på fritids och jag åker och lämnar Casper. Samma som innan blir det då, oavsett vem som lämnar. Wilma blir mest förvarad på fritids i 15-20 min. 

Mannen lämnar Wilma vid skolbussen på den nya avgångstiden vilket innebär att jag hinner till jobbet till vanlig tid men han förlorar 1 timme till 1 timme 15 minuter, på morgonen. 

Denna tid, denna klocka. Den förstör så mycket ibland.

Bästa alternativet som jag känner är att jag går ner i arbetstid i 30 minuter.

Jag och barnen får 20-30 min extra på morgonen om vi går upp samma tid vilket innebär mindre stress.

Om jag kommer tidigare till jobbet så kan jag få den tiden på plus-kompen. Samma sak om jag är kvar en kvart. 

Som det ser ut idag så är det lättare att hamna på minus på kompen och för mig att jobba ikapp den är helt omöjligt. Jag kan inte åka in tidigare och jag kan inte jobba senare.

På detta sätt så kan vi få n lugnare morgon och jag kan få en plus-komp.

Kanske jag kan ta det lugnare och varva ner oxå.

Tiden får utvisa vad som sker men jag tror vi provar så här.

Har fått godkänt av arbetskollegorna och av chefen. 

Så småningom så kan jag säkert jobba mig uppåt i tid igen.

Grejen är ju den att jag egentligen jobbar ganska mycket. Det tycker många som hör mina tider och med tanke på att vi har små barn så är det många timmar.

Det saknas 30 min för heltid vilket innebär att jag idag jobbar 94% cirka. Jag kommer få gå ner till 89, -nånting. 

Det är ju eg ingen katastrof.

Det har funkat så bra med barnen på dagis så det har varit ett lätt val att välja att gå upp i arbetstid.

Men just nu är situationen annorlunda och då måste den lösas på bästa sätt.

Tror det här blir bra. Vi testar och ser. 

Sicken start

Starten på den här dagen hade helt klart kunnat börja bättre.
Sen...ja tiden tickar ju iväg även omman behöver få stopp på den. När klockan var så mycket att jag egentligen borde stå i hallen på dagis, ja då stod jag fortfarande i hallen hemma.
Fick med mig barnen och for iväg till fritids för att lämna Wilma där. Hennes grupp hade sovmorgon så då spenderar hon morgonen på fritids. Vilket funkar jättebra.
Casper ville vänta i bilen medan jag gick in med Wilma och det går så klart jättebra. Han lånar min mobil och roar sig i ett par minuter. När jag kom ut igen och hoppade in i bilen så får jag infomationen av Casper att det är kiss under honom. O no. Går runt och kollar och jo visst. Han glömde visst bort att han inte hade blöja på sig och var det så att han var medveten om det så satt han ju ensam i bilen, fast i sin bilstol så han kunde ju inte ta sig nånstans. Shit happens. Iväg till dagis och börja byta om på honom. Alla kläder fick vi byta. På med ytterkläderna och så ut till kompisarna.
Smart som jag var så ringde jag till jobbet redan när jag stod i hallen hemma och visste att jag med störta säkerhet blir sen till jobbet idag så den biten var klar.
Rullar in på parkeringen på jobbet och packar ihop väslan för att gå in. Då ringer mannen och undrar om jag fått nåt papper från skolan om skolbussen. "Näääää".
Informationen jag fick av honom som han i sin tur fått av kollegan som har barn i skolan och som fick hem papper igår, det var att våran skolbuss ska börja gå cirka 20 minuter senare än vad den gör idag. Jaha och hur ska jag då hinna till jobbet om jag ska lämna Wilma på skolbussen samma tid som jag brukar åka från dagis? Känns lite tight med tid.
Ringde skolan och Anna som har hand omskolbussarna för att få information. Det visade sig att vi får hem papper idag. Några hade fått pappren igår.
Det finns en vettig förklaring till varför skolbussen ändrar tid men jag är ändå inte nöjd. Grejen är den att om alla barn åker så är bussen så full att några barn måste stå. Det innebär en stor risk om det händer något. Barnen är inte stora och dom ska stå i bussen. Helt obältade. Det är så klart inte ok. Anna har försökt få ut en buss till så att det går dubbla bussar men det kan bussbolaget tydligen inte erbjuda så...Wilmas buss som hon åker med idag kommer inte svänga in till oss för att få plats med barn och en annan buss som går en annan vända kommer att svänga in till oss och hämta våra barn. Det positiva är att bussresan på morgonen blir kortare för barnen. Istället för att sitta på en buss i nästan 45 minuter så kommer bussresan nu ta 15-20 minuter. Lite skillnad.
Problemet? Hur fan ska jag hinna till jobbet för att arbeta den arbetstiden jag har? Nä det går inte. Att få till enbra lösning på detta är inte det enklaste men efter mycket funderade nu på förmiddagen så kanske jag har lösningen. Jag får gå ner 30 minuter i arbetstid. Inte alls vad jag vill egentligen men vad ska jag göra? Jag gör allt för att det ska funka bra med barnen och deras lämningar och hämtningar.
Kanske det kan va skönt med en extra stund på morgonen med barnen. Kanske det kan va skönt att slippa stressa. Min psykolog har ju frågat om jag inte kan gå ner i tid under en period för att kunna och hinna ta det lugnt och varva ner. Kanske det är meningen för att jag ska ta tag i den biten.

Skallebang

Skallebangen from hell är här. Och inte f-n går den över heller. Tog en tablett Ipren i går kväll för att kunna sova och känner att jag sovit ok. Lite oroligt kanske men ok.
Processen hos psykologen fortsätter vilket tydligen kan ge både huvudvärk och drömmar. Tror dock inte att jag drömt nåt.
Huvudvärken är här iaf sen i morse och det spelar ingen roll vad jag gör. Tabletter funkar inte. Har tagit alvedon. Mat funkar inte. Avslappning funkar inte. VAD FUNKAR DÅ?
Det kanske är just alvedon som inte funkar?? Får prova med en Ipren hemma sen.

Ikväll är det dags för ju-jutsu. Kanske det funkar?! Vi får se. I värsta fall så blir det sängen utan ju-jutsu och utan TV ikväll. Det visar sig.

Jobbar till 16,00 som vanligt. Ska hämta Casper då och vi åker tillsammans till tandläkaren för Caspers första besök. Spännande. Han vet att vi ska dit i dag för vi har pratat om det. Förbereder alltid barnen för det som komma skall.
Micke hämtar Wilma och jag gissar att dom påbörjar matprojektet. Egenpanerad fisk är planen. MUMS.

Kärlek

I helgen så var jag och min man iväg på tu man hand. Första gången på länge. Väldigt länge och väldigt välbehövligt.

Mannen min bokade lördag och söndag i Stockholm för oss. Chinateatern och hotellövernattning.

Min bror som skulle ta hand om barnen skickade ett meddelande till mig på fredag e.m och förklarade att han blev hemskjutsad. Han spydde som en gris, hade feber och frossa. Greatans. Shit hur gör man nu?

Men med lite pyssel så fick vi ihop allt. Min pappa kom ut ett par timmar på lördagen mitt på dan så vi kunde åka. Sen hämtade barnens farbror dom så fick dom följa med hem dit och leka med sina kusiner och sova kvar. Farbror körde Wilma till söndagens kalas och sen fick hon va kvar där tills vi kom hem från Stockholm. Casper va med kusinerna och hade tydligen fått gå på familjegympa vilket han gillade väldigt mycket.

Mannen och jag for till Stockholm. Lämnade väskorna på hotellet, satt i solen utanför china teatern och väntade tills det var dags att gå in.

Rock of Ages stod på schemat.

En helt underbar föreställning. Underbara röster, häftigt gjord, humor å så lite kärlek. 

Kan skriva lite om showen i ett eget inlägg. 

Efter showen gick vi till hotellet och checkade in, duschade och snyggade till oss. Mannen överraskade mig. Han hade en present med sig. Wow. Nyfiken. Han ville ett jag skulle få en sak som en symbol för hans kärlek till mig. 

Presenten var fint inslagen. En stor röd ask innanför pappeet. Jag öppnade. Ett jättefint och vackert halsband låg däri. En tunn guldkedja men ett vackert guldhjärta som hänge. Så fint. Självklart så åkte det på direkt och jag har det varje dag nu.

Vi gick ut och åt på Golden Hits. Inte så stor variation på menyn men maten var god och i bakgrunden så hade vi underhållning.

Vi åt toast Skagen under tystnad för vi var så hungriga. Varmrätten blev oxfilé och pommes med nåt smör och nån sås. Så himla gott. Jag lyxade till det med lite glass, grädde, maräng och chokladsås efteråt och mannen tog en kaffe. 

Vi satt länge där. Pratade känslor, skrattade, pratade om annat, log, skrattade. Jag har nog aldrig haft så trevligt med honom så som jag hade då. Som småbarnsföräldrar tappar man bort varandra. Eller det är lätt att göra och man måste se till att ta hand om varandra och kärleken man har för varandra, sig själv och familjen.

Vi fick frågan om vi var nykära och om det var vår första dejt så nånting gjorde vi tydligen rätt:-) Allt var så rätt. Känslorna, sällskapet, allt runtom kring. 

Vid 23-tiden tog vi en promenad tillbaka till hotellet. 

Sovmorgon till 09.45 var underbart. 

10.30 stängde frukosten så vi tog oss ner och käkade frukost. The, smörgåsar, pålägg. Mums. Och allt bara stod färdigt att ta utan att man ansträngt sig.

Innan hemförd så hann vi med en timme på stan. Mysigt. Soligt höstväder, skönt i luften, hand i hand, värme, kärlek. 

Underbart.

Ser redan fram emot nästa utflykt.

Stunt workshop i Karlshamn

Helgen i Karlshamn var helt underbar. Jag har aldrig haft så kul i mitt liv. Träna hela dagarna tre. Umgås med helt underbara personer alla dessa dagar. Fint väder. Vad mer kan man begära :-)

 

Jag har provat på saker jag aldrig trodde jag skulel göra men jag har definitivt fått mersmak och detta kommer att ske igen.

 

Vi tränade 9-21 på fredagen, 9-19 på lördagen och 9-16,30 på söndagen. Långa men helt underbara dagar. Lunch i det fria som vi köpt där vi känt för att köpa den.

Lördagskvällen hade vi myskväll med STOR (och då menar jag STOR) tacobuffé och visningar av filmklipp från det vi gjort. Några var tappra och satt uppe och kollade på film efter det. Alla hade ont i sina kroppar, gammal som ung och vi fick hjälpa varandra både ur och ner i soffan igen. Att ta sig ur sängen var en pärs. Trots all träningsvärk så var vi efter lite uppvärmning redo för dagens nya äventyr.

 

Tack alla underbara människor för en helt underbar helg. Ses snart igen.

 

Slänger in några bilder från helgen så kan man se på ett ungefär vad som skett.

 

 

 

Bilden ovan visar lokstallarna där vi tränade fighting, brining, fäktning och höga fall.

 

 

 

 

Inuti lokstallarna såg det ut så här. En kall rå stil. Skithäftig lokal. Här är det instruktioner inför fightingen.

Dags för brinning.

På andra sidan av bordet så fanns det skyddskläder som vi skulle ha under våra vanliga kläder som självklart var i 100% bomull för att vi inte skulle bränna oss.

 

 

 

 

Säkerhetsteamet. Självklart så har säkerheten gått före allt den här helgen. En person med kolsyresläckare, en med en brandfilt och en tredje man även denne med en släckare i fall den förste släckaren tog slut eller av nån annan anledning inte ville funka.

 

Fallträning.

Alla började lågt och så byggde vi oss uppåt. Sakta men säkert. Sista dagen så var jag typ 15-20 cm från den högre platån som ses på bilden. Med tanke på att jag är skiträdd för höjder så är jag så jäkla stolt över mig själv.

Alla ni andra som inte var höjdrädda var asbra ni med;-)

 

 

 

 

 

En glad Tanja.

På den här fick vi springa och hoppa på och göra fallen ner i madrasserna bakom. Tur att vi slapp falla på marken :-) Skitkul men jobbigt. Dag 2 hade alla så ont i kroppen och benen.

 

 

 

 

 

Riggning inför ryckselen.

 

 

 

 

Härliga människor som jag umgåtts med.

Här fick vi sitta fast i en sele och prova på att göra volter eller andra saker som vi tyckte var kul, som att leka gräshoppa, ta fart på varandra, leka fighters i luften, sparka, slå.

Lunch i solen. Härligt.

Förberedelser inför höga fall på söndagen. Skylift på plats och airbagen på G att fyllas med luft.

Aaaahhhhhh.

 

 

Så där ja. Då så var det dags.

 

 

 

På väg upp. Inte jag utan Christian.

 

 

 

Här är det jag som slänger mig ut från skyliften. Första hoppet tog cirka 5 minuter innan jag släppte skyliften. Herre gud vilken tid men jag gjorde det och efter hopp 1 så ville man bara göra mer. Vilken kick.

 

 

Nu ser jag fram emot nästa års workshops som jag är sugen på.

Gårdagens pass

Var riktigt taggad när jag skulle åka till ju-jutsun igår.
Åt lite våfflor med sylt och grädde tillsammans med familjen innan. Kanske inte bästa maten att äta innan träning men äter man sig inte proppfull så funkar det. Lagom är bäst eller till och med liite mindre precis så där innan träningen. Iallafall för mig. Att ha magen full med mat och pyssla med kast och annat det fixar inte min kropp.

Väl på Fyrishov så kom problemet. Parkering. Som vanligt var jag ute i kass tid och kände mig lite stressad och Fyrishov fullkomligt myllrade av bilar och folk. Vart kom alla ifrån? Vad gjorde dom där? Just precis när jag behöver en parkering. Hittade inte en enda parkering på vare sig framsidan eller baksidan. Inte heller på någon sidogata. Panik, klockan tickar.
Får parkera på en mörk trisst parkering inte långt bort. Skyndar mig till passet och det enda jag missar är hälsningen. Ingen större fara :-)

Passet var ett bra och roligt pass och min japanska fick sig en påminnelse. Orden gnuggade sig in i mitt huvud, jag kände igen orden men kunde inte riktigt sätta fingret på vilken teknik det riktigt var. En snabb påminnelse så satt det sen.

Vi började med uppvärmning, lite lätt klappfight, bytte partners ibland och fick upp lite puls.
Sen blev det grundtekniker: kote geishe, ude o sai, kote hineri och några till som namnet försvunnit på. Perfekt för mig som behöver en påminnelse. Körde med en grönbältare som verkade lite nervös över att köra med mig men jag förklarade att jag nyss kommit tillbaka så mitt bruna bälte behövde han inte skrämmas av...inte just för tillfället iallafall....men snart...he he he.
Vi körde några kast: O goish, o soto sai, o soto tosh. Tycker nog att det gick riktigt bra och att jag hittade flowet i det hela. I tekniken, låsningen. Skitnöjd över mig själv med tanke på att det var så länge sen jag körde.
Vi höll ett ok tempo genom passet så svettiga blidde vi oxå.
Vi körde lite randori. randori med grundteknikerna, randori försvar mot grepp och randori försvar mot slag. Svårt men jäkligt kul och nyttigt. Hjärnan får jobba nu en del eftersom det inet riktigt sitter i ryggmärgen.
Blev lite armhävningar oxå och lite knäböj.
Vi avslutade passet med fastlåsningar. Vi körde 3 och 3. Jag och 2 brunbältade killar körde. En ligger ner på rygg opch en börjar med att ta en fastlåsning och så ska den understa ta sig loss. Kommer han loss så börjar man om. När tränaren säger till så byter man person som tar fastlåsningen men samme person ligger på rygg. Jobbigt men kul.
Ena killen fick jag en fastlåsning på så han satt som i ett skruvstäd. Askul. Den andre tog andan ur mig direkt på nåt jäkla sätt så han var snabbt loss. Kul och svettigt. Perfekt avslut att dra ur sig lite av det sista.

Längtar till på tisdag nu :-)

ha en fin dag.

Träning

Ikväll är det dags igen. Ju-jutsu står på schemat. Längtar.
Har ont i axlarna sen i tisdags men det är precis som det ska vara. Eftersom just axlarna är svaga på mig så tar dom ensdel stryk så här i början innan styrkan börja komma. Men det är sköönt. En skön känsla med träningsvärk.

Tror jag kan få till ett bra träningsschema under veckorna. Återkommer hur det ser ut om det håller:-)

Lite kul i veckan.
Ju-jutsuträning ikväll.
Myskväll med barnen på fredagkväll då mannen är ute på galej.
Gym på lördag morgon.
Barnledig tillsammans med mannen på lördag. Åker till Storkholm och ska gå på "Rock of Ages" på China teatern + hotellnatt. Min käre bror kommer ner och är snäll och tar hand om barnen tills vi är hemma igen.
Simskola på eftermiddagen då jag passar på att simma.

:-)
Ha en fin dag.

Träning

Igår kväll for jag iväg på träning och inte vilken träning som helst utan ju-jutsu träningen. Så skönt att få köra ett pass, svettas, fightas och ta i. Körde med en kille som även han är brunbältare men han har hållt igång den senaste tiden så jag var chanslös. Men skam den som ger sig, kämpa måste man.
Känner att jag har ännu mer att kämpa för för förut så var jag duktig, riktigt duktig och klarade av en hel del killar. Så nu jäklar.
Det var kul att vara tillbaka och se alla glada ansikten.
På torsdag är det dags igen :-)

Idag är det full rulle på jobbet. Saker som måste bli klara helst NU, men vad gör man när man är beroende av andra för att klura ut saker och ting och dom inte är tillgängliga. Pust óch frust.

Lyckorus

Shit va jag har haft kul. Jag har aldrig gjort nåt så skoj som jag gjort nu i helgen.
Total glädje i hela kroppen. Jag har träffat helt underbara människor, lättsamma och glada människor som tillför så mycket energi.
Vi har fightats med och utan kniv, vi har brunnit, vi har övat på att falla rätt, vi har fäktats, vi har ätit, vi har hoppat trampolin, vi har suttit i en sele och övat på volter, vi har flygit all världens väg i en rycksele, vi har hoppat från en skylift. Helt underbart. Vilken känsla. Jag har börjat övervinna min höjdrädsla och det har jag alla peppande och stöttande människor att tacka för. Speciellt Robban som är lugnet själv.
Längtar så mycket till nästa gång.

Ska slänga ut lite bilder och kanske nån video vid tillfälle :-)