29 december 2015

Nya träningskläder

I julklapp fick jag nya träningsbyxor av mannen. Han kan han om han vill.


Jag shoppade på gymgrossisten och köpte en hoddie. Superskön.





Tillskott

JJust nu tar jag inte många alls. Hur ska man veta vad man ska stoppa i sig?

Aminosyror är det som går åt. 1 varje dag. Antingen under träningen dom dagar jag tränar eller 1 flaska bara ändå under dom dagar jag inte tränar.



Har fått höra att jag bör få i mig mer zink och magnesium oxå. Va in till GymGrossistenm och bad om hjälp.
Den här blev jag rekommenderad.
 

Vikter för hemmaträning

För att kunna träna och underhålla mig själv under tiden jag inte kan va besöka gymmet utan njuter av familjen och skidåkning så har jag shoppat lite.
Besökte XXL och handlade vikter till vristerna för att kunna träna ben och rumpa.
249 kr /frp. Men med lite tur så hade XXL 2 träningsredskap för 1. Så det blev 249 kr för 2 förpackningar 😊
Har även hantlar hemma som ska packas med. 

23 december 2015

Dagarna som gått

Wow va dagarna swichar iväg.
Vad har jag hunnit med sen sist?




Lördag:
Lilla julafton hos mannens plastsyster. Trevligt. Glada barns om fick lite paket.
Legobygge med Casper.




Söndag:
Julstädning hemma och julpyntning. Granen kom upp. Barnen klädde den. Superfin vart den. Lite fina tomtar står i huset också.
Tränade bröst och axar med bror. Bra pass.




Måndag, tisdag och onsdag har mannen vabbat med Casper som haft feber. Mannen tror jag inte är så lycklig över det men jag behövs också på jobbet. Ska jag kunna va ledig ändra fram till skolan börjar nu så måste jag få röja upp.




Måndag:
Besök hos naprapaten. Ryggen är bättre men jag ska ta det lite lugnt en vecka till. Eller ja en halv vecka till nu när jag skriver det här.
Va hos frisörskan. Tog med mig barnen också så dom fick bli fina i håret. Casper med feber men det gick bra ändå. Mannen kom och hämtade hem barnen så fort dom va klara. Kvar blev jag. Håret skulle färgas lila. Har sett en så snygg bild och färg. Men det gick inte riktigt som planerat. Så mycket lila färg som hamnade i mitt hår så blev det ändå inte lila.
Nu provar vi med balsam med färgpigment (lila) för att se om det blir mer lila. Hade i igår. Lite mer lila har det blivit men inte alls så som tanken är.
Träffade min PT på kvällen. Gick igenom vader, armar, mage. Blev ett långt pass. Det är ju en hel vetenskap det här med att träna kroppen.




Tisdag:
Tränade ben, triceps och rumpa med min bror. Blev ett bra pass. Känns lite idag.




Jobbat 07,00 - 16,30 idag. Ska hämta ut ett paket på posten, en kalender som jag beställt och sen ska jag hitta en julklapp till. Eller två. Ska fixa det så snabbt det bara går. Sen hem och ta kväller.
Får se om det blir träning ikväll eller i morgon bitti.



19 december 2015

Rumpa

Här är en rumpövning jag provade på på gymmet igår innan jag åkte hem.

Jag och en pilatesboll och vikter vid vristerna va det som behövdes. 

BCAA


18 december 2015

Home sweet home

Hemma igen efter julbord med jobbet.
Trevligt som vanligt. Mina kollegor är trevliga, roliga och helt enkelt knasiga. 
Vi har ätit en massa mat och skrattat mycket.
Tyvärr kan jag inte (min åsikt) rekommendera stället vi va va på. Maten smakade ingenting. Helt neutral smak vad jag än åt. Trist.
Bussen gick tillbaka till jobbet så jag kunde ta bilen hem. Körde hem en kollega oxå.
Mannen satt fortfarande och åt på stan. Blev sent för dom. Men jag hade heller inte trott att han skulle åka med mig hem. 

Allt hade gått bra hemma. Svärmor hade stekt pannkakor till barnen och dom åt med god aptit. 

Wilmas blodsocker har varit lite svajigt idag. Vaknade bra dock. Positivt. Men att va låg innan lunchen och sen hög efter lunchen och nu när jag kom hem och kollade aå låg hon på 10,1. Hon låg på 8,1 när hon lag sig och hon går alltid upp till den här tiden. Hade jag varit hemma hade jag gett henne 1 enhet insulin vid sänggåendet. Men nu va jag inte det.
Värdet får vara över natten så får vi se vad hon vaknar på. 
Svärmor åkte hem för att sova hemma.

Nu är det snart god natt för mig oxå.

Julborg

Ikväll blir det julbord med jobbet.
Ska bli trevligt.
Snart dags att göra sig fin för kvällen.


Mannen är ute på äventyr han med så svärmor är hemma med barnen.
Jag kör bil så för mig blir det lugnt. Räknar med att vara hemma senast 23,30.



17 december 2015

Träningsgenomgång med PT

Igår träffade jag A. Ägaren till gymmet.
Klockan va 21,00. Sent men jag var pigg och förväntansfull.


Vi gick igenom benen, rygg och bröst.
Basövningar men även övningar som tar specifikt på en viss muskel. Hur man får just den muskeln att växa.
Herre gud va med info och jag kommer väl ihåg hälften :-)
Tiden flög iväg. Jag va hemma 00,15. Stupade i säng och var skittrött i morse.


Nästa vecka ska vi gå igenom axlar, armar och mage.


Fick även en bedömning av min kropp.
Du behöver inte göra så mycket sa han först. Wow tänkte jag. Underbart.
Sen kom det :-)


Jag har bredden på axlarna men behöver jobba på framsida axlar och nån muskel mitt på som jag inte minns namnet på.
Bröstkorgen. Övre delen av brösten.
Biceps och triceps finns där.
Nån muskel på underarmen ska jag tydligen få fram.
Midjan va bra.
Magen putar lite.
Träna mycket rumpa. *ASG* Så klart. Den där jäkla rumpan.
Framsida och utsida lår.
Insida va kanon. (å jag som vill träna bort "dallret" på insidan) Nähä.
Insida vader va bra.
Träna mer utsida vader.


Min vänstra axel, arm är större än min högre.
Mitt vänstra ben är mindre än mitt högra.


Så nu är det bara att jobba på.
Kosten behöver jag inte tänka på alls. Bara äta :-)


Så ikväll blir det ett gympass med bror.
Rygg och biceps.







16 december 2015

Väntan

Mannen är och tränar. Barnen kollar på Barnkanalen och jag dammsuger. Väntar in mannen och att klockan ska bli 21 då det är dags att bege sig till gymmet och få hjälp och tips på hur och vad jag ska träna. 

Bikini-fitness

Seriöst? Jag?
Ja egentligen varför inte. Tanken har funnits där ett tag. Jag har pratat med min bror om det också. Han känner fler som tävlar.
Helt plötsligt träffade jag på gymägaren som frågade om jag inte va intresserad. Så klart jag är. Men lite osäker.
Kan jag?
Klarar jag?
Hur fan ska jag kunna se ut som dom?
Men jo. Jag kan. Jag vill. Jag klarar. Jag är envis. Jag har målet inställt.
Vi kör.


Ikväll ska jag ha en PT-timme (eller hur lång tid det nu tar) för att gå igenom min kropp och övningar.


Jag är taggad.

30 november 2015

Inget som planerat

Ibland blir inget som planerat.
I alla fall inte min söndag.


Skulle haft träning med Filmpolisen men det blev inget. Eller jo det blev men inte med mig som deltagare.
På grund av några saker så blev jag hemma.


Planen:
Tänkte kliva upp tidigt, träna, handla och baka lussebullar med barnen på dan.


Hur det blev:
Barnen vaknade först och kollade på barnkanalen. Jag sov till 09,30. Trött ändå. Åt frukost med barnen vid 10,00. Va på dåligt humör halva dagen på grund av för sen frukost. Jag behöver verkligen få i mig energi med jämna mellanrum. Hela familjen åkte och handlade. Det tog tid. Väl hemma igen behövde både barnen och jag lunch. Risgrynsgröt blev det. Gott.
Efteråt så bakade barnen pepparkakor. Dom skötte alls själva. Eller ugnen skötte jag. Annars kavlade dom, gjorde figurer och lag på plåten.
Medans dom bakade så strök jag gardiner. Ett jäkla skitgöra men det blir ju mysigt när det är klart.


Pepparkaksdoft i köket, julgardiner i nästan alla rum, julstjärnor upp i barnens rum och vardagsrummet, röda långa ljus istället för vita i ett par ljusstakar, 2 lyktor på bordet ute på baksidan och ljusslinga som mannen satt upp på baksidan vid uteplatsen. Blev supermysigt.


Så helgen blev inte riktigt som planerat men helt ok ändå efter allt. Mitt humör blev bättre till slut. Tror det blev en blandning av att jag åt sen frukost och att jag inte kunde åka på träffen.


Ibland undrar jag om man som mamma ens kan ha intressen eller göra nåt utanför hemmet.
Ibland känns det inte så.







27 november 2015

Rygg

Igår var det dags att bege sig till gymmet igen. Totalt omotiverad va jag men jag åkte ändå.
Ryggen skulle få jobba lite.
Träffade dock på ägaren till gymmet efter att jag gjort en övning och hamnade i en massa trevligt prat. Om vad kanske jag kan återkomma om så småningom.
Tror vi pratade i över en timme.
Lag på ett kol på slutet och gjorde 2 övningar till för ryggen med tre rep på varje så lite gymma blev det.
Kom hem sent. Trött. Gick direkt och lag mig.


Försov mig i morse. Väckte barnen. Dom var sammarbetsvilliga. Jag fick köra Wilma till skolan. Hon kom i tid. Körde Casper till dagis. Han kom också i bra tid och dom va inne så vi slapp en massa påklädning.
Mot jobbet. Kom i tid. Phu :-)


Idag fyller pappa år. STORT GRATTIS TILL VÄRLDENS BÄSTA PAPPA. Ikväll efter middagen så ska vi åka och gratta honom.


I morgon ska vi skjuta in pistolerna inför nästa helgs tävling.
Ska också kolla på ett hus med min bror. Hoppas det är intressant och att han flyttar in där.
På söndag är det träff och övning med Filmpolisen.


Det blir en bra helg.
Självklart kommer jag hinna med barnen också. Tanken är att baka lussebulla på lördagen.



25 november 2015

Stolt

Jag har inte ätit en endaste godisbit sen i söndags. Kanske till och med sen i lördags.


Känner att jag kämpar med träningen men tröttheten tar över och jag kommer inte iväg till gymmet ibland. Godissaker och speciellt kexchoklad är en svaghet för mig. Speciellt på eftermiddagarna och varje dag jag går hem så passerar jag kexchokladen. Så himla lätt att köpa med sig en och äta i bilen så att man ska överleva hem.


Nackdelen. Jag får inga resultat av min träning.
Så nu är det skärpning på hög nivå.
Jag ser alla som tränar och får resultat. Blir avundsjuk. Men det är ju mitt eget fel.


Så sen i söndags säger vi så har jag inte alls ätit godis.
Jag äter frukost hemma.
Tar the och ägg på jobbet på förmiddagen.
Äter lunch.
Tar en proteindrink på till mellis på eftermiddagen.
Äter middag hemma.


I morse kom jag iväg till gymmet. tidigt. Klockan stod på 04 och 04,15 kom jag upp och 04,40 va jag på gymmet.
Blev ett benpass. Tungt som fan då jag inte tränat ben på säkert 3 veckor men jag va där och jag gjorde det. Under passet drack jag en halv flaska vatten med BCAA i.
Hemma blev det havregrynsgröt med jordgubbssylt och mjölk till frukost. Även Casper åt gröt i morse.
Wilmas buss åkte 3 minuter för tidigt så hon missade den och jag fick köra henne till skolan.
På jobbet va jag hungrig igen. Drack en kopp the, åt två hårda smörgåsar och ett ägg.
Lunchen blev panerad spätta, potatismos och hollandaissås. Ja gårdagens middag med andra ord.


Under dagen dricker jag en flaska vatten med BCAA i.


Känns som om jag är på G.

24 november 2015

Nygammal kärlek har uppstått

I helgen var jag och min bror ute på lite äventyr.
Dels träffade vi på en arbetskamrat till mig. Men det lustiga var att hans sambo har haft mamman till en hund som min mamma och pappa köpte när jag var i tonåren.
Kände igen ett hus vi passerade innan vi kom fram och kvinnan berättade då att det var hennes mamma och pappa som bodde i det huset och att hon hade ägt tiken till kullen. Det var år 1989, 1990, 1991 nånstans. Vi är lite osäkra allihop. Fick se ett foto på tiken. Så lustigt att springa på varandra efter alla dessa år.
Självklart blev jag tvungen att googla efter det och det var kärlek jag mötte.
Rasen?
Irländsk vattenspaniel.
Så vacker, fin, härlig och bara helt underbar med sitt spanielhuvud och sina lockar och sin härliga färg.
Vi köpte en tik från kullen.
Kenneln hette eller heter, osäker på om den finns kvar, Coffées. Det var en kvinna som heter Marie Engström som ägde kenneln. En fartfylld kvinna med rött hår.


Har kollat runt lite och det verkar inte lätt att få tag i en Irländsk vattenspaniel idag. Vet inte hur det ser ut avelsmässigt.
Nu ska jag inte ha en hund idag men jag tror nog att en dröm finns där att en dag ha en Irländare :-)



18 november 2015

Världens huvudvärk

I måndags klarade jag inte av hela dan på jobbet.
Vaknade med huvudvärk och den blev värre och värre. Åkte hem på eftermiddagen. Plockade med mig Casper hem. Han kollade på film och jag låg i soffan bredvid och mös och hade huvudvärk.
Mannen kom hem. Dunderförkyld. Jag åkte och hämtade Wilma på fritids. Åkte på ridskola med Wilma. Mannen va hemma med Casper.
Att köra till ridskolan va superdumt. Ute på våra mörka vägar gick det ok men så fick jag möte. Den mötande bilens lyktor skar in i huvudet och ögonen på mig och jag var tvungen att stanna bilen vid kanten för att se nåt så vi kunde...eller han kunde passera mig. Shit va otäckt det va. Tog oss till ridningen och hem.
Wilma va superduktig på ridningen. Så himla kul at se hur hon utvecklas. Jag längtar tillbaka till ridningen jag också. Men för mig att rida på ridskola i ett ridhus eller på ridbanan och följa instruktioner, det är inte min grej. Jag vill va fri. Göra som jag vill. Rida ut på fält, i skogen. Som jag känner.
Väl hemma blev det mat och sen natta barn. Ja efter att Wilma duschat och så förstås. Jag låg i soffan och sen i sängen. Va hemma igår.
Lyckades ta mig upp och få iväg Wilma till skolan, jag körde henne och sen körde jag Casper till dagis. Åkte hemåt. Trodde jag skulle somna av utmattning på vägen hem. Helt slut. Huvudet sprängde.
Slocknade i soffan direkt jag kom hem. Hann att tända en brasa. Sov till lunch, grubblade lite och tog en tablett för huvudet. Inget hjälpte. Jag kunde knappt komma upp. Tur jag sa till Wilma att hon kunde ta bussen hem. Men Casper då?
Försökte googla på huvudvärk. Migrän. Vad som helst för att få besked på varför jag mådde som jag mådde. Kunde inte läsa texten på mobilen ordentligt. Det va suddigt. Ringde husläkaren och fick en tid 15,15. Super. Då kunde jag sova 40 minuter till och sen åka. Men Wilma då? Hon skulle ju komma hem när jag var borta hos läkaren.
Sov en stund. Klockan ringde. Dags att åka. Hade skitont i huvudet. Alla ljus va pest och pina. Allt skar i mitt huvud. Tog mig till skolan till den slutade. Kollade med Wilma om hon ville med mig eller hem. Hon ville åka hem så hon fick en nyckel och åkte med bussen. Jag fortsatte färden mot stan för läkarbesöket.
Ljusrör i väntrummet. Fy. Det skar i huvudet och jag fick sitta nerböjd så det blev lite mörkare.
15 minuter senare än avtalad tid fick jag komma in men det gör inget. Läkaren var supertrevlig och förstående och lyssnade. Han såg att jag tyckte lampor va jobbigt och frågade så klart om det när vi gick mot hans rum. Självklart så blev svaret JA. Inne på rummet släckte han ner allt utom skrivbordslampan så att jag skulle kunna vara där. Tack :-)
Vi pratade om hur jag mådde, han kände lite i nacken, han kollade blodtrycket som va 115/78. Han sa inget så jag gissar att det va bra.
Han nämnde att om man ser på symtomen så kunde vi iaf utesluta en stroke. Wow. Ja tack. Den tanken hade inte ens slagit mig. Skönt att det inte va det då.
Men tydligen enligt honom så va det typiska symtom på Migrän. Jag migrän? Har jag aldrig haft. Eller är det därför jag legat hemma förut med sprängande huvudvärk i ett par dagar och inga piller har hjälpt? Jag har ju tänkt att det varit spänningshuvudvärk. Det kanske har varit migrän då också.
Som tur va så har jag sluppit kräkas.
Jag fick utskrivet migräntabletter. Tackade för mig och promenerade sakta till Apoteket. Hämtade ut migräntabletterna men köpte också med mig Treo, Ipren och Ipren för barn. Bra att ha hemma. Köpte en hårborste åt Wilma på Kicks som låg vägg i vägg med Apoteket. Ljust där inne. Jäkla lampor som ska finnas överallt.
Åkte hem och tog migräntabletten. Började laga mat, spagetti och köttfärssås. Wilma skulle på filmklubb och Casper hade simskola. Bara att bita ihop och få iväg barnen på sina älskade aktiviteter.
Mitt i matlagningen så märkte jag att huvudvärken släppt en del. Vilken känsla. Vilken befriande känsla. Allt kändes lättare. Lamporna inte lika hotfulla längre.
Vi åt, jag åt två portioner, jag va hungrig.
Åkte och lämnade Wilma på filmklubben, direkt till simskola med Casper och det kändes ok i huvudet. Så himla roligt med simskolan. Casper älskar den och han utvecklas hela tiden.
Jag skulle aldrig för nåt i världen byta bort så att jag missade mina barn uppväxt och utveckling.
Väl hemma igen så blev det till att natta trötta barn. Sen satt jag i soffan och va superhungrig. Varför är jag hungrig? Kom på att jag inte ätit nåt annat än middagen den dagen. Gjorde the och smörgås. Gott.
Sen va det tack och god natt. Hann prata lite med bror som kom och sov hos oss.


Ny dag idag. Jag är på jobbet. Lite ont i huvudet och runt ena ögat. Vid lunch gjorde det ännu ondare. Jobbigt att jobba vid en datorskärm speciellt när man har ont i huvudet.
Tog en paus för en stund sen så huvet fick vila.
nu bara några timmar kvar.





10 november 2015

Diabetes

Varje kväll innan jag går och lägger mig så kollar jag Wilmas blodsocker. Hon har blivit så van vid det att hon inte ens vaknar.
Igår låg hon på 7,1 när klockan var nästan 23,00.
7,1 är ett bra värde. Lite högt om det skulle vara på dagen eftersom man strävar efter att ligga mellan 4-6. Hur enkelt är det egentligen?
7,1 är ett bra värde att fortsätta sova på.
7,1 är ett bra värde för att jag ska kunna sova.


Om Wilma skulle ligga alldeles för högt skulle vi kanske behöva ge henne lite insulin för att få ner hennes höga blodsocker. Då måste vi väcka henne och ge henne en spruta i magen för att injicera insulinet. Sen måste vi ställa klockan på kanske 03,00 för att kolla hennes blodsocker igen så vi ser om dosen vi gav henne var lagom. Får hon för lite kanske värdet inte har sjunkigt nåt. Kanske ytterligare en insulinspruta behövs. Och då måste klockan ställas igen så man ser så att dosen var bra uträknad.
Får hon alldeles för mycket insulin så sjunker blodsockret och då kan det bli kritiskt. Då kan blodsockret bli lågt, lägre eller jättelågt.
Om det är lågt måste vi väcka Wilma och få i henne dextrozol för att få upp blodsockret till en icke kritisk nivå. Hon måste också få i sig en halv smörgås eller en hel och skölja ner med lite mjölk för att blodsockret ska ligga bra en längre stund och klara natten.
Om hon är lägre så kan hon börja krampa. Ett tillstånd jag aldrig varit med om och jag ber till gud att jag kommer slippa vara med om. Då kan vi behöva använda en glucagonspruta. Den innehåller ett ämne som gör att levern släpper ifrån sig lite kolhydrater. Det finns många gånger en liten, liten reserv i kroppen. Kanske det räcker för att hon ska vakna till. Kanske inte. Vaknar hon till måste man försöka få upp blodsockret fort.
Vaknar hon inte så är det så klart 112 som gäller. Kanske 112 trots att man får liv i henne. Allt beror på situation till situation.
Diabetes typ 1 är ingen enkel sjukdom.


Varje morgon är jag lycklig för att både min man och min dotter vaknar.
Varje morgon är jag ändå irriterad på min man för vi ligger inte alls på samma nivå vad gäller nåt känns det som ibland.
Varför kan jag inte visa min kärlek eftersom vi överlevt ett till dygn?
Vi borde ta vara på livet bättre än vad vi gör. Vi borde leva som om varje dag vore den sista. För du vet aldrig.


Varje kväll kollar jag blodsockret på Wilma innan jag ska lägga mig. Varje kväll. 7 dagar i veckan. 30-31 dagar i månaden och det kommer bli 365 dagar om året. Alltid.
Detta för att hon ska sova gott, vakna på ett sånt bra värde som möjligt så att hennes dagar blir dom bästa.
Men också för att jag måste se till att hon varje dag vaknar upp. Så att inget händer med blodsockret under natten.
Allt påverkar. Sjukdom, glädje, stress, nedstämdhet, dagens motion, aktiviteter.
Varje dag 24 timmar om dygnet måste vi ha koll på blodsockret så att Wilma får må bra och vakna varje morgon till en ny härlig dag.


I morse höll jag på att bryta ihop i bilen. Jag tror man behöver göra det ibland men jag har inte den pausen. Jag kan aldrig hitta det andningshålet.
Jag är arg, ledsen, frustrerad, besviken. Jag är allt på samma gång.
Jag vill att Wilma ska slippa allt detta med diabetes typ 1.
Jag vill att hon ska slippa blodsockerkontroller varje dag.
Jag vill att hon ska slippa ta insulinsprutor varje dag.
Jag vill att hon ska slippa föra anteckningar för att se hur blodsockret legat idag.
Jag vill att hon ska slippa kolla i boken varje dag för att se vilken dos insulin hon ska ta till maten.
Jag vill att hon ska slippa släpa på sin väska med sina livsviktiga och kanske också livsuppehållande saker.
jag vill att hon ska kunna gå och sova utan att kolla blodsockret.
Jag vill att hon ska slippa mina nattliga besök för att sticka henne i ett finger och kolla blodsockret.
Jag vill att hon ska kunna ta en kaka om hon vill utan att fundera hur blodsockret ligger.
Jag vill att hon ska kunna träna utan att få känning på lågt blodsocker.
Jag vill att hon ska slippa ha diabetes typ 1. Jag vill att hon ska slippa fundera över allt som sjukdomen för med sig.
Jag vill att hon ska få vara frisk.


Idag är det inte möjligt. Kanske i framtiden. Kanske inte alls.
Kanske kommer Wilma och min man aldrig att få leva ett liv utan diabetes typ 1, igen. Men drömmen är ju underbar.
Tänk att kunna säga att hon blev frisk från diabetes typ 1.


Det enda som kan hjälpa är att bidra till forskningen kring diabetes typ 1.


Antingen så kan man bidra genom att skicka:
GE 100 WILMA till 72672 för att skänka 100 kronor till barndiabetesfonden och forskningen kring diabetes typ 1.


Du kan också swicha mig. Hojta till så får du mitt nummer.


Eller gå in på
http://charitystorm.org/fundraisers/stod-oss-i-var-insamling-till-barndiabetesfonden/
och lämna ditt bidrag.


Min dröm är att min dotter (och min man så klart) ska kunna säga att dom blev friska från diabetes typ 1. Men det behövs mer pengar till forskningen.
Kanske kommer min dotter aldrig att bli frisk men tillsammans kan vi bidra till att inga fler barn ska insjukna i diabetes typ 1.
Kanske kan fler barn och föräldrar slippa gå igenom det som jag och Wilma och många andra barn och föräldrar faktiskt går igenom. Att överleva från dag till dag.







06 november 2015

Träningsvärk

Har tränat tre pass på gymmet sen i söndags.
I söndags, i tisdags och i onsdags.
Vila alltså måndag och torsdag. Kommer bli en vila ikväll också då jag bara ska vara hemma och ta det lugnt och umgås.


Har träninsgvärk på många ställen i kroppen. Tack brorsan för det. Precis som jag ville ha det.
Har ont ovanför brösten, ryggen och insida lår svider fint. Framsida av axlarna har gått över.


Tänkte träna under lördagen. Vad ska man träna när det gör ont lite var stans?
Antingen kan det bli ett pass på löpbandet eller så kanske det får bli...*tänker*...triceps har jag inte ont i så det kan funka. Magen kan man alltid ta lite till. Axlarna lever ju fortfarande.


På lördag var tanken att Casper skulle få leka med bästa kompisen O. Vara hemma hos honom utan mig, Cykla på gården, leka i lekparken, leka inne eller vad dom nu skulle hitta på. Tyvärr så va O sjuk i måndags och tisdags, på dagis í onsdags och åkte hem i torsdags på grund av magsjuka. Magsjuka. Suck. Stackars O. Men ska vi gå efter regeln 48 timmar så kommer vi inte kunna leka på lördag och jag vill verkligen inte få hem magsjuka för Wilmas skull så.


Att ha diabetes och få magsjuka kan bli riktigt dåligt.

04 november 2015

Bästa mannen

Han låter mig åka och träna ikväll med min bror trots att jag var iväg i går kväll och att det egentligen borde va mannen som får åka.
Tack snälla.


Blir ett rygg och bicepspass ikväll så ska vi se om vi kan ordna nån mer träningsvärk.
Efter det så har jag gått igenom hela kroppen med mer belastning än vad jag brukar. Känns bra.


Mannen får så klart åka och träna i morgon kväll istället.
Mamma och pappa kommer på besök men han får åka när han vill. Dom brukar åka hemåt när barnen ska lägga sig så det blir lagom tid för mannen att gymma efter det.



Veckans träning

Jag räknar med söndagen också :-)


I söndags fick jag sällskap av min bror så vi stack till gymmet på kvällen.
Bröst och axlar fick sig en genomgång.
I bilen diskuterade jag lite med min bror om kost och träning och om resultaten jag vill nå för tillfället. Jag vill att det ska hända mer med min kropp än vad det gör.
Så nu är han med och pushar på träningen.


För att ta träningen till en ny nivå så måste jag på med mer vikter. Utmana mig själv mer än vad jag gjort. Man kan mer än vad man tror.
Det går kanon. Men hjälp av bror så kämpar jag på.
Erkänner att jag har träningsvärk i bröst och lite framsida axlar.


Igår var det dags igen. jag och min bror åkte till gymmet. Jag direkt efter att ha varit på simskola med Casper. Han va så glad att få simma eftersom han inte kunde det förra veckan med tanke på bettet han fick. Duktig är han också. Som en fisk. Han är en hejare på att hålla andan.


Gymmet då. Ben och triceps blev det. Ett bra benpass som tog på alla benmuskler. Framsida, baksida, insida, utsida, vader och rumpa. Känns lite i dag :-) Underbart.
Även igår pushade brorsan på och jag fick ta i mer och lägga på mer vikter än vad jag kanske själv skulle ha gjort. Med hjälp av honom så klarade jag det. Och en hel del envishet som jag föddes med :-) hi hi.
Triceps fick jobba dom med mer än vad dom är vana vid.


Tack till min älskade bror som ställer upp för mig  i alla väder och som också får puscha och komma med träninsgtips.


Jag tror att det här upplägget kan va superbra. Det som egentligen skulle behöva ändras är också maten. Jag skulle behöva äta mer än vad jag gör men hur ska jag kunna äta när magen känns proppmätt hela tiden?



02 november 2015

Insamling till Barndiabetesfonden.

Jag har idag startat en insamling för att hjälpa Barndiabetesfonden.


November månad är en blå månad och den 14 November är det världsdiabetesdagen. En dag som diabetes uppmärksammas lite extra.
Jag tycker att man ska uppmärksamma diabetes året om.


Vi som lever med diabetes nära oss, antingen dom som själva är drabbade, dom som har barn som är drabbade eller dom som har en nära anhörig som är drabbad, vet hur det är. Det är en daglig kamp för att hålla blodsockret på en bra nivå, det är en daglig kamp att få må bra.


Genom forskningen så hoppas vi att dom kommer på ett svar till varför vissa insjuknar. 2 barn om dagen insjuknar i Diabetes typ 1. Det är runt 730 barn om året som drabbas och som får leva resten av sina liv med dagliga stick i fingrarna för att kolla blodsockret och dagliga injiceringar med insulin i form av sprutor.
Min man som drabbades för några år sen av just diabetes typ 1 och min dotter som insjuknade i december 2014, då 8 år, kommer förmodligen aldrig att bli friska från diabetes. Men kanske kan vi förhindra att ännu fler barn drabbas av denna sjukdom.


Hjälp mig hjälpa Barndiabetesfonden som samlar in pengar som går till forskning i just Diabetes typ 1.


Gå in på
http://charitystorm.org/fundraisers/stod-oss-i-var-insamling-till-barndiabetesfonden
och lämna ett bidrag.


Du kan också SMS´a: GE 100 WILMA till 72672 för att skänka 100 kronor eller byt ut 100 till valfritt belopp.


Du kan även swisha mig: 070-5558762.


Alla bidrag, stora som små, är välkomna och bidrar till att vi förhoppningsvis kan få ett slut på att våra barn insjuknar i Diabetes typ 1.



30 oktober 2015

Fredag idag

Det här har varit en förvirrande vecka. Min vecka har bestått av måndag, fredag och fredag. Vart tog alla andra dagar vägen? :-)


I måndags och tisdags var jag ledig. I onsdags jobbade jag och då kändes det som måndag på grund av ledigheten.
I torsdags (ja igår alltså) skulle vi ju på middag hos vänner så därför kändes gårdagen som fredag. Och så var det ju fredag idag.
Tänk om alla veckor kunde va så. Fast plus en lördag och söndag då så klart :-)


Snart är det helg.
I morgon åker Ella hem till sin matte igen. Allt har gått bra trots allt. Barnen är ledsna att hon ska hem. Klart det blir tomt men samtidigt så blir det ju mindre passande.
Har känt mig hurtig och nyttig som har varit ut och promenerat mer sista två veckorna eftersom Ella har behövt komma ut. Vore ju bra om man kunde hålla i det där hurtiga och fortsätta ut och gå fast man inte har hund i huset.


I helgen står det shopping på schemat.
Wilma behöver ett par höstskor och en höstjacka. Även jag behöver en höstjacka. Får se vad vi hittar.


Självklart så ska det bli nån gofika i helgen också.
Kanske en kladdkaka till Ellas matte kommer. Mums.

Middag hos vänner

Igår blev vi bjudna på middag av vänner. Mannen fick en inbjudan tidigare i veckan. Trevligt. En torsdag och allt :-)
Efter jobbet bytte vi om, vi som skulle det, mannen rastade hunden och sen bar det i väg.


Frun i huset hade också jobbat och kom hem strax innan oss hennes man hade ordnat med mat. Hemmagjord lassagne, sallad med fetaost och rödlök och lite rött vin för dom som inte körde bil.
Det var supergott och Wilma åt mer än vad hon brukar när det är lassagne. Antingen så var det ok gott för henne eller så har hon lärt sig att blir man bortbjudna på middag så får man vara tacksam och äta maten som bjuds.
Trots lassagne och glass efter maten så blev Wilma låg i sockret vilket krävde 2 omgångar dextrozol.
Hon va på 2,8 - hamnade på 3,4 så det blev självklart 3 till dextrozol. Hon var trött och hängig i soffan och låg och kollade på Tv på kvällen. Casper och deras yngsta son for omkring och lekte. Dom hade jätteskoj.


Wilmas levemir ska idag sänkas. Det har varit för många låga värden under veckan så nu sänker vi den från 15 till 14 och ser vad som händer.
Hon har oftast vaknat på ett bra blodsockervärde men under dagen har det blivit en del låga värden vilket tar mycket energi och ork.


Gårdagens middag var mycket uppskattad. Så himla trevligt att komma hem till vänner, dukat bord och slippa laga mat mitt i veckan. Mys.
Varför gör man inte mer sånt? Vi kan ju också bjuda hem folk mitt i veckan. Det behöver ju liksom inte vara så speciellt. Mat ska ju alla äta ändå. Trevligare med sällskap. Och det behöver ju inte bli sent heller om man har barn som ska upp på morgonen. Nu blev det lite för sent igår men men. Det va ju trevligt och det sker ju inte så ofta heller.


Superduper tack för umgänge och middag igår :-)

28 oktober 2015

Att skydda sina barn

Man vill så gärna skydda sina barn från allt. Vissa fel och misstag måste dom få göra för annars lär man sig inte men jag pratar om större saker. Större skador eller olyckor.
Vi föräldrar gör så gott vi kan men vi kan inte se allt. Vi kan inte förhindra allt.
Det fick jag erfara i helgen. Men jag fick också erfara den förra året i december.


I december förra året fick W diabetes typ 1. En auto-immun sjukdom som kräver ständiga blodsockerkontroller och sprutor med insulin.
Jag önskar att jag kunde trolla bort den. Men det går inte. Hon måste leva med den i hela sitt liv. Hon måste ha ständig kontroll på sin kropp och sitt mående. Så orättvist. Hon är 9 år och livet ska leka. Leka gör det men på ett helt annat sätt. För visst gör hon allt som alla andra barn gör, leker, äter mat, äter godis, dricker läsk osv. men det kräver kontroll och planering. Jag önskar att hon slapp allt detta och bara fick vara 9 år.
Istället måste vi lära oss om sjukdomen, kämpa varje dag för att försöka ha bra blodsockervärden så att hon mår bra. Istället måste vi ha kontroll.
Jag kunde inte skydda henne från att få diabetes typ 1. Jag hade aldrig en tanke att hon skulle kunna få det. Jag trodde aldrig att vi skulle vara en av dom där kämpande familjerna. Jag önskar så klart att jag kunde ha förhindrat sjukdomen från att slå rot i henne.
Men vi tänker kämpa och vi tänker fightas för sjukdomen ska inte få styra hennes liv.


I helgen blev vi varse igen om att man inte kan skydda sin barn från allt.
Man tror man har kontroll. Man tror man ska kunna se allt och förutspå allt. Men vi kan inte det.
I helgen blev C hundbiten. En mardröm även det. Varför det hände kommer vi nog aldrig få svar på. Jag var så nära men såg det inte och kunde inte förhindra det. Om jag bara hade kunnat se, kunnat få ut en arm som skydd. Då kanske jag har fått ett bett i armen men då har iaf C fått slippa vara med om detta.
C slänger sig bakåt i min säng och skriker till. Håller sig för örat och skriker: "det gör ont, det gör ont". Min hjärna kopplade snabbt och jag förstod vad som hänt. Blodet rinner vid hans hand som han håller framför örat. Det rinner lite blod i pannan också. Adrenalinkicken som slog till i min kropp va inte nådig. Herre gud vilken skum känsla. Hjärtat höll på att flyga ur kroppen. Jag ser att det är en rispa i C´s panna och vid munnen. Små sår. Ingen fara. När jag flyttar på C´s hand ser jag att det är värre. Det värsta jag har sett. om jag sen överdriver så må så vara, Mitt i kaoset så va allt superjobbigt. Jag tar papper och ber honom hålla det mot såret. Jag ringer mannen som är på gymmet och säger nåt i stil med: "Vad gör du? Du måste komma hem. C har blivit biten. Vi måste till sjukan". Tror jag bara lag på luren sen. Jag vet faktiskt inte. Jag ropar på W som kommer ner. Nyvaken stackaren. Jag förklarar vad som hänt och ber henne hämta kläder till C och att själv ta på sig kläder för vi måste åka till sjukhuset med C. Hon kommer ner med kläder och har själv klätt sig. Snabb va hon. Jag ber C hålla pappret mot såret och klär på honom. Hjärtat slår så hårt och så fort på mig. Kroppen rusar. Springer ut i köket. Brer två mackor åt W. Hon har ju trots allt diabetes typ 1 och jag måste få med frukost till henne. Hämtar C som lugnat sig men det klart han är ledsen och har ont och är rädd. Precis då kommer mannen hem. Vi hoppar in i bilen och åker till barnakuten. W va superduktig och fick med sig sin diabetes-väska. Hade inte en tanke på den.
På akuten så kollade sköterskan, försökte göra rent lite och vi fick en kompress med nån typ av bedövning på för att dom skulle kunna rengöra bättre. Vi fick sitta i väntrummet i 45 minuter innan vi fick komma in. Detta för att bedövningen skulle hinna verka. Även i rummet fick vi vänta innan läkaren kom in. C va lugn och vi kollade på kranarna utanför fönstret. Jag höll på att bryta ihop. Hur kunde det hända? Varför kunde jag inte stoppa det? Läkaren kom in och kollade och han och en sköterska gjorde rent såren. Casper va superduktig. Självklart så gjorde det ont. Men han va duktig.
Dom frågade om han följt vaccinationsprogrammet och det har han så dom sa inget mer om det.
Först funderade läkaren på om det skulle sys. Inte det i pannan och vid munnen. Det var ytliga sår. Men det framför örat. Men så ansåg han att det var så fina kanter och väldigt rakt så det skulle limmas istället. Han försvann och kom tillbaka och förklarade att han inte heller ville limma på grund av infektionsrisken. Så han tejpade över såret och satte ett plåster. Antibiotika i 5 dagar på grund av infektionsrisken. 5 ml 3 ggr /dag.


Lördagen flöt på trots allt när vi kom hem. Mannen åkte i väg till Orsa för att ställa upp husvagnen. Kvar blev jag, barnen och hunden. Hunden som fick begränsad åtkomst till huset för att barnen ska kunna röra sig fritt.
Jag och barnen gick på bio med vänner på eftermiddagen precis som planerat. Med jämna mellanrum så sa C till mig och jag fick torka vid örat då det rann lite vätska. Bra att det rann ut. Vi spenderade också en del av kvällen hos vännerna som bjöd på middag och trevligt umgänge. Min bror tog ut hunden när han kom hem till mig så jag behövde inte stressa.


Jag förstår att folk har sina åsikter nu. Men jag vill förklara min syn på det hela.
Det här är en hund som aldrig gjort nån något. Världens snällaste och mysigaste. Hon lider av hjärtsvikt och av cancer. Det är ingen ursäkt alls för det som hänt men det kan finnas en förklaring bakom. Att hon faktiskt inte mår bra. Att hon har ont trots att inget syns.
Det som skett är en hemsk olycka. Men det gick trots allt bra. Jag måste se det så. Vi har valt att ha hunden kvar hemma. Men det är full koll och hunden har fått begränsat med utrymme för att barnen ska kunna röra sig fritt. Mitt viktigaste nu är att C inte blir hundrädd. Respekt ja men hundrädd nej. Respekt har han alltid haft och jag vill att hans känslor för djur blir kvar. Han älskar djur. Han har fått ta det i sin takt men redan samma dag detta hände så ville han klappa hunden. Vi har suttit och gosat med henne och gett henne godisar. Allt går bra och C verkar inte ha bestående men av det som hänt. Vi har pratat mycket om det och att det inte är någons fel. Speciellt inte C´s.
Det här är val som vi har gjort som familj. Vi gör det vi anser är bäst för oss alla och jag hoppas att alla respekterar detta. Inte göra som min pappa och bli arg på mig i telefonen. Jag förklarade att om vi skulle prata på det här sättet så ville jag inte prata just nu. Han blev sur och slängde på luren. Jag blev så klart ledsen och undrade hur i helvete vi blev osams. Han i sin tur ringer min bror och är sur och irriterad. Säkert orolig också men som vuxen kanske man kan bete sig ändå. Min bror i sin tur blir skitarg på vår pappa för att han beter sig som han gör och säger som han gör. Och jag blev sur på mannen som ens sagt det till min pappa när man vet hur dom reagerar.
Va gärna orolig, ring och fråga hur vi mår, hur det gått men ring fan inte och va otrevlig. Det accepterar jag inte.


Det jag vill säga är att vi kämpar med att skydda våra barn från det onda och det hemska. Men vi kan inte skydda dom. Det finns sånt som sjukdomar som vi inte rår på och händelser som vi inte kan hindra.
Det vi måste göra är att hjälpa våra barn att ta sig igenom det som sker på bästa sätt och att finnas där för dom och göra det som är rätt för oss själv. Inte det som andra människor anser vara det rätta.









22 oktober 2015

Dagens tanke

Idag opererar Ellas matte sitt knä som är helt trasigt.
Jag vet att hon varit jättenervös för det här. Hon gillar inte alls vare sig nålar, sprutor eller blod. Inte heller visste hon om hon skulle sövas eller få ryggmärgsbedövning eller lokalbedövning. Dåligt med information till berörd patient tycker jag. Speciellt om man också är nervös.
Men det ska nog gå bra. Som knät ser ut idag så funkar det ju ändå inte. Hoppas att operationen blir precis så lyckad att allt blir kanon och att M sen kan få må bra och slippa ha ont.
Under tiden så tar jag hand om Ella.



21 oktober 2015

Kallt

Va ut på en 30-minuters promenad med Ella på lunchen. Skönt att få komma ut i luften och skönt att få röra på sig. Det gör trots allt mycket att känna sig nyttig för jag sköter kosten och godisätandet mycket bättre när jag också rör på mig.
Som sagt skönt att komma ut men helskotta va kallt det blåste ute. Jag frös redan innan jag gick ut. Nu är det en kopp varmt the vid datorn så man kan fortsätta jobba.


Ikväll är det skytte. Ute. Kallt. Burr. Får se hur man överlever det. Kanske ska slå på bastun tills man kommer hem.


Att ha Ella hos oss är iaf jättemysigt. Hon är så snäll och go och passar bra in i vår familj på det sättet. Önskar jag hade ett jobb som kunde erbjuda att hunden var med på jobbet 5 dagar i veckan. Hade varit perfekt.
Plusset på det är ju att jag faktiskt också sköter om min hälsa eftersom jag kommer ut och rör på mig på ett annat sätt om man inte har hund.
Men jag får väl drömma vidare. En dag. Kanske en dag.

16 oktober 2015

Morgonträning

Ha ha nä vilket skämt. Ställde klockan på 04 men när man går och sover 22,30 cirka och klockan ringer 04...då går det bara inte. Måste i säng tidigare.
Räknar med att få till två träningspass i helgen i alla fall :-)


Äntligen helg. Veckan har gått fort men det kan ju bero på att jag bara jobbat sen i onsdags. Lagom med mjukstart efter semestern. Men oj vad det finns att göra. 200 leverantörsfakturor har nu blivit runt 85. Alltid nåt. Plus allt annat som ska göras runtomkring.


Helgen ser ut att bli skoj.
I morgon ska jag iväg på skjutövning med Filmpolisen och på lördag kväll kommer goa Ella och bor hos oss i typ två veckor. Hundmyyyysss.
Wilma ska på kalas på söndag så vi hoppas på fint väder i helgen.


14 oktober 2015

Dåligt med uppdatering

Senaste veckan har jag inte skrivit ett dugg.
Anledningen.
Jag och familjen har spenderat en vecka på Cypern. Strålande sol, värme, bad varje dag, lite shopping, god mat, nya vänner och bara fått vara.


Skriver så fort jag kan och lägger ut lite bilder.
Nu är jag tillbaka på jobbet och det finns MYCKET att göra.

01 oktober 2015

Förbannad som ett bi

Jag är arg. jag är besviken. Jag är förbannad.
Händelsen för ett par dagar sen gör att adrenalinet sprutar i mig.


Casper slog en pojke på dagis. Det var första gången han nånsin slog någon. Nånting hände. Ingen vet vad. Fröken såg bara när Casper slog pojken. Men vad som hände innan vet ingen. Det ger dock inte Casper rätt att slå någon och det har han fått höra av både personalen och av mig så klart. Jag står inte bakom våld på något sätt. Det är inte alls så jag uppfostrar mina barn.


Casper slår en pojke. Nånting har hänt. Jag anser att man som personal på förskolan tar tag i det och pratar med pojkarna och reder ut det och självklart meddelar mig som mamma. Så har också skett. Sen får man anser jag ha lite koll så allt flyter på bra. Pojkarna vill ju leka med varandra. Alla slåss väl nån gång på nåt sätt. Bråkar. Tjafsar.


Föräldrarna till den andra pojken va så angelägna om att få tag i mig, verkar det som. Men personalen ansåg att det ska gå genom förskolan. Superbra tycker jag att förskolan ser sitt ansvar och tar tag i det.
Men...
Nu har mamman (och eller pappan, ingen aning) gått i taket. Casper misshandlade deras son. Det var en och skär misshandel. Och det är nolltolerans som gäller.
Absolut är det nolltolerans. Det är ju det alla jobbar för så klart. Men det kan hända ett barn slår till ett annat och då får man ta tag i det. Men man behöver ju inte överdriva.
Nu har mamman sett till att förskolan har upprättat en kris- och hanteringsplan. Hon har läst den och skrivit under att hon godkänner den och hur förskolan tänker i ärendet.


Casper och den andra pojken får nu inte sitta vid samma bord när dom äter (det gjorde dom inte ens innan), dom ska inte va i samma grupper bla bla bla. Personalen måste alltså sära på dom och dom måste också göra anteckningar om Casper.


En ur personalen som jag haft som fröken i alla år och som känner mig och barnen har så klart pratat med mamman. Hon har förklarat att hon känt oss i flera år och att hon känner Casper och att han inte är ett våldsamt barn. Men hon lyssnar inte på det örat. Casper ÄR uppenbarligen ett våldsamt barn eftersom han misshandlat hennes son. Att hennes son och Casper dras till varandra och vill leka med varandra är ur denne mammas synpunkt, psykologiskt.
Herre gud säger jag bara.


När jag sen träffar mamman och hennes son i kapprummet på dagis då vi klär på våra barn så säger hon ingenting.
Våra barn pratar med varandra som om inget hänt. Mamman kan när som helst säga..."ursäkta kan jag få växla några ord med dig" eftersom hon ser att jag tar vantar från Caspers hylla och jag säger hans namn ett par gånger bara för att förtydliga att det är oss hon står bredvid. Men ingenting säger hon.
Jag blev kvar på gården en liten stund vid lämning eftersom en an flickorna gjort en tårta. En smarrig tårta som vi dekorerade tillsammans. Hon, jag, Casper och en annan flicka. Den andra pojken och hans mamma kommer ut på gården. Casper kramar mig hej då och går iväg med tjejerna eftersom dom ska duka upp för fest.
Även här har den andra mamman möjlighet att växla några ord med mig eftersom hon varit angelägen om att få tag i mig.
Men nej.





30 september 2015

Tråkigheter

I förrgår hände en incident på dagis. Casper var inblandad. Supertråkigt. Han fick en rejäl tillsägelse av fröken, precis som det ska va. Fröken berättade för mig och jag tog så klart upp det med Casper. Han mådde jättedåligt och var superledsen över det som hänt.
Kan lägga till att Casper och den andra pojken lekte tillsammans när jag kom och hämtade så det verkar ju inte vara några "hard feelings" där heller. Skönt.
Däremot så tänkte dom andra föräldrarna vända upp och ner på förskolan verkar det som. Deras pojke berättar allt som händer hemma. Superbra tycker jag. Men...en incident sker. Personalen tar så klart hand om det. Jag litar fullt ut på personalen i alla situationer. Vi har en riktigt bra kontakt och kommunikation.
Jag fick veta att dom andra föräldrarna hade "dragit näven i bordet" och frågat när mötet skulle vara. Irriterade och arga som jag förstod det eftersom dom inte hade hört nåt om nåt möte. Dom skulle minsann ha ett möte. Rektor, personal och föräldrar. Och dom skulle ringa mig. Dom skulle minsann prata med mig. Men hallå. Seriöst.
EN...jag upprepar EN incident har hänt. Personalen tog tag i det direkt och pojkarna lekte ju sen ändå. Varför då vända upp och ner på allt?
Jag förstår seriöst inte.
Jag fattar att om det är upprepade historier som sker att man måste ta tag i det på ett helt annat sätt. Men på grund av EN incident?!
Jag är absolut inte nonchalant, jag backar absolut inte upp "våld" på något sätt. Men hallå.
Vi har tagit hand om det. Personalen på sitt sätt. Jag på mitt. Pojkarna leker och är glada och sams.
Uppstår det fler gånger. Självklart ring mig.


Varför beter sig vuxna på det här sättet?
Jag vet inte vad dom varit med om förut. Men man måste kunna lita på förskolan och personalen.
Nu ska allt gå genom en av fröknarna eftersom en annan av fröknarna vägrar dom prata med. Hon vet inte ens vad hon gjort.
Vuxna människor. Som vägrar prata med en annan vuxen människa.
Är det några som beter sig illa så är det väl dom.


Suck. Ja vi får se vart detta tar vägen.

29 september 2015

Snor

Åh men jag vill inte va förkyld. Inte nu. Inte nånsin egentligen men absolut inte nu.
Snart dags för sol och värme. Livrädd att jag ska åka på bihålorna som jag har en förmåga att kunna göra när näsan täpper till. Har nazonex som jag använder flitigt. Håller alla tummar och tår att det inte blir värre.


Försöker träna men det går åt helsike. Förmodligen på grund av förkylningen. Jag har ingen ork i kroppen. Så träningen har inte blivit av på flera dagar. Så trött. Igår frös jag också. Stod i ett ridhus i 45 mini och sen på en fotbollsplan i 30 min. Kallt. Burr. Mannen hade stuckit och tränat med slagit på bastun hemma. Fixade barnen med mat och läggning sen blev det bastun för mig en stund för att bli varm.


Idag är det the med honung i som gäller. Är på jobbet. Hade gärna legat hemma och vilat.


Behandling av nacken i morse. Skönt. Har fortfarande ingen huvudvärk. Så jäkla underbart. Ska bli bättre på att stretcha kroppen. Hela kroppen.
Jag känner verkligen skillnad i nacken. Först och främst ingen huvudvärk men jag känner också inte samma smärta och stelhet. Det känns mjukare.
Härlig känsla.


Har haft Ella på besök i ett par dagar. Ella är en brun Dobermann. Helt underbar och passar in hos oss. Superbra med barnen är hon också.
Hon är med på våra äventyr. Tittar på fotbollsmatcher och umgås. Går på promenader och gosar. När hon åker blir det tomt. Wilma kommenterade det i går vid middagen. Hon saknade Ella vid middagsbordet för hon brukar kika lite om man kan få nåt, tills jag ber henne lägga sig. Då gör hon det. Lydiga hund. Men det är sant som Wilma säger. Man saknar henne och det blir tomt. Man vänjer sig fort vid sällskapet.




26 september 2015

Röda naglar

Jag gillar röda naglar. På andra. Inte på mig. Förmodligen för att jag är blek i hyn. Fast det passar på andra som är bleka. Hmmm.
Svårt med röd nyans ocå. Finns så många röda nyanser. Har försökt hitta ety snyggt rött nagellack. Letat länge men inte hittat nåt. Så helt plötsligt i min egna låda så låg det ett. Lätt att måla med och snygg röd nyans. Passar mig. 


25 september 2015

Att läsa

Gårdagens utvecklingssamtal på skolan gick kanon. Precis som jag hade trott.
Inga större saker att diskutera men det är ju så himla roligt att komma till skolan och se hur det är. Wilma har så mycket som hon vill visa upp. Saker hon gjort, hur det ser ut i hennes bänk, vad hon har i sin bänk.
Det som vi ska tänka på är att få till lite mer läsande hemma och Wilma ska utmana sig själv lite mer när hon väljer läsläxe-bok. Jag vet att vi är dåliga på att läsa hemma. Jag får ta på mig det. Wilma läser läxan som hon ska och hon är riktigt duktig på att läsa men hon ska börja läsa kapitel-böcker istället. För att öva på längre texter helt enkelt för läsa kan hon och bra är hon också. Men så är det ju. Ska vi utvecklas så behöver vi utmana oss själva.
Så nu ska vi börja läsa 10-15 minuter varje kväll. Dels läsläxeboken. Den kan man läsa två gånger och sen innan det är dags att ta med den till skolan så ska den läsas nån kväll innan. Däremellan ska vi hitta nån bra bok och så läser vi ur den 10-15 minuter varje kväll.
Läsläxan läste vi igår. Wilma och jag bäddade ner oss i vår säng. Mysigt. Å så fick hon läsa.
Bra mycket roligare och trevligare än att barnen sitter vid TV´n fram till det är dags att borsta tänderna och lägga sig. På så sätt får vi ju också mer tid tillsammans.


Igår kväll blev det ugnspannkaka. Mums. Sylt och grädde. Även matlådan innehöll det idag.
Åt bara en lagom bit.
I frysen står en kesella vanilj och väntar på att stelna till sig lagom till mellis.


Ikväll blir det mat och bowling med jobbet. Om jag ska vara ärlig så är jag mest trött och skulle gärna åka hem och sätta mig i soffan men samtidigt så vet jag att åker jag hem så är det inte soffan jag kommer sitta i utan jag kommer fara omkring och fixa med både det ena och det andra.
Så jag bowlar istället. Att vara lite social är ju bra.

24 september 2015

Torsdag


I morse klockan 04,00 ringde väckarklockan. Pallrade mig iväg till gymmet med en proteindrink i handen. Drack nästan hela.
Körde rygg och triceps på gymmet. Även en 8x20 planka hann jag med innan jag lag mig i solariet i 7 min. Hade inte fler småpengar.
I bilen hem drack jag resten av min proteindrink. Hemma duschade jag och klädde mig, väckte barnen, klädde dom, sminkade mig, serverade frukost vilket blev Verum fil och flingor och ägg till barnen och en kopp the och 1 kokt ägg till mig.
Pussade Wilma hej då så hon kunde gå till skolbussen, åkte till stan med Casper och lämnade in Volvon för ny framruta hos Ryds. Så idag åker jag en sån här färgglad bil.






Casper tyckte det var jättespännande att åka en annan bil så han berättade för alla barnen att vi hade lånebil idag.
En rätt schysst bil. Inga sköna säten men tystlåten motor (visste inte om motorn var igång eller inte), inga höga ljud i kupén, liten och smidig och med en broms som tog jäkligt tidigt. Ha ha.

På jobbet blev det tidig mellis. En kopp the, 1 ägg och 4 st fincrisp med smör på.




Idag är det utvecklingssamtal på skolan.


23 september 2015

Urk

Vilken dag.
Gammal mjölk i kylskåpet, fortfarande träningsvärk i benen (fast det känns bättre ändå) och enligt SMHI skulle det INTE regna idag så Wilma hade inga regnkläder med sig. Vad hände? Jo det har störtregnat. Hoppas allt gått bra för henne.


Fotbollsträning för Wilma ikväll. Ingen skytte för mig så jag tänkte följa med Wilma och kolla men hon är snorig och hostig så jag tror jag behåller henne hemma istället och så får det bli lite kvällsmys. Lite glass är bra när man är förkyld :-)


Bättre att hon är förkyld nu än snart eftersom vi ska åka till solen.


Dagen har snurrat på ok.
Mycket på jobbet.


Måste komma på nån bättre frukost än havregrynsgröt. Jag är hungrig 2 timmar senare trots en stor skål med havregrynsgröt, lite sylt och mjölk.
Fick äta ägg och hårt bröd och en kopp the vid 09,30. Sen lunch vid 11,30 (förrgårdagens middag, ris och korvstroganoff), mellis vid 14,30 blev en kesella vanilj som stått i frysen ett par timmar.


Nu dags att hämta barnen. Mannen ska handla.



22 september 2015

Träningsvärken från helvetet

Herre Gud säger jag bara. Söndagen TRX-pass med Hannah satte verkligen sina spår. Kände lite i benen efter passet att det nog skulle kännas. Igår, måndag hade jag ont. Typ så fort jag rörde benen. Om jag reste mig, om jag satte mig, om jag gick, om jag stod. Idag va det inte bättre. Värre. Kunde det ens bli värre? 

Kvällens simskola med Casper va bra gör mina ben. Varmt vatten och att försiktigt röra sig. Väl hemm har jag gått omkring och fixat hela kvällen så benen har känts ok. 
Får se hur det känns i morgon.

Summa summarum är att TRX är ett riktigt bra träningspass då du använder muskler som du i vanliga fall inte gör. I och med repen (om man kan kalla dom det) så får även dom djupare musklerna jobba. Bra träning och kul va det.

I morgon bitti hoppas jag orka vakna 04 och åka till gymmet. Rygg ovh triceps skulle behöva få sig en omgång. 

God natt.

Nymålat

ATestade att måla lite igår. På naglarna. Har tidigare målat lila naglar men det tar ju bara ett par dagar så börjar topparna se slitna ut. Provade därför att bara måla toppen och då med en annan färg.
Läckert tycker jag själv. Man kan ju matcha med dom färger man själv gillar.
Jag provade bara på en nagel. Tänkte fixa resten ikväll.
Tog en tejpbit, sån som man kan sätta på sår (finns hudfärgad och vit). Satte sen Å som jag ville ha det och målade sedan enkelt toppen. Inget kladd på övriga nageln. Tig bort tejpen direkt och när det torkat lag jag ett topcoat.



21 september 2015

Helgen

Lördag:
Va upp till skyttecentrum och hjälpte till att bygga bana inför söndagens skyttetävling. Träffade flera trevliga personer och vädret var härligt med solen som sken.
Mannen fick handla födelsedagspresent med Wilma och Casper då Wilma skulle på kalas. Han fick också köra dit henne. Han och Casper åkte och fixade med lite jobb. Jag åkte hem, dammsög och plockade undan, hämtade Wilma och passade på att prata lite med klasskompisarnas föräldrar. Det är såna härliga personer som man får energi av och blir glad av.
Har kommit på att jag nog ska göra allvar av att ta jägarexamen. Vore så grymt kul att göra det. Tyvärr funkar det inte under hösten men i vår!?


På kvällen kom J och M på middag och vin. Supertrevligt och en hel del skratt blev det. Och för mycket vin. Dom cyklade hem på natten. Imponerande. Själv dök jag ner i sängen så fort jag kunde när dom åkt.
Morgondagen (söndagen) blev inte speciellt rolig då hela rummet snurrade när jag slog upp ögonen. Visste inte om jag var full eller bakfull. herre gud när mådde man så sist? Dagen gick i slow-motion. Jag låg i sängen, försökte äta frukost, lag mig i sängen igen, gick och åt kakor. Skulle ju träna med Hannah klockan 17,00. Måste bli pigg :-)
Åt en klubba, badade med Casper, lag mig i sängen igen, gav barnen mellis, åt lite själv, drack vatten, drack resorb i två omgångar. Fick besök av Mia och hundarna. Ella var inne och mös med oss. Sen var det dags att åka på träning.


TRX-pass med Hannah. Å herre gud. Det var kul men jobbigt och med tanke på att jag mådde som jag gjorde så är jag glad och stolt över att jag kom i väg på träningen. Trodde dock jag skulle kräkas mitt i allt. Fick inte ens i mig vatten. Usch och fy. Nu dröjer det länge tills det blir en vinkväll igen.
Skitkul träning som man kan anpassa efter sig själv eftersom man själv bestämmer hur mycket man ska luta sig och hur snabbt man ska göra. En träning som passar alla. Annorlunda träning med band som hänger från taket.


Hem, åt middag (rester från lördagen), nattade barnen, duschade och nattade mig själv efter lite umgänge med mannen.


Blodsockermässigt så börjar vi få lite ordning på Wilmas blodsocker. Det har aldrig varit helt galet men kanske lite högt enligt vår diabetessköterska och eftersom hon totalt tar så lite insulin så kan vi trycka ner det lite till så det har jag gjort och det ger resultat.
Hon vaknar ofta runt 5 och lägger sig runt 4,5. Vi har vågat vara lite kalla och låtit henne lägga sig på 4,2. Klockan fick ställas på 03 för att kolla läget men det har sett bra ut så nu känns det ok att hon lägger sig på det värdet. Och som sagt hon vaknar på 4,5-5,5 så det är ju kanon.
Hon tar 2,5 enheter till frukost, 2,5 till lunch och 3,0 till mellis så får vi se hur det ser ut efter dagen. Ofta så ligger hon runt 7-8 vid middagen och med 3,0 istället för 2,5 till mellis så hoppas jag att vi kan få ner värdet lite.


Mannen har fått en Freestyle Libre. Så smidig och så bra. Varför är skiten inte godkänd för barn under 18 år? Nä för den är inte testad men vissa landsting skriver ut den ändå till barn. Men inte Uppsala. Typiskt. En libre vill jag ha till Wilma. Hon sticker ju sönder sina små fingrar och detta ska hon göra i rester av sitt liv. Funderar om man ska beställa hem och stå för kostnaden själv.
Med Libren så kan man också se hur hon legat hela natten och under dagen mellan alla blodsockertagningar.
Smidig, enkel och så jäkla bra måste jag säga att den verkar.



18 september 2015

Fredag idag

Äntligen fredag.
Ser fram emot helgen. Lite inplanerat men också ledig tid att umgås med barnen.




I morse ringde klockan 04,00. Dags för gymmet. Trött som bara den efter att ha sovit dåligt. Men 04,20 klev jag upp, på med träningskläderna, blandade en proteindrink och hoppade in i bilen.
Drack min proteindrink på väg till gymmet. Strawberrysmak. Helt ok.




Körde biceps och mage. Tre övningar på biceps och två magövningar. Fast nästan tre på magen.
Först körde jag i maskin med vikter. Sen körde jag en planka i 1 min 10 sek och sen en tabatha-planka vilket innebär 20 sek planka, 10 sek vila, 20 sek planka...totalt åtta gånger. Om jag hade ett namn på alla andra övningarna så skulle jag skriva dom men jag vet inte alls vad övningarna kallas.
Det var några andra på gymmet också. Bekanta ansikten eftersom det är typ samma personer som tränar samma tid som jag på morgonen.
Havregrynsgröt till frukost.
En energibar till mellis, lunch (gårdagens middag) tillsammans med mannen som kom förbi jobbet. Händer inte ofta. Trevligt.




Har fortfarande träningsvärk efter axelpasset här om dagen. Skön känsla dock. Då vet man att det tar.




Skulle vilja lägga nästa pass på rygg och triceps men eftersom det blivit mycket överkropp senaste gångerna så får jag nog lägga in ett benpass istället. Eller ett magpass. Det skulle kunna funka. Magpass i morgon, TRX med Hannah på söndag (ingen aning vad jag gett mig in på).


Tanken är att hålla schemat:
Rygg och triceps och mage
Ben
Axlar och biceps
Bröst och triceps och mage




Känns som om det skulle kunna funka.
Dubbelkollar med brorsan :-)



17 september 2015

Aj

Skulle gymma idag och köra biceps. Men det blev inte så. Kände mig helt överkörd när klockan ringde. Vet jag ens om att den ringde? Trött och ont i huvudet. Nä jag somnade om.
Vaknade senare, inte ett dugg piggare. Mannen hade väckt barnen så Casper låg å mös hos mig en stund. 
På med kläder och i med frukost.
Havregrynsgröt för mig :-)

Fick köra Wilma till bussen. Tjafs på morgonen. Byxorna hon ville ha va inte torra. Fotografering på skolan idag. 
Igår när jag påpekade att hon inte behövde ha shorts på sig på kortet (med tight under och shortsen va skitiga) så sa hon att dom ändå inte kommer synas för hon brukar få stå längst bak. Att jag använde det emot henne i morse, att det spelar väl inge roll vilka byxor hon har för dom kommer ändå inte synas. Ja det va inte så populärt hos Wilma.
Allt slutade i kaos och hon missade skolbussen. Vi fick 20 min extra hemma eftersom jag då fick köra henne. Byxorna hann att torka. 

Dags att äta mellis på jobbet. 2 ägg och en kopp the. Mums.

Just ja igår va det skytte. Gick lite blandat. Vi skjuter 10 serier. Började uppvärmningen på 39. Sen blev det 19, 27, 25. Sen 37. 
Instruktören nämnde att jag nog har det här med att skjuta i mig. Vi får se hur utvecklingen går. Kul att höra ändå.

Nu ägg. 

16 september 2015

Idag

Klockan ringde 04,00. Vem fan orkar gå upp då? Nä jag snoozade till 04,20, va kissnödig så jag var tvungen att gå upp. När jag ändå va uppe nu och inte tänkte sova till 05,45 så drog jag på mig träningskläderna och åkte till gymmet. Drack en proteindrink i bilen.. På gymmet var det 3 andra personer.
Jag körde lite schysst tempo och hann med axlar och bröst.
Va hemma till 05,45.
Hoppade in i duschen och gjorde mig i ordning. Skönt. Känns alltid bra när man kommer iväg till gymmet.
Mannen väckte barnen och jag tog hand om resten eftersom han som vanligt åker tidigt till jobbet.
Klä på barnen, äta frukost tillsammans...åt havregrynsgröt med jordgubbsssylt och mjölk, duka av, borsta hår och tänder på barn och mig själv. Kolla så alla har med sig allt som dom ska ha med sig.
Pussa och krama W hej då och så gick hon ut till bussen. Åkte till dagis och lämnade C, åkte till jobbet.


I två timmar låg datasystemet nere och när man använder datorer till allt...ja då kan man inte jobba typ. Tog tidig lunch istället. Korvstroganoff och riven vitkål.


Mellis på eftermiddagen skulle bli ett äpple. Nu kan ju inte jag äta äpplen på grund av min pollenallergi men jag har provat att köra äpple i micron 30-45 sek plus att man skalar och då kunde jag äta det en gång hemma. Idag kunde jag inte äta. Började klia iaf. Inte lika mycket som det säkert skulle ha gjort i vanliga fall men det kändes iaf så jag fick skippa äpplet.


Igår var det simskola för C. Tack vare min käre bror så flöt allt på bra innan. Han hämtade W på fritids, åkte till restaurangen och beställde mat åt oss, jag hämtade C på dagis och åkte till restaurangen och då hade maten nyligen blivit serverad. Perfekt. Han och W åkte hem så han fick duscha av sig, jag och c åkte till simskolan, sen kom bror och W dit och kollade. Gissa om C var glad för det.
W fick göra sin skrivläxa och sin engelskaläxa medan dom väntade. Perfekt.
Alla glada, mätta och nöjda.
Åkte hem och nattade barn.
Är trevligt att ha bror på besök. Han bor ju hos oss ibland beroende på vart han jobbar. Så många år som han bott en bit bort och man inte kunnat umgåtts som man önskat men nu så. Trevligt att kunna sitta och prata skit bara. Han hjälper till mycket också. Hämtar barn om han kan, handlar om det behövs, hjälper till med maten eller diskar. Perfekt.







10 september 2015

Äntligen

Klockan 04 ringde klockan. Kändes ok. Jag som i flera veckor känt mig helt dö. Sover dåligt då jag vaknar flera gånger på natten och svettas aå det blir blött. Usch.
I natt vaknade jag bara 2 ggr. 
Åkte till gymmet och körde rygg. 3 övningar med 4 rep. Första lite lättare, andra och tredje så fick jag ta i och på sista så lag jag på lite mer vikt så jag bara orkade kanske 7 rep.
Drack en halv proteindrink innan passet och drack den andra halvan efter.
Innan jag åkte hem passade jag på att sola 12 min.

Hemma duschade jag och klädde mig, väckte barnen, klädde dom och sminkade mig själv. Redo för frukost.
Jag åt som vanligt en skål med havregrynsgröt, lite jordgubbssylt på (jag vet inte så bra kanske men det är ända sättet jag kan äta gröten på. Mjölk till det så klart.
Barnen åt fil och flingor. 

Wilma gick ut till bussen, jag lämnade Casper på dagis och nu är det jobb för mig.

Mellis idag blev en kopp the och 2 kokta ägg.
Lunchen har jag ingen. Däremot blev det en drickyoghurt. 
Mellis i eftermiddag får bli honungsmelon så jag överlever till ikväll.

I eftermiddag ska jag till naprapaten och behandla nacke och rygg igen. Har inte haft ont i huvudet på 3 veckor nu. Underbart. 

Ikväll är det föräldramöte på skolan.

Min man försöker hjälpa mig med mina nattliga problem då min kropp verkar gå på högvarv. 
Han handlade både piller och the åt mig igår. Får se om det hjälper.




07 september 2015

Hundvakt

I helgen var vi hundvakt till finaste Ella. 
Barnen och jag var nöjda att ha en hund i huset. Mysigt. 





02 september 2015

Förrvirrad

Undrar om jag inte tänker alldeles för mycket ibland. Hjärnan gör ju inget annat. Sover den nånsin? Blir så trött i huvudet och förvirrad.


Tankarna som går nu är om framtiden. Vill jag verkligen jobba med det jag gör nu....för resten av mitt liv.
Svaret är nej. Jag vill inte sitta här i resten av mitt liv. Jag har ett jobb, heltid, funkar kanon på alla sätt och vis speciellt med tanke på att jag har små barn. Men vill jag sitta vid en dator och vända papper hela dagarna? Vill jag ha ett jobb där man känner att man inte ens kommer nånstans lönemässig?
Nej det vill jag inte. Jag vill ha ett mer givande jobb. Mer flexibelt. Där nån säger tack. Va duktig du är. Där man kan hjälpa folk.


Och där är jag nu. Grubblar mycket på framtiden och vad jag skulle vilja göra. Det finns ju så himla mycket som jag vill göra men alla dessa utbildningar kostar pengar. Man kan ju inte göra allt?


Tankarna snurrar runt ett yrke där man får känna sig behövd och uppskattad och kan hjälpa andra att må bättre.


Fysioterapeut är det ena jag funderar på. Då måste jag plugga i 3 år.
Make-up artist är ett annat. Där finns det lite olika längd på utbildningen beroende på om man läser dagtid heltid, dagtid eller kvällstid. Har kikat på två olika skolor.
PT hängde på tapeten ett tag men nej...kanske inte ändå.
Funderade också ett tag på kostrådgivare eller åtminstone någon inom kost men herre gud vilken djungel allt är.



26 augusti 2015

Bröllopsdag

I söndags firade jag och min man 7 årig bröllopsdag.


7 år har gått som gifta.


När man tänker efter så är det...
12 år sedan vi träffades.
11,5 år sedan vi byggde hus tillsammans.
11 år sedan vi förlovade oss.
9 år sedan vi fick vår dotter.
5 år sedan vi fick vår son.
WOW säger jag bara.


Vilken resa.


Jag fick vackra rosor och ett superfint kort av mannen. På kvällen tog vi med oss barnen ut och åt mat. Mysigt.



25 augusti 2015

Resan betald

Resan till Cypern är betald.
Underbart.
Inte att betala men ändå att det är gjort och nu behöver vi bara invänta datumet.
Pass och sista vaccinationen ska fixas nu i veckan.
Även lite grejor som ska beställas från diabeticdesigned ska fixas. Kylfodral till insulinpennor och så kanske man hittar nåt annat bra :-)
Resväskor måste jag få tag i också. Med lite tur kan man låna av nån.


Måste kolla hur stor eller liten väska man få ha med sig på planet också. Har ju en del diabetessaker som ska med och dom ska ligga i kabinväskan.

Naprapat/massör

Jag är less på att alltid ha ont i huvudet.
Jag lägger mig med huvudvärk på kvällen, svettas på nätterna så sängen är helt blöt och jag vaknar flera gånger, vaknar med huvudvärk.
Så less på att aldrig få känna mig pigg, fräsch, kry. Man känner sig alltid äcklig när man vaknar, som i en bubbla där en elefant hoppar på ens huvud, man känner sig svettig och snuskig. Alltid måste jag duscha på morgonen.


Igår ringde jag till kliniken som arbetet har sammarbete med. Fick en tid redan igår. Förklarade att jag har mycket huvudvärk. Att jag redan varit hos läkaren flera gånger men att dom bara ber mig sluta stressa. Jag drar ju ner på stressen. Jag tänker på vad jag gör och när jag gör det och hur mycket jag gör saker.


På kliniken fick jag träffa V. Har varit hos honom nån gång för superlänge sen när jag hade ont i ryggen.
Först fick jag stå med ryggen emot honom så han såg om jag var sne eller nåt men det såg bra ut. Det känns dock skumt att stå med bar överkropp (ja med bh på då förståss) men ändå.
Jag fick lägga mig ner och fick först tens påkopplad på övre delen av ryggen och en värmedyna. Först kändes det skumt och jag blev rastlös men efter en stund började jag känna mig trött och avslappnad. Höll på att somna men då var det dags att ta bort grejorna.
Han klämde och kände i överdelen av ryggen och i nacken. Jag var vältränad men väldigt stel i musklerna. Han masserade en stund i nacken och längs ryggraden. Han tog i. Helskotta. Vet inte om det var skönt eller inte. Han hittade punkter som gjorde ont när han tryckte på dom. Han sa namnen men inget är ju på svenska så jag vete skjuttsinge vad dom hette.


Har en ny tid på måndag nästa vecka.


Det bästa av allt.
I går kväll hade jag ingen huvudvärk när jag gick och lag mig. Jag svettades inte i natt. Kanske att jag var lite varm men ingen fara alls. Och jag vaknade inte med huvudvärk.
Den känslan är obeskrivlig. Så underbart. När man har gått med konstant huvudvärk i tid och otid så är känslan när den släpper helt gudomlig.


Just nu har jag lite ont i nacken men det sa han att jag kunde få. Som träningsvärk. Men ingen huvudvärk.
Tack.

Lycklig kille

En lycklig liten kille är med sin pappa på jobbet idag och igår.
Caspers dagis har stängt för planering.
Till Caspers lycka har han fått följa med sin pappa. Åka i nya bilen, köra maskin, titta på maskiner, träffa folk. Gissa om han är lycklig.
Igår stod Casper påklädd och klar i hallen och frågade om dom inte skulle åka snart. Han var så redo.
Likadant idag.


I morgon är han tillbaka på dagis igen men jag gissar att detta har varit ett härligt äventyr för honom.



21 augusti 2015

50 dagar utan socker

Jag har hoppat på utmaningen 50 dagar utan socker. Den finns på Facebook.
Det går rätt bra.
Tanken är att man ska utesluta allt onödigt socker. Sen får ju var och en lägga sig på sin egen nivå.


Det enda som är jobbigt är att äta havregrynsgröt utan jordgubbssylt på.
Vad kan man ha istället?

Jag blir galen

Jag vet snart inte vad jag ska göra. Jag svettas på nätterna så jag sover så dåligt. Vaknar flera gånger och det är varm och klibbigt i sängen, lakanet sitter fast i mig, täcket likaså. Man förflyttar sig lite grann för att få en liten torr fläck att sova på en stund till.
Vad ska jag göra?
Var hos läkaren för länge sen och dom tog prover. Jag är frisk som en nötkärna. Va hos läkaren i våras igen. Han sa att jag skulle ta det lugnt. Inte stressa. Jag verkade ha ett stressigt liv.
Semestern va underbar och jag sov så himla gott men så fort jag kom hem vände det.
Andra natten hemma låg jag i magsmärtor och resten av alla nätter har jag svettats.


Jag vill bara få sova gott, vakna pigg och slippa huvudvärk och allt som dålig sömn drar med sig.
Men va gör man när ingen verkar bry sig?!


Jag gör vad jag kan. Försöker ta det lugnt. Far inte omkring på samma sätt innan jag ska sova. Tänker på vad jag äter. Ligger och varvar ner och slappnar av ordentligt så som psykologen sagt att jag ska göra. Men ändå så mår jag så här.



20 augusti 2015

Dagens avslut

Snart dags att rulla iväg.
Hämta Casper.
Köpa nån frukt till honom.
Åka till Karolina och få fransar och bryn färgade.
Hem.
Äta mat.
Natta barn.
Natta mig själv.


Ja roligare än så blir det nog inte idag.


Trött. Så typiskt när man är hemma igen. Jag har varit så pigg och mått så bra på semestern. Inga nattliga svettningar. Ingen huvudvärk.
PANG, sa det när vi kom hem.
Andra natten hemma låg jag på badrumsgolvet i magsmärtor och kunde inte röra mig. Allt gjorde ont.
Huvudvärken är tillbaka och likaså så svettas jag på nätterna och sover skitdåligt.


Jag tror jag packar ihop och tar husvagnen till Norrland igen.


Va fan ska man göra för att få må bra?



18 augusti 2015

Diabetesläger

Jag är så himla glad. Wilma och jag har fått plats på ett läger för barn med Diabetes. Det ska bli så himla skoj. Det blev en plats ledig och då fick vi samtalet. Så himla skoj.
Längtar.
Massa aktiviteter för barnen och föreläsningar för föräldrarna.
Underbart.

Tillbaka

Efter en härlig semester så är jag nu tillbaka på jobbet. Tre veckor har jag varit ledig och vi har haft riktig tur med vädret där vi varit.
Eftersom husvagnsemestern bar norrut så har kontakten med omvärlden varit si så där. Mobilen funkade inge bra i Norr. Men vad gör det. Det har varit så härligt med mobilfritt faktiskt.


Turen skulle gå hemifrån - höga kusten - Pite havsbad - Jokkmokk - och hemåt med nåt stopp på nån camping på vägen.


Turen blev:
Hemifrån - Höga kusten - Pite havsbad - Boden (utflykt på vägen) - Jokkmokk - Storforsen (utflykt på vägen) - Storuman - Strömsund - Leksand sommarland - Hemma.


Ska sätta mig vid tillfälle och skriva en massa om semestern och lägga in bilder.

22 juli 2015

GRATTIS ÄLSKADE BARN

Idag är inte en vanlig dag. Idag är en mycket speciell dag.






Världens största GRATTIS till min älskade dotter Wilma på hennes 9-års dag.






9 år? Vad hände? Hon föddes ju nyss. Det känns som om det var nyss vi åkte upp på BB. Hon föddes. Åt, sov och bajsade :-) Låg och sov i min famn så fridfullt. Tittade på mig med stora blåa ögon. Joddlade. Kröp runt på golvet.
Tänk va tiden går.


Idag är hon en stor flicka som går i skolan, har läxor, leker med kompisar, sportar, pysslar, har egna åsikter och en stark vilja och hon har världens finnaste hjärta.




Älskar dig älskade gullunge, till månen och tillbaka, stjärnstopp.
För evigt.


Wilma ser verkligen fram emot den här dagen. Inte just för att hon fyller år utan just för att vi är hemma på hennes födelsedag. Eftersom hon fyller typ mitt i semestern så är vi ofta borta när hon fyller år. Fast vi är ju ändå tillsammans :-)
Förra året firade hon i Skåne och Casper fick fira på Legoland i Danmark.
I år får Wilma fira hemma med Casper får fira på Pite havsbad.


Tanken var att familjen skulle gratta Wilma idag och inräknat i familjen är då farmor och farfar och mormor och morfar. Men det hela blev lite större så.
Familjen. 14 personer
Kompisar: 4 personer
Övriga: 6 personer (hit räknas kompisars föräldrar och kompisar till oss)
Och ett paket som levereras med annan gäst då hon själv inte kan idag.


Totalt: 24 personer.
Shit va med folk. Men trevligt och Wilma tycker så klart att det ska bli superkul och jag är så himla tacksam över familj och vänner som finns runt om oss och som skänker sån kärlek.




Casper som firar sin födelsedag borta kommer även han att få bli firad av några av gästerna idag. Tror han kommer uppskatta det jättemycket.


Ha en fin dag alla där ute.





Rygg

Gårdagens tanke var att köra ett rygg-och triceps pass nu på morgonen.
Som vanligt så kom jag i säng sent. Måste verkligen skärpa mig om klockan ska ringa 04.
Sååå trött i morse. Kom upp 04,30. Var på gymmet strax före 05. 40 minuter innan jag var tvungen att dra till duschen.
Så gårdagens tanke blev en ny tanke och det blev endast ett ryggpass.
En person var i gymmet när jag kom dit men han försvann strax efter. Hela gymmet för mig själv. Lugn och ro. Perfekt.


Passade på att strecha ut benen lite från gårdagens träning.


Duscha, klä sig, sminka sig, åka till jobbet. Här är jag nu.



21 juli 2015

Ben-dag

Igår sket det sig helt med träningen.
Men i morse ringde klockan som vanligt 04,00. Lite segt var det, jag erkänner, men jag kom upp strax efter 04, klädde på mig träningskläder, packade det sista i väskan och kollade så allt var med så jag kunde göra mig i ordning på gymmet. Sen var det bara att pussa mannen hej då och åka.
Det var vackert ute. 10 grader (va i helvete det är ju juli) men solen sken så där vackert som den kan göra på morgonen. Svårt att inte bli glad av det. Tyvärr så täcker molnen himlen nu men men...det var vackert i morse :-)


Ben-dag alltså. Det innebar framsida lår, baksida, lår, insida lår, utsida lår, vader och rumpa.
Började med djupa benböj i smithmaskin och varvade med sittande benspark.. Funkade bra men det blev tungt när man inte hade så mycket vila emellan men...vem är på gymmet för att vila sig i form? Hi hi.
Fortsatte med liggande bencurl. Gick över till "gynstolen" och körde insida och utsida lår.
Nästa övning blev för rumpan. Satte som vristband nere på benen och kopplade fast mig vid en cabelmaskin. Körde benspark bakåt där rumpan får jobba. Ingen aning vad den övningen heter.
Sista övningen blev för vaderna. Den svider fint i vaderna. Man står på en liten upphöjning, hantlar i bägge händerna och så står man och gungar upp och ned. Shit va det svider i vaderna.


Passade på att slänga mig i solariet i 10 minuter.


Duschade och gjorde mig klart på 20 minuter. Hämtade en kollega som åkte med till jobbet och här är vi nu.
Tog en proteindrink till frukost när jag kom hit. Nu är det dags för havregrynsgröt, lite sylt så klart och mjölk. Mums. Jag tror jag börjar lära mig att gilla havregrynsgröt.


 

20 juli 2015

Underbara helg

Vilken helg. Vilken energi jag har kunnat tanka i min kropp.


I lördags morse klev jag upp och åkte till gymmet. Det blev ett axelpass. Hann med lite mage också. Kändes bra efteråt.
Åkte hem och duschade och gjorde mig iordning. Åt frukost med barnen (mannen stack och tränade). Wilma fick hjälpa till att packa eftersom det var hon och jag som skulle iväg.


Vid 10,20 var vi redo i bilen. Pussade mannen och finaste Casper hej då och åkte norrut mot Rättvik.
Bilresan gick bra. I Rättvik mötte vi upp E och hennes dotter N. Även N (en hund) va med. Vi tog en promenad, satte och på en uteservering och käkade. Barnen åt pizza och jag och N åt en varsin ost- och skinksallad. Vi gick vidare och barnen fick en våffla med 2 kulor glass. Som smälte superfort så jag fick sitta och äta glass medan W gjorde iordning och tog insulin för hej hå vad det rann om glassen. God var den också :-)


Vi åkte till huset och inkvarterad oss. N´s mamma och pappa har stuga där så det var ju kanon att vi kunde bo där. Barnen spelade Uno och jag och N snackade en massa skit och skrattade.
Sen blev det till att packa väska med varma kläder för att överleva en eventuellt kall kväll på Dalhalla och Diggiloo :-) Vi fick med oss en del.


Direkt på Dalhalla fick vi en störtskur med regn över oss. Vi slängde fram regnkläderna (som vi tog med som vindkläder men oj vilken tur att dom fick följa med). Wilma dök in i en hoppborg med tak för att få på sig kläderna. SMHI hade inte utlovat någon regn alls men så kan det bli. Skuren gick snabbt över och resten av kvällen var regnfri men visst blev det lite kyligt. Vi hade filtar med oss men på stolarna fanns också rosa Diggiloo-filtar till varje person. Trevligt.
Vi kollade på showen, åt godis och fikade. Wilmas socker var ute och skenade. I med mer insulin. Det svåra är just när det blir lite småätande. För en person med diabetes och sprutor så är det inte så enkelt. När du tar din spruta så kan du sen inte sitta och småäta under flera timmar. Men eftersom vi strävar efter att Wilma ska kunna leva så normalt det går så får man vid vissa enstaka tillfällen också räkna med lite högre socker och att man får ha koll och korrigera om det behövs. Till natten och sovdags så låg hon bra igen. *stolt mamma som får ihop det*


Showen va bra men jag hade nog räknat med lite mer "röj". Det blev lite stiltje när nån lustig person skulle presentera och va lite rolig. Det hör kanske till men jag hade nog tänkt mig mer show. På det stora hela så är jag nöjd och Wilma va supernöjd och det är ju huvudsaken.


Innan läggdags så spelade Wilma och N ett parti Uno till :-) Gullungar.


Söndagen blev det sovmorgon. E fixade med hunden. Jag stack till affären och shoppade lite till frukosten, barnen spelade Uno. hi hi.
Vi åt frukost och efter att ha plockat under så lekte barnen ute, spelade boll och cyklade i området och jag och N njöt av solen och snackade skit och skrattade.
Vi åt sen lunch inne i Rättvik. Tog med oss thaimat och satte och nere vid stranden i solen (och lite i skuggan så hunden kunde slippa solen).
Vi köpte glass (igen). Jag med den här gången. Oj va gott det va. Mums.
Sen stack vi till Rättviksbacken och åkte Rodel. fan va kul det va. Lite feg var man allt på första åket men jag tror det gick lite fortare sen. Wilma tyckte det var superskoj och både hon och jag hade nog stannat där resten av dagen men med tanke på att en biljett kostade 60 kr (1 åk) så blir det snabbt jäkligt dyrt.
Jag har lovat att vi ska ta med mannen och Casper en dag och då köper vi kort som gäller för fler åk och då blir det lite billigare. Inte mycket men lite iaf.


Klockan hann bli 18 och det var dags för oss att bege oss hemåt.
Vi har haft en supermysig helg. Så mysigt att få möjligheten att rå om ett barn i taget i bland. Vi har njutit av underhållning, bästa sällskapet, sol och värme, skitsnack och skratt.


Jag somnade i knät på mannen i soffan. Tog mig över till sängen och sov vidare. Har sovit dåligt och var helt dö när klockan ringde 04.00 för att jag skulle ta mig till gymmet. Helt omöjligt att komma upp. Sov vidare och åkte sen direkt till jobbet.
Träningen får bli i eftermiddag/kväll istället. Benen behöver sig en genomkörare.











17 juli 2015

Vilodag

Efter att ha gått upp tidigt varje morgon den här veckan för att träna så anser jag att jag är förtjänt av en vilodag idag. Inte för att jag kanske egentligen ville men kroppen behöver ju också få vila emellan träningen.


Jag har insett att jag älskar morgonträningen. Jag är inte alls pigg när klockan ringer men det finns något som drar mig upp. Det är lugnt och skönt på gymmet och när man har tränat klart så har man hela dagen framför sig. Man kan få njuta av soffan på kvällen, lägga sig tidigt om man vill, mysa med barnen och mannen och slippa fundera på att jag borde sticka till gymmet. Och så är man piggare under dagen.


Som sagt idag är det vila. Klev upp 05,45. Klädde mig, sminkade mig och packade. Klar för avgång klockan 06,05. Hämtade upp en kollega som skulle åka med till jobbet och där är vi nu.


I morgon bitti blir det träning igen. Med lite tur kan jag köra axlarna som inte fått nån genomgång den här veckan. Armen är lite rörligare idag men gör fortfarande ont som fan. Skiter det sig så får det bli ett benpass. Axlarna får jag klämma in så snart det går.



16 juli 2015

Morgonträning

Klev upp i morse igen. Fan va jag är duktig.


Hade planerat för ett axelpass men det blev att planera om. Gårdagens TBE-spruta har satt sina spår vilket innebär att jag inte kan lyfta armen rakt utåt. Dom sa att man kunde bli lite öm men det här är fan löjligt. Shit va det värker. Med lite tur så går det över om nån dag.


Träningspasset blev ett pass på löpbandet istället. En rask promenad i 25 minuter hann jag med. Solade 10 minuter och duschade och bytte om. Kom till jobbet 06,30.


I helgen har Wilma och jag lite att se fram emot. Hon fyller 9 år nästa vecka och i helgen är det vi som ska på äventyr. Killarna får stanna hemma. Casper ska ändå till Kolmården i augusti med sin farmor och Owe. Det är hans 5-års present.
Wilmas 9-års present blir att åka med mig och en kompis och hennes dotter på Diggiloo i Dalhalla.
Åker upp på lördag och kommer hem på söndag. Åh va mysigt det ska bli :-)