Gårdagens karateträning

Igår var det karateträning igen. Så himla kul.
Jag har inte skrivit tidigare vilken stil det är eftersom jag inte kunnat stava det men nu så... det är Kyokushin karate jag börjat på.
Vi börjar så klart med att ställa upp, hälsa och buga.
Hmmm...vad gjorde vi igår då? Vi gjorde en massa tror jag. Träningens 1,5 timmar flög iväg.
Vi sprang runt, gjorde armhävningar och sit-ups på kommando. Och när jag väl skriver här så inser jag att f-n va jag har dåligt minne. Suck.
Vi körde klappfight. sprang runt på samma halva av dojon för att lära uppsikt, vi stod på linjer och övade slag och spark. Vi fick alla ligga på golvet och sen började en och alla andra följe efter allt eftersom och så fick vi kliva över varandra genom att kliva på varandras magar. Kul men lite jobbigt. Vi är ju rätt så många på passet.
Avslutningsvis så fick vi köra med en partner och slå på varandra. Magträning men även träning för att se och kunna anpassa oss till den personen vi kör med. Att kunna ta hänsyn till den andre och se om vi kan ta i mer eller om vi absolut inte ska ta i mer.Min partner blodade ner min gi. Hans knogar var trasiga sen i måndags när vi slog på mitsar. Det roliga är att eftersom han har sår så kan man oxå se att han slagit fel på mitsarna. Hur som...han blodade ner mig så väl hemma var det bara på med fläkborttagning och in i tvätmaskinen. Nu är den vit igen :-)
Passet var bra. Lite mer jobbigt vill jag nog ha det men det är en bra början.

Insåg att armhävningar är inget jag kan göra. Inte bara för att jag är sbag utan för att det känns än så länge skumt i hela bröstmuskulaturen. Förhoppningsvis så kommer det bli bättre. Det har ju bara gått 4 månader sen operationen så.

Idag ska barnen och jag ut på äventyr. Det kommer komma snö här hemma så mannen måste va hemma och ploga. Men vi måste oxå upp och skotta i Orsa. Vi har inte varit där sen mannen bröt nyckelbenet och det har ju kommit en del snö där uppe. Så barnen och jag packar bilen ikväll och åker upp. Första gången själva i husvagnen. Mannen har slagit på värmen så det ska vara varmt och gött i husvagnen när vi kommer upp. Gissar att det blir en himla massa skotta snö i helgen men med lite tur så ska vi hinna med att besöka pulkabacken oxå och kanske göra ett par åk i Blåbärsskogen.

Hälsokoll

Idag är det hälsokontroll på jobbet. Superbra att man har sånt. Men...klart det finns ett med :-)
Du ska vara fastande 4 timmar inna. Det innebär att jag inte ätit frukost. Jag är hungrig. Magen knorrar så det låter högt. Börjar känna  mig riktigt tom i magen.
25 minuter kvar tills det är min tur. Sen ska jag vräka i mig nån smörgås och yoghurt.

Liten sjukling är med mig idag. Däckade vid middagsbordet i mitt knä. Sov 18,00 - 06,30. Varm men precis på 38 grader. Får va med mig istället.

Träningsvärk

Måndagens karateträning har satt sina spår, Mina lår gör ont. Vi gjorde några sqats. inte så många att jag borde ha så ont som jag har men men...
Vad gjorde vi då?
Jo vi fick en massa information om klubben, det var en frågestund och så klart träning.
vi fick veta hur vi hälsar och beter oss i dojon och mot varandra. Vi gjorde squats och squats med upphopp, vi körde klappfight, lite annan fight, vi parade ihop oss med en någolunda lika stor person och bar varandra på ryggen och gick skottkärra.
På slutet så skulle vi få upp flåset och fick då slå på mitsar. Kul :-)

Lite annorlunda kändes det att träna på på detta sätt med brösten men jag tycker det gick bra. Kändes skumt eftersom dom inte plattar till sig så som dom gjorde innan men det är väl bara att vänja sig. det är ju som det är. Med en bra sporttopp så kommer det gå galant :-)

Träningen är iallafall kanon. Man får ju jobba med hela kroppen. Me like.

I morgon är det dags för nästa pass. Hoppas benen känsn bättre då.

Bekräftelse

Ibland kan jag bli ledsen.
När man känner att någon borde ha reagerat på ett annat sätt än vad denne gjorde. Mina nära och kära vill jag ska stötta mig i det jag tar mig för. Stötta mig som person och för den jag är.
Men ibland blir jag ledsen. Ibland förväntar man sig en annan reaktion. Och det borde ha blivit en annan reaktion. Varför blev det inte så?
Ett samtal jag önskar att jag fått. Som visat sin stolthet. Som sagt att: "åh va kul". Men nej. Ingenting. Kanske kommer det under dagen. Jag vet inte.
Kanske en kram som man borde ha fått. Kankse ett: "f-n va roligt". "Häftigt". "Åh va jag är stolt". "va duktig du är".
Men nej inget sånt. Bara en vag aning om att det var ok. Jag anser mig vara duktig. Jag anser mig kämpa. Jag anser att jag är en bra person. Ibland kan det vara kul att ens prestation uppskattas eller beröms.
Har vi så svårt för att visa vår stolhet över andra? Att glädjas över andra? Att glädjas med andra?
En person har berättat sin stolthet. En person har förklarat att det var coolt. Häftigt. Att han är glad för mig. Tack älskade bror. Du finns alltid där och stöttar mig.

TV-debut

Igår gjorde jag TV-debut. Herre gud. Det var i TV 3 i kriminaldokumentären Mordet.
Känslorna är blandade.
Inspelningsdagen var spännande och trevlig men ser man i helheten på historien så borde den ha varit väldigt sorgsen. Jag tror att jag inte kände den känslan eftersom jag var så inne i det jag skulle göra. Jag var så fokuserad och så nervös att jag glömde känna mig sorgsen. Jag har alltid försökt vara stark. Inte visa utåt om jag är ledsen eller svag. Kanske det hjälpte till mitt i allt. Jag kan till viss del stänga av.
Jag är med på slutet. Jag var där och filmade en halv dag och man vet ju aldrig vad dom vill ha med i slutproduktionen. Man vet ju inte om man blir helt bortklippt eller om man bara skymtas. Eller om man kanske till och med syns rätt mycket. Jag gjorde det sistnämda. Jag var med på flera ställen och syntes riktigt bra i rutan vid ett tillfälle. hua. Va overkligt det kändes att se sig själv. Läskigt verkligen. Men ändå...oj va roligt.
Önskar det var sånt man gjorde om dagarna. Filminspelningar. Vilken dröm det vore.
Jag är nöjd över mina prestationer :-)

Karate

Igår var jag på första karateträningen. Det var kul och spännande. Många var där för att prova på. Lokalen var trång men med lite tur så försvinner några. Det är ju trots allt inte alla som tycker det är kul eller givande med den här typen av träning.
Jag älskar dock den typen av träning för du får med hela kroppen i passet. Styrka. Kondition. Envishet. Aggretionerna lättar. Ha ha. Jag älskar det.
Får nog skriva lite mer senare ikväll om hur paset var upplagt och vad vi gjorde.

Mordet

Ikväll är det Mordet på TV 3. Klockan 21,00. Det är en kriminaldokumentär. Första avsnittet var förra tisdagen.
I ett av avsnitten är jag med. Vet inte vilket och inte heller hur mycket jag syns :-) Men det var rolig och spännande och utvecklande att vara iväg på inspelningen. Hoppas få göra mer filminspelningar.

Vet att ett par "poliskollegor" är med i kväll men har faktiskt ingen koll om vi är med i samma avsnitt.

Vad väntar vi på?

Jag älskar den här låten. Den är så sann.

What Are You Waiting For?

 

What are you waiting for?
What are you waiting for?
Are you waiting on a lightening strike
Are you waiting for the perfect night
Are you waiting till the time is right?
What are you waiting for
Don't you wanna learn to deal with fear
Don't you wanna take the wheel and steer
Don't you wait another minute here
What are you waiting for?

You gotta go and reach for the top
Believe in every dream that you got
You only living one so tell me?
What are you, what are you waiting for?
You know you gotta give it your all
And don't you be afraid if you fall
You only living one so tell me?
What are you, what are you waiting for?

Are you waiting for the right excuse?
Are you waiting for a sign to choose
While your waiting it's the time you lose
What are you waiting for?
Don't you wanna spread your wings and fly?
Don't you wanna really live your life?
Don't you wanna love before you die?
What are you waiting for?

You gotta go and reach for the top
Believe in every dream that you got
You only living one so tell me?
What are you, what are you waiting for?
You know you gotta give it your all
And don't you be afraid if you fall
You only living one so tell me?
What are you, what are you waiting for?

Tell me what your waiting for
Show me what your aiming for
What you gonna save it for?
So what you really waiting for?

Tell me what your waiting for
Show me what your aiming for
What you gonna save it for?
So what you really waiting for?
Everybody's gonna make mistakes
But everybody's got a choice to make
Everybody needs a leap of faith
When are you taking yours?

You gotta go and reach for the top
Believe in every dream that you got
You only living one so tell me?

Tatuering

Jag kan inte sluta grubbla på den. Varför? Jag gillar den. Mycket. Jag tycker den är vacker, sexig, stilig och ju mer jag tänker på den desto mer kan jag se en mening, en betydelse i den. Den kommer passa mig perfekt.
Nu ska jag boka en tid för konsultation. Längtar så himla mycket. Jag vill ju ha den nu. Varför vänta?
vad väntar vi på? Vi lever bara en gång. Jagvill inte göra den när jag är 43. Jag vill ha den nu. Jag lever nu och här.

Vampyrer

Mannen plogar snö. Jag kollar på vampyrer. Bra eller dåligt jag vet inte. Spännande absolut men att sova sen kan bli ett problem.

Såg en film på TV igår. Love and other drugs eller nåt hette den. Fin och sorglig. Vi måste alla ta hand om oss och våra nära och kära. Man vet aldrig vad som händer och om och när det tar slut. 

Ackis

Inget allvarligt utan bara ett vanligt besök hos vår diabetessköterska.
Klockan 13,30, så nu är det slut för idag på jobbet. Ska hämta Wilma på skolan och efter det hoppas jag kunna hyra skidutrustning till henne för i morgon så hon slipper stå i kö på plats. Det tar ju sån jäkla tid.

Skidåkning

På lördag ska Wilma åka med en klasskompis och dennes familj på en dagstripp för att åka skidor. Gissa om dom ser fram emot det.
Borde jag vara nervös? Jag vet inte. jag är inte det och det är väl bra?!
Wilma känner av låga blodsocker och jag vet att familjen kommer ta väl hand om henne.
Men ändå.

Nu är vi friska igen

Casper var feberfri hela dagen igår. Tillbringade dagen med sin morfar. Gick till en lekplats och lekte, åkte pulka, skjutsade mormor till jobbet, åt lunch och byggde en massa lego. Casper var nöjd med dagen och somnade som en stock på kvällen.
Idag är det dagis som vanligt. Vi försov oss lite i morse. Jag är så himla trött. Men med dom bästa barnen så löser sig såna saker ändå och alla kommer i tid :-)

Tröttheten då. Jo den är där. Dag som natt. När ska man få känna sig pigg och fylld med energi? När ska man få känna igen sig själv? När ska man få bara vara?
Jag försöker ändra i huvudet. Tänka annorlunda. Göra saker annorlunda ibland. Men tröttheten hänger över mig som ett lakan på tork över en tvättlina.

Karateträning

Funderar på att lära mig karate.
Ju-jutsu kan jag och jag känner till en viss del att jag gjort mitt där. Visst vill jag kanske fortsätta men...
min hand kommer inte klara det.
Gamla klubben gillar jag men dom tränar alla tillsammans, ingen bältesdelning, det är inte så många högre graderade och...inte för att vara elak så...att få köra med en nybörjare eller gul eller orangebältare det ger inte så mycket. Säkert för dom men för mig ger det inget. Man blir mer en extra instruktör till dom. Man kan inte ta i, inte köra tempo. Så nej.
En annan klubb i stan har jag varit intresserad av men dom kör hårt...min hand fixar inte det. Inte när det kommer till alla handledsbrytningar.
Så kanske Karate. Återkommer i det.

Mordet

Igår hade kriminaldokumentären Mordet premiär på Tv 3. Klockan 21,00 visades det. Det var avsnitt 1 av 5.
I ett av avsnitten kanske jag dyker upp. Vet dock inte i vilket så nu får man sitta bänkad varje tisdag klockan 21,00. :-)

Ångest

Ångest uppstod direkt i morse när mannen sa God morgon. Inte på grund av honom utan för att jag missat att kolla Wilmas blodsocker klockan 03.
Har inget minne alls av att klockan ringt då. Vet att det var 4,3 vid ett tillfälle. Var det innan jag lag mig? Förvirrad. Eller var jag upp vid 03 och det var då det var 4,3 men att jag glömt att fylla i det i boekn? Suck. Ingen aning. Får kolla sockermätaren ikväll.
Fick i alla fall panik i morse när jag insåg att jag förmodligen missat 03-kollen. 4,3 vid 22,30. Mycket kan hända på den tiden fram till 03 och vad kan då inte hända fram till 05,30. Bad mannen springa upp och kolla så Wilma va ok. Det var hon. Puh. Pust. Tack.

Morgonen blev rörig. Igår hade Casper feber och var med mig på jobbet. Han var supeduktig. I morse var han feberfri men han får ändå vara hemma och ta det lugnt. Han är hos sin morfar idag. Tack pappa för att du ställer upp. Med tanke på att jag inte jobbat på över en månad så känns det inte så roligt att vabba för tillfället.
Casper tyckte allt var trist i morse. Han skulle inte klä på sig utan bygga ihop ett litet pussel som han fick med sina chicky bits från Burger King igår. Men han fick inte ihop det. Han blev arg. pusslet gick sönder. Sen frös han trots att jag sagt flera gånger att vi klär på oss först. till slut ledsnae jag och gick till köket och hjälpte Wilma med frukosten. Då kom Casper på att han var naken och frös. En massa olika saker som inte var bra för honom. Men vi kom iväg till slut.
Wilma gick till bussen och Casper och jag packade in oss i bilen. Stannade till på dagis på vägen för att hämta upp allvädersstövlarna och halsduken. Tog med allt när jag ändå var där. Vet inte hur det ser ut i morgon så...Sen till morfar och lämna Casper. Han var glad. Visade sina bilar, klädde snabbt av sig overallen och sprang in. Nu får jag jobba en stund.

VAB

Man kan tro att jag skojar men det gör jag faktiskt inte.
Kände direkt när jag väckte Casper att kroppstempen på honom var ökad.
38,3. Hur kunde jag ens märka den skillnaden?
Barnen gjordes i ordning, Wilma lämnades på fritids och jag och Casper åkte till jobbet.
Han är guld min lille prins. Trodde aldrig att jag skulle få nåt gjort men han har lekt lite med bilar, spelat spel på min telefon och kollat på film på telefon.
Telefonen är verkligen ett hatat men ändå älskad objekt.

Tacksamt

Jag blir så glad och tacksam över vissa människor.
När ett barn får en diagnos som i vårt fall diabetes typ 1 så kan jag tänka mig att det är läskigt för folk runt omkring. Det är ju läskigt för oss oxå som lever i samma familj och som ska ta hand om detta dagligen och som får leva med det nära inpå varje dag.
Jag har själv min mor och far som tycker det är läskigt med Wilmas diabetes. Dom har inte riktigt vågat ha henne hemma hos sig eller hjälpt oss med barnen. Dom vill lära sig mer och veta mer men dom gör inte riktigt nåt för att ta reda på mer. Det kommer säkert lösa sig så småning om det är jag säker på men det är tråkigt att det på grund av okunskap blir så här.

I söndags kväll blev jag superglad. En pappa till en klasskompis till Wilma ringde. Mitt i middagen tyvärr men Micke ringde upp honom efteråt. Han frågade om Wilma, hur hon mådde, hur vi upptäckte det, vad som hänt i kroppen, hur vi gör om dagarna, vad Wilma kan själv och en massa. Micke svarade så klart på allt.
Det visade sig att dom ska åka på en dagsutflykt och åka skidor och klasskompisen vill gärna att Wilma följer med. Superkul.
Tack till dessa föräldrar som inte ser diabetesen som nåt läskigt och som ett hinder utan dom tar reda på information. Dom ber inte dottern ta med en annan kompis för att det ska bli lättare på nåt sätt utan dom tar reda på fakta och om Wilmas diabetes för att ändå kunna ta med just henne. Jättegulligt av dom. Det är såna personer som den här familjen som gör att barn med diverse sjukdomar kan få fortsätta vara barn och få fortsätta göra sånt dom älskar och är intresserad av utan att alltid behöva göra det med sina föräldrar.
Wilma blev jätteglad och vill så klart med. Jag som mamma blir otroligt rörd och glad över att dom inte ser detta med blodsockerkontroller och insulinsprutor som besvär.
Tack.

Ändrad bas

Igår ändrade vi basinsulinet. Istället för 11 så får Wilma nu ta 10. Får se om det blir nåon skillnad. Jag tycker ändå att vi börjar komma rätt. Veckornas aktiviteter med raster i skolan, fotboll, badminton, ridning. Ja allt påverkar men nu är vi inne i vardagen och jag känner att vi har koll på blodsockret. Det har vi i och för sig haft från början. Inga stora skillnader har det varit. Mycket låga med tanke på alla aktiviteter men vi sänker doserna sakta och säkert så ser vi vad som händer.

Nu får hon alltså:
Bas (Levemir): 10
Måltid (Novo Rapid): Totalt 9,5 fördelat på:
Frukost: 2,5
Lunch: 2,0
Mellis: 2,0
Middag: 2,0
Kvällsmål: 1,0

Då kan tilläggas att det sällan blir ett kvällsmål. Dels för att klockan är så mycket när vi äter middagen men oxå för att det inte verkar behövas.

God natt

Nu är det verkligen dags att gå och göra mig i ordning för att gosa med kudden.

Är så himla trött. Men först måste jag kolla Wilmas blodsocker. Med tur så ligger det bra och vi kan sova vidare till klockan 03 då det är dags att kolla igen. Vill inte behöva väcka henne ikväll igen för att "tvinga" i henne en smörgås.
Annars har hennes dag och blodsockret sett bra ut. Inga låga nivåer däremot var hon uppe och nosade på strax över 10. Fröken som av ett par anledningar inte har haft möjlighet att sätta sig in i Wilmas sjukdom såg till att Wilma pratade med sjuksystern som var på skolan. Sjuksystern var klok nog att anse att inget skulle göras. Bra där. Annars hade dom ju kunnat ringa mig så hade jag kunnat berätta det.
Efter skolan följde Wilma med grannbarnen hem och lekte en stund.

Till middag här hemma serverades stekt korv och pommes stripes. Mums. Räksallad till. Mums :-)

Har beställt från delicard. Hade ett gåvokort där. Finns lite trevliga saker att välja på. Valde 4 st vinglas. Borde levereras i nästa vecka. Spännande.
Trots att vi knappt använder vinglasen här hemma så minskar dom i antal. Hur kan det komma sig?

Nu...tack och god natt. Med lite tur så känner jag mig som idag i morgon. Ganska pigg trots allt.

Låga blodsocker

I går var ytterligare en dag då Wilma var låg vid flera tillfällen under dagen. Förstår att det blir jobbigt för henne.

Barnen kom isäng vid 20,00. Perfekt. Jag fortsatte fixa i köket, vika tvätt osv. Klockan 22 var det dags för mig att sova. Som vanligt gick jag upp till Wilma för att kolla hennes blodsocker innan jag somnade.
2,9. va fan. Fick väcka henne. Stackaren. Hon gick med ner, fick ett glas söt saft och en smörgås för att få upp blodsockret och så att det skulle hålla över natten.
Vid 03 var mannen in och kollade. Då låg hon på 5,6. Skitbra.
Väckte barnen 06,20. Wilma kollade blodsockret. 2,9. Skit oxå. Hon åt 3 dextrozol sen fick hon frukost som vanligt och tog sin insulinspruta till. 2,5 till frukost.

Får se ikväll hur dagen sett ut.

Diabetes typ 1 = stort sockerintag???

Nej nej och åter nej.
Diabetes typ 1 får man inte för att man ätit mycket godis och socker eller ätit dålig mat.
Diabetes typ 1 får man för att kroppens egna immunförsvar angriper dom insulinproducerande betacellerna som finns i bukspottkörteln. Detta innebär att kroppen inte kan producera eget insulin och insulin behövs för att sockret ska kunna tas upp i cellerna. man kan se på insulinet som nycklar som öppnar upp dörren in till cellerna som ska ta hand om sockret. Utan insulin fungerar inte detta och då blir istället sockret kvar i blodet vilket ger höga blodsockernivåer.

Almanacka

Har precis beställt en ny väggalmanacka som ska sitta i köket. 2014 är ju slut och likaså den förra kalendern. Har inte haft en tanke på att beställa en ny men nu så är det gjort. Bara att vänta på posten nu.

Beställer från personlig almanacka. Älskar den sidan. Du kan designa din almanacka nästan precis hur du vill. Antingen via förvalda mallar eller genom att ladda upp egna bilder. Me like a lot :-)

Längtar tills den kommer på posten. 

God natt.

Ändrade doser

Efter veckans låga blodsocker så valde jag att sänka Levemiret till 11. Var lite fundersam på övriga doser så jag ringde vår diabetessköterska idag och pratade lite.
Jag gjorde rätt som sänkte Levemiret. Sen ändrade vi även Novorapiden på lunchen och melliset, så istället för 2,5 så ska hon ta 2,0 till dessa måltider.
Får se hur resten av veckan ser ut. Om det är mycket låga blodsocker resten av veckan så ska jag i helgen sänka Levemiret till 10 så får vi se vad som händer. Men vi tar en dag i taget.

Idag har Wilma hunnit med att vara låg på både förmiddagen och eftermiddagen.
Får se vad hon skrivit upp idag sen när vi kommer hem.

Wilma ringde på förmiddagen när det var lunch i skolan. Det kom inte ut nåt Novorapid vid testet innan lunch. bad henne byta nål och se. Den som satt i var alldeles sne så det var nog förklaringen. Tur hon kollar nån enhet innan för har hon tagit den direkt så har hon aldrig fått nåt insulin i sig även om hon trott det eftersom hon tog sprutan.
Som tur var så kunde vi lösa det på telefon och jag behövde aldrig åka till skolan. Skönt. Wilma är så himla duktig. Och duktig som ringde och frågade om råd.

Nu är det dags att åka hem.

Tjing.

Tack

Stort tack till er som skrivit gulliga och stöttande kommentarer. Tyvärr har jag senaste månaden varit dålig på att kika in på ERA bloggar men nu börjar vi komma in i vardagen och förhoppningen är att få en stund över ibland så jag kan kika på hur ni har det oxå :-)

När min man fick diabetes typ 1 så var jag ju med på utbilning men samtidigt så orkade inte hjärnan ta in allt och han är ju en vuxen man som får ta hand om sin sjukdom om dagarna själv. Självklart så har jag kunskap och jag kan hjälpa till och jag kan förstå om det är nåt speciellt.
Men att ens dotter på 8 år får diagnosen diabetes typ 1 har varit så upp och ner. Jag har gråtit massor. Jag har försökt varit stark, jag har varit stark, jag har brytit ihop, jag har tyckt att allt är orättvist, jag har oroat mig för framtiden, jag oroar mig för framtiden, jag undrar hur skoldagen varit, hur värderna varit, hur mår hon osv osv. Det är tankar, funderingar och oro hela tiden.
Jag sover dåligt. Sömnen blir avbryten då blodsockret ska kollas 03 varje natt. Iallafall i en vecka eller två till. Jag svettas om nätterna. Tecken på oro och stress. Jag har inte sovit en hel natt sen den 1 december 2014. Jag är trött. har ingen ork. Ingen energi.
Jag önskar ingen detta.
Jag vet att man kan leva ett bra liv med diabetes. Jag vet oxå och tror att Wilma kommer ha bättre koll på sin kropp och sitt mående än många andra i sin ålder. Men jag tycker det är orättvist och elakt att barn ska behöva ha koll på sitt blodsocker hela tiden. För att kunna må bra. Att behöva ta sprutor med insulin innan varje måltid. Att tänka efter hela tiden. Det är orättvist.
Jag vet att det inte är dödlig cancer eller nåt annat hemskt. Jag vet att många andra har det värre än oss. Men det betyder inte att jag gillar den här situationen för det. Jag vet oxå vilka risker det finns om man inte sköter sin diabetes. Jag vet oxå att man kan dö av sin diabetes om man inte sköter sig.
Jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden och få det ogjort. Kanske spola tiden framåt då dom har ett botemedel och att alla som lever med diabetes blir friska.

Så trött

När ska man få känna sig som en normal människa? Pigg, fräsch, glad, full eller åtminstone halvfull med energi.

Jag känner mig överkörd. Varje dag. Är så trött när jag vaknar. Är trött på dagen. Huvudet känna som i en bubbla. Trött på kvällen.

Jag vill må bra och va pigg. Jag vill ha energi till att orka sticka iväg till gymmet. Jag vill träna mig till den där kroppen som jag ser när jag blundar.

Jag vill ha den dör tatueringen på ryggen innan jag blir 40.

Jag vill göra saker. Utveckla mig själv. Men känner inte att jag har varken energi eller stöd i det jag tycker är kul.

Ska det vara så?

Ska man leva livet och se tillbaka på det och se...jaha ja jag har jobbat och inte gjort speciellt mycket för mig själv?! 

Första dagen utan mamma

I dag var första dagen som Wilma var i skolan utan mig. Det gick säkert bättre för henne än för mig. Har tänkt så mycket på henne. Trots massor att göra på jobbet och en kollega som är sjuk då har mina tankar varit hos Wilma. 

Har velat ringa massor och kolla läget men jag vet ju att skulle nåt hända så ringer dom.

Har ändå fått mycket gjort på jobbet idag tycker jag själv. 

Kollade blodsockermätarens minne när vi kom hem. Wilma har varit mycket låg idag. 4 ggr och 3 dextroxol varje gång så 12 dextroxol har det gått. Får packa ner ett extra paket i morgon. Men så är det ju. Nu ska vi in i vardagen igen med skola, raster och lek, träning. Klart kroppen och blodsockret reagerar.

Gjorde valet hemma att från och med idag sänka Levemiret till 11 enheter. Hon tog 12 innan. Så ser vi hur morgondagen ser ut.

Nu dags att springa in till Karolina och färga ögonbrynen. 

Puss 

Träning

När vågen ökat 4 kilo och jag inte kommer i mina jeans längre...då är det illa så nu är det kamp mellan mig och och fläsket som tillkommit. Jag tänker vinna.

Satte mig på motionscykeln igår. I höstas tyckte jag att 15 min va pest och pina. Igår trampade jag på i 30 min och det kändes riktigt bra. Hade kunnat trampa mer men valde att börja lugnt.

Skolstart

Igår började skolan för Wilma så igår och idag har jag varit med i skolan för att finnas som stöd till henne precis i början. Trots kompisar, lektioner, bus, allvar och allt vad det innebär med skolan så ska blodsockret kollas före varje måltid och om hon känner sig "konstig". Till mat och mellis ska även insulin tas. Och allt måste kommas ihåg även med allt som händer runt omkring.

Igår tyckte hon det va lite pinsamt att ta insulinsprutan till lunchen. Det var flera som kollade. Men jag sa det att när hon gjort det där 2-3 gånger så kommer inte dom andra barnen titta längre. Det finns en annan på skolan som har diabetes typ 1 så många barn är vana redan. Men klart dom kollar när ett till barn tar sprutor. Idag gick det bättre vid lunchen 😊

Dom har haft gympa. Blodsockret har legat ok. 

Hon och en kompis ville åka bussen hem till oss efter skolan. Jag fick ta bilen själv. Wilma bad om sin telefon som låg i min väska om hon skulle behöva ringa i bussen. Smart tjej. Hon behövde ringa. Hon ringde mig och berättade att hon kollat blodsockret och att det låg på 3,0. Hon tog 3 dextroxol precis som hon ska. Duktig tjej. Väl hemma så va hon pigg och nu leker dom för fullt. Fick en nattgäst då Linn sover kvar. Kul för tjejerna. 

Allt på samma gång

Mitt i allt när man har fullt upp och energin är slut... Ja då ska man ha mens oxå. 

Trött

Ibland undrar jag hur jag ska orka. Men på nåt sätt...i slutändan så gör man det ändå.

Jag är så trött. Jag har slut på energi. Vill hinna med mig själv men hur ska jag få tid till mig? 

Snart börjar jobbet igen. Så med dålig sömn på nätterna och upp på morgonen så ska jag orka med jobbet oxå. Hur ska jag orka när jag inte en finner tid till mig?!

Dagarn går ut på att, förutom när vi va i Orsa och åkte skidor om dagarna, att laga mat, se till att Wilma får mat och mellis med jämna mellanrum, underhålla Casper ibland, medla mellan barnen, klä barnen, se till att tänder och hår blir borstade, att saker plockas undan, plocka fram frukost, städa upp efter frukost, hjälpa mannen på med kläder, se till att Wilma kollar blodsockret när hon ska och att hon tar insulinsprutorna och vid middagen hjälpa till med dom, plocka ur diskmaskinen, plocka i diskmaskinen, tvätta, vika tvätt, damma av i huset, putsa speglar, vattna blommor, borsta mina egna tändernoch mitt eget hår, bädda säng. 

Idag måste jag ta in ved så vi kan elda. Eller måste. Nä kanske inte men att elda ger en mysig värme och oxå ett mysigt sken och ljud på kvällen. Tvätt måste fixas oxå. Och så måste jag till återvinningen. Julens kartonger och julpapper och sopor står kvar i hallen och det är trångt. Kanske måste handla lite oxå. Mannen kan jag inte be om hjälp av. Han har ont i armen och går på medicin. Han bör inte köra bil och kan inte lyfta tungt. 

På nätterna får jag ingen sömn. 

Klockan 23 (eller innan jag lägger mig) ska Wilmas blodsocker kollas. Likaså klockan 03. Så klockan står på ringning.

I natt var det katastrof. 

Satte mig i soffan klockan 22. Helt slut efter att ha varit på Fyrishov på dan, städat upp köket och fixat tvätt på kvällen och fått i säng barnen till slut. 

Kollade på mission impossible. Klockan 23 kollade jag Wilmas blodsocker, lag mig vid 23,45 tror jag, klockan 00.30 ropade Casper då blöjan läckt, bara att byta lakan, klockan 03 ringde klockan gör blodsockerkoll, missade och somnade om, vaknade med ett ryck klockan 05.30 typ, upp till Wilma och kollade blodsockret, det låg bra, somnade om, klockan 08.00 ringde klockan. Tanken var att kliva upp för att få i barnen frukost i tid. Vi är så snea i schemat vilket gör det svårt att få en bra överblick över Wilmas värden trots att dom är ganska bra. Sov till nästan 10.00. Vaknade. Supertrött. Nu är den här dagen i gång. 

När får man vila? När får man tänka på sig själv? Man får ju höra att man själv ska prioritera sig själv för man ska inte förvänta sig att någon annan gör det. Men när schemat är fullspäckat och all andra är beroende av en...då finns inte jag. 

Hemma

Vi kom till husvagnen vid 20.30-21.00 igår kväll efter att ha spenderat större delen av dagen på Mora Lasarett. Eftersom mannens finger/hand fick gipsas om så åkte jag och barnen till McDonalds och åt middag klockan 19.00. 

Efteråt var mannen klar och vi kunde plocka upp honom och åka till husvagnen. 

Gårkvällen bestod för min del att plocka och packa ihop våra saker och städa upp i husvagnen. Har inte sovit mycket. Kom i säng vid 0.30. Kollade Wilmas blodsocker 23.30. Sen ringde klockan igen vid 03.00 för att kolla blodsockret. Somnade om men vaknade 03.30 och kollade blodsockret på henne. Jag var lite trött. Mannen klocka ringde vid 07.30 tror jag. Stängde av den. Lyckades bara snooza så 10 min senare ringde den igen. Lyckades stänga av den. 08.00 ringde min klocka. Herre Gud ska det vara så svårt att få lite sömn. Är så trött. Åt frukost och packade in allt i bilen. Tog alvedon för ryggen. Och Ipren. När bilen va packad var jag tvungen att gå och ta en varm dusch på ryggen. Så ont. Smörjde in med vit tigerbalsam. 

Packade in man och barn och körde hem. Hemma nu. 

Blev enkel middag. Stekte på köttbullar, kokade makaro er och broccoli ovh mannen ville ha nå grönsaker i ugnen. Färdig påse. Enkelt. Nu kollar barnen på tv, mannen har slocknat i soffan, jag dammar av här hemma och ska väl försöka hinna packa upp ikväll. Annars får det bli i morgon. Ska till återvinningen i morgon oxå. Kartonger och papper från julafton som står i hallen och tar plats. 

Just nu är det kaos i huvudet. Hur mycket ska man orka? Hur mycket ska man va med om? Räcker det inte nu? Är det någon som är ute efter att testa hur mycket jag pallar med innan jag dör? 

Snälla lämna mig i fred. Allt jag vill ha är min familj och lugn och ro. 

Jag vill inte slita och kämpa. Jag vill inte styra och ställa allt. Jag vill inte planera och oroa mig hela tiden. Min ork tar oxå slut. Lämna mig och min familj i fred nu. 

Mora lasarett

Dagen började bra med sovmorgon och frukost och lugna barn.

Vi packade ryggsäcken med smörgåsar och varm choklad för att kunna ta en fikapaus lite senare. Tanken var att vara i barnbacken idag. Min rygg värker och Casper ska få träna mer på att åka själv och att svänga så att vi framöver kan åka i blåbärsskogen när och om den öppnar och Casper då kan åka själv. 

Vi åkte ner. Micke insåg att vi glömt ryggsäcken i husvagnen. Jag och barnen skulle åka i barnbacken och Micke skulle hämta väskan. 

Undrade vart han tog vägen. Tyckte det tog tid. Plötsligt får jag ett samtal av just Micke. Han har ramlat och brutit nyckelbenet. Hur är det möjligt? Han skulle ju bara hämta väskan. Paniken slog till. Inte konstigt att det tog tid. Barnen fick kliva ur sina skidor och vi fick börja gå upp för backen för att ta oss till husvagnen. Såg 2 skotrar längre upp i backen och några människor och förstod att Micke låg där. Tur adrenalinet slog till i mig oxå för det gjorde att jag inte kände av ryggen och vi kunde ta oss upp för backen. Wilma bar sina skidor och stavar själv. Jag mina saker samtidigt som jag höll i Caspers stavar och drog honom upp för backen. Möttes upp av skotrarna som körde oss sista biten hem. Tack snälla för hjälpen. Pust. Innanför dörren stod Micke. Han bet ihop. Dom hade lindat om armen så den satt i en mitella. Barnen va guld och hjälpte varandra att klä av sig skidkläderna och få på sig nåt annat. Jag bytte kläder, packade med mig väskan som redan va packad med pick-nick. Tog med Mickes blodsockermätare, extra dextroxol och insulinsprutorna. Det är en del att tänka på så man får med sig allt. 

Färden gick till Mora lasarett och nu sitter vi här. Han kom ganska snabbt in på ett rum men nu ligger han och får vänta på röntgen. Han har fått smärtstillande då han har väldigt ont. Vänster nyckelben. Tur i oturen då han är högerhänt. Är fundersam då hans lillfinger är 0,5-1 cm lägre än vad själva knogen är. Ser ute riktigt ok ut. Men vänta är vad man får göra.

Bowling

Igår tog vi en paus från skidåkningen. Vi mötte upp Eve och hennes dotter i Orsa och spelade bowling med barnen. Ett uppskattat inslag i skidåkningen. Barnen va så himla duktiga. Jag, Eve och Micke körde tillsammans. Jag vet inte vad som hände. Vi försökte verkligen med bowlingen va inte vår starka sida den hör dagen. 

Wilma vann med typ 131. Sen Natalie och sen Casper och sist kom vi vuxna. Hur blev det så? Ha ha.

Vi passade på att äta gott innan vi lämnade bowlingen. 

Kärlek och nyår

Jag älskar dom här två små trollen. Dom är galna, roliga, söta, charmiga, modiga, tuffa, knasiga, påhittiga, ibland arga och ledsna. Ja dom är mycket. Och dom är mina charmtroll. Jag älskar dom så himla mycket.

Nyår firades i husvagnen. Vi åkte skidor hela dagen. Min vän Eve kom upp och åkte med oss. Hon åkte hem sen. Jag och familjen gick ner till restaurangen och njöt av en god grillbuffe. Det fanns sallad, potatisgratäng, lökringar, pizza, melon, bröd, smör, korv, grillad kyckling och rostbiff. Vi åt och drack gott. Efteråt åkte vi upp till husvagnen. Barnen lekte och vi kollade på Peter Jöback. Han är så otroligt bra. 23.30 klädde vi på oss och tillsammans med andra campare så gick vi i fackeltåg upp i skidbacken för att se på fyrverkerierna och fira in det nya året.

Några snabba inlägg

Vi har fått iordning i förstugan. Så skönt med extra utrymme.