Så där ja.
Igår var det dags för Vårruset 2015 i Uppsala.
Jag mötte upp Mia vid hennes jobb så cyklade vi ner. Tyvärr var ena cykeln väldigt paj så att cykla på den (som blev Mias lott ner till loppet) var jobbigt, trögt men otroligt roligt hade vi ändå.
Mia var dock helt slut i benen när vi kom fram så hennes lopp gick väl så där.
Mitt lopp gick ok.
Vi ställde oss längst fram i springa-fållan. Då kan man börja springa direkt utan en massa folk framför sig.
Fick gå rätt snabbt då det var en seg uppförsbacke. Väl däruppe så var det en glad tjej som stod och ropade "hej mamma, heja mamma" och vevade med armarna i luften. Micke hade tagit med sig barnen in till stan för att kolla. Jätteroligt och otroligt peppande.
Jag gick vissa korta sträckor och sprang så gott jag kunde. Ibland gick jag bara 10 m för att hämta andan eller för att vila benen lite (shit va ont det gjorde i dom) men sen kunde jag springa igen. Kan ju ha varit så att jag sprang iaf lite fortare än vad jag brukar, när jag väl sprang.
På slutet så var den där söta tjejen igen och hennes lillebror och deras pappa. Barnen fick en varsin high-five. Dom peppade på mig och det gjorde så man bet ihop lite på slutet. När jag kände att det var dags att gå så såg jag ju slutet på banan. Men herre gud det kan man ju inte då. Bit ihop och kämpa dig i mål var det enda jag kunde tänka. Väl på slutet så stod en massa människor också och då vill man ju springa så klart.
Klarade mig in i mål men glömde stänga av runkeeper direkt. Fick en medalj...igen. Nu har jag två stycken.
Just det runkeeper. Av med den.
Gissar att jag gick i mål på 33 minuter.
50 sekunder bättre än i Gävle plus att banan var snäppet längre så jag är nöjd.
Väl i mål snurrade det i huvudet så jag tror jag glömde andas på slutet. hi hi. Hittade Mia där också.
Nu var det bara att cykla tillbaka till hennes jobb. Jag tog den dåliga cykeln och jag kan säga som så att har jag cyklat den ner till loppet då har jag aldrig sprungit. Helskotta va trög den va. Mia erbjöd sig att byta på vägen tillbaka men envis som jag är så skulle jag få den till firman själv. Plus att man fick ju lite extra träning för låren :-)
Inga lopp inplanerade men jag har sett en del lopp i höst som är intressanta. Vi får se vad som händer.
Fortsätta springa måste jag göra iaf.
28 maj 2015
27 maj 2015
Snart är det dags
Vårruset Uppsala 2015.
Heja heja till alla duktiga som ska springa, jogga eller gå eller vad dom nu gör.
Jag har sprungit intervaller två gånger sen Vårruset i Gävle. Känenr mig inte på topp direkt idag då jag är trött i kroppen, har träningsvärk i ena skinkan och känner mig stel i nacken.
Men det är väl bara att dra på sig ett leende och göra vad man kan av det hela.
Svårt då jag är en tävlingsmänniska och vill gärna göra det bättre än förra gången. Vad är vitsen annars liksom. Men men vi får se. Man kan ju springa för att det är kul också har jag hört :-)
Återkommer om resultatet.
Ska i alla fall dra mig iväg strax. Mot Mia, parkera bilen, jag byter nog om här och sen ska vi cykla ner. Och sen ska vi cykla tillbaka. Ha ha jag kommer vara slut innan jag ens har börjat :-)
hej svejs så länge.
Heja heja till alla duktiga som ska springa, jogga eller gå eller vad dom nu gör.
Jag har sprungit intervaller två gånger sen Vårruset i Gävle. Känenr mig inte på topp direkt idag då jag är trött i kroppen, har träningsvärk i ena skinkan och känner mig stel i nacken.
Men det är väl bara att dra på sig ett leende och göra vad man kan av det hela.
Svårt då jag är en tävlingsmänniska och vill gärna göra det bättre än förra gången. Vad är vitsen annars liksom. Men men vi får se. Man kan ju springa för att det är kul också har jag hört :-)
Återkommer om resultatet.
Ska i alla fall dra mig iväg strax. Mot Mia, parkera bilen, jag byter nog om här och sen ska vi cykla ner. Och sen ska vi cykla tillbaka. Ha ha jag kommer vara slut innan jag ens har börjat :-)
hej svejs så länge.
26 maj 2015
Bokat
Sommarens husvagnssemester är bokad.
Åh va härligt att ha en del att se fram emot.
Två veckor i husvagnen med familjen och i höst en vecka på Cypern med familjen.
Mumma :-)
Den här veckan är det både Vårruset som jag ska springa, en ledig dag för att vara på filminspelning som polis och en dag för att träffa "polisgänget" och öva.
Simskola för Casper och fotbollsmatch för Wilma finns också med på schemat.
Nu hemåt.
Åh va härligt att ha en del att se fram emot.
Två veckor i husvagnen med familjen och i höst en vecka på Cypern med familjen.
Mumma :-)
Den här veckan är det både Vårruset som jag ska springa, en ledig dag för att vara på filminspelning som polis och en dag för att träffa "polisgänget" och öva.
Simskola för Casper och fotbollsmatch för Wilma finns också med på schemat.
Nu hemåt.
25 maj 2015
Roliga veckan
Den här veckan finns det en del roligt att se fram emot.
Tyvärr så slutar jag för dagen nu och hinner inte skriva något då det är halvbråttom på måndagar för att hinna hem och till ridskolan med Wilma så jag skriver mer i morgon :-)
Tyvärr så slutar jag för dagen nu och hinner inte skriva något då det är halvbråttom på måndagar för att hinna hem och till ridskolan med Wilma så jag skriver mer i morgon :-)
22 maj 2015
Äntligen fredag
Äntligen är det snart helg.
Känner mig så trött och orkeslös. Orkar knapp gå upp på morgonen. Känner ingen energi alls i kroppen. Dagarna känns lite same same.
Energin är som bortblåst både vad gäller mig själv och träning och sånt som sker runtomkring.
Vill bara få vila.
Känner mig så trött och orkeslös. Orkar knapp gå upp på morgonen. Känner ingen energi alls i kroppen. Dagarna känns lite same same.
Energin är som bortblåst både vad gäller mig själv och träning och sånt som sker runtomkring.
Vill bara få vila.
21 maj 2015
Väntan
Nu är det bara att vänta till nästa vecka tills vi får besked om Wilmas glutenprov och sköldkörtelprov.
Kvällen är här. Mannen stack och tränade. Jag skulle träna när han kom hem men jag tyckte han kom hem lite sent för att jag skulle ta mig iväg.
Jag har i stället sorterat och fixat lite med lite dokument för sportklubben.
Sen har jag skickat iväg tre stycken jobbansökningar. Trivs på mitt jobb väldigt mycket men känner lite att jag inte kommer nånstans. Speciellt inte lönemässigt. Trist då jag ändå jobbat på samma ställe i 11 år. Men det kanske är så...vad är det som säger att man måste jobba på samma ställe tills man dör. Det kanske inte är meningen. Det kanske vid en viss punkt i livet är dags att gå vidare.
Så jag söker och ser vad som händer.
Ha en fin kväll.
Kvällen är här. Mannen stack och tränade. Jag skulle träna när han kom hem men jag tyckte han kom hem lite sent för att jag skulle ta mig iväg.
Jag har i stället sorterat och fixat lite med lite dokument för sportklubben.
Sen har jag skickat iväg tre stycken jobbansökningar. Trivs på mitt jobb väldigt mycket men känner lite att jag inte kommer nånstans. Speciellt inte lönemässigt. Trist då jag ändå jobbat på samma ställe i 11 år. Men det kanske är så...vad är det som säger att man måste jobba på samma ställe tills man dör. Det kanske inte är meningen. Det kanske vid en viss punkt i livet är dags att gå vidare.
Så jag söker och ser vad som händer.
Ha en fin kväll.
Besök hos diabetessköterskan
Igår hämtade jag Wilma i Hoppgropen på Fyrishov. Wow vilket ställe. Barnen hade så kul och jag fick hoppa i gropen jag med. Superkul. Där skulle jag vilja spendera en dag eller två :-)
Vi var upp till Ackis och vår diabetessköterska. Alltid lika trevligt att träffa hennes. Hade gärna lärt känna henne under andra omständigheter dock. Men nu är det som det är.
Vi kollade Wilmas HbA1c (långtidssocker) och det låg på 40. Man kan tycka vad man vill om den siffran. Man kan tycka att den är låg men samtidigt om man ser på Wilmas anteckningsbok och hur hon ligger i sockret så är 40 ok.
Vi fick ett intyg så att vi kan resa utomlands och Wilma kan ta med sprutor och kanyler och allt vad det innebär in i Cypern.
Vi fick också en blodketonmätare.
Utöver det så pratade vi en massa. Om att resa med diabetes, blodsocker, magsjuka, sjukdom och en massa annat.
Vi var där i 2 timmar nästan. Tiden går fort när man har kul.
Vi pratade bland annat om Wilmas mage och att hon haft ont i den och att hon nyligen haft förstoppning och vi hade problem med att få upp hennes blodsocker. För säkerhets skull så ska vi till labbet hos husläkaren idag. Labbet på Ackis var stängt igår när vi var där. Wilma ska få lämna lite blod så ska dom kolla gluten och sköldkörteln. Håller alla tummar jag kan för att det inte ska ge utslag på gluten. Just gluten är väldigt vanligt bland diabetiker verkar det som och speciellt dom två första åren är risken att få glutenallergi högre.
Ska hämta henne om 1,5 timme så åker vi och lämnar blod sen tar det en vecka ungefär tills vi får svar.
Vi hämtade Casper, åkte hem, åt mat, Mannen åkte på fotboll med Wilma och Casper fick följa med och jag åkte på styrelsemöte för BSK där jag sitter som sekreterare. Vi planerade bland annat midsommaren.
Får se vart vi firar i år.
Trodde det skulle gå snabbt på mötet och att jag skulle hinna träna efter men så blev det inte alls. Jag kom hem till strax före 22,00 så det var tack och god natt då.
Ny dag idag.
Vi var upp till Ackis och vår diabetessköterska. Alltid lika trevligt att träffa hennes. Hade gärna lärt känna henne under andra omständigheter dock. Men nu är det som det är.
Vi kollade Wilmas HbA1c (långtidssocker) och det låg på 40. Man kan tycka vad man vill om den siffran. Man kan tycka att den är låg men samtidigt om man ser på Wilmas anteckningsbok och hur hon ligger i sockret så är 40 ok.
Vi fick ett intyg så att vi kan resa utomlands och Wilma kan ta med sprutor och kanyler och allt vad det innebär in i Cypern.
Vi fick också en blodketonmätare.
Utöver det så pratade vi en massa. Om att resa med diabetes, blodsocker, magsjuka, sjukdom och en massa annat.
Vi var där i 2 timmar nästan. Tiden går fort när man har kul.
Vi pratade bland annat om Wilmas mage och att hon haft ont i den och att hon nyligen haft förstoppning och vi hade problem med att få upp hennes blodsocker. För säkerhets skull så ska vi till labbet hos husläkaren idag. Labbet på Ackis var stängt igår när vi var där. Wilma ska få lämna lite blod så ska dom kolla gluten och sköldkörteln. Håller alla tummar jag kan för att det inte ska ge utslag på gluten. Just gluten är väldigt vanligt bland diabetiker verkar det som och speciellt dom två första åren är risken att få glutenallergi högre.
Ska hämta henne om 1,5 timme så åker vi och lämnar blod sen tar det en vecka ungefär tills vi får svar.
Vi hämtade Casper, åkte hem, åt mat, Mannen åkte på fotboll med Wilma och Casper fick följa med och jag åkte på styrelsemöte för BSK där jag sitter som sekreterare. Vi planerade bland annat midsommaren.
Får se vart vi firar i år.
Trodde det skulle gå snabbt på mötet och att jag skulle hinna träna efter men så blev det inte alls. Jag kom hem till strax före 22,00 så det var tack och god natt då.
Ny dag idag.
19 maj 2015
Nytt sikte
Nu är siktet inställt på Vårruset i Uppsala den 27 maj.
Förhoppningsvis ska jag hinna springa 2-3 gånger innan det är dags.
Vill komma igång med gymmandet också. Så hoppas kunna få in lite gympass framöver och inte bara springa :-)
Förhoppningsvis ska jag hinna springa 2-3 gånger innan det är dags.
Vill komma igång med gymmandet också. Så hoppas kunna få in lite gympass framöver och inte bara springa :-)
Tacksam
Jag känner mig tacksam mot Jennie som tog hand om Wilma igår.
Jag känner mig tacksam mot mig själv som genomförde Vårruset med allt vad det innebär. (Pressen på mig själv som jag själv känner, prestationsångest, alla människor som trängs, alla människor som tittar på).
Ja det var väl det jag tänkte på just nu.
Jag känner mig tacksam mot mig själv som genomförde Vårruset med allt vad det innebär. (Pressen på mig själv som jag själv känner, prestationsångest, alla människor som trängs, alla människor som tittar på).
Ja det var väl det jag tänkte på just nu.
Jag gjorde det
Så jäkla glad jag är. Så himla nöjd och stolt över mig själv.
Jag som aldrig haft en springkondis. Ja ok i mellan- och högstadiet men sen försvann den nånstans och har inte återfunnits. Förrän kanske nu. Jag börjar få kläm på det.
Och nu har jag sprungit ett lopp. Vårruset i Gävle. Åkte upp med Mia. Trevligt att bara få vara vi och snacka skit och tjejsnack. Superkul. Väl på plats så mötte vi upp Åse som jag lärt känna genom boxervärlden. En jättetrevlig och go tjej. Vi bestämde att vi ses vid informationen efter loppet. På så sätt kunde var och en tävla för sig själv.
Det var tungt men jag är så stolt. Jag sprang mer än vad jag gjort tidigare. Mia hoppade in i spring-fållan. Jag och Åse stod längst fram i jogga-fållan. När startskottet kom var det bara att rusa i väg. Självklart så sprang man för snabbt i början men jag höll i och sprang även om det blev sakta till slut. Jag sprang om några, några sprang om mig och sen sprang jag om dom igen.
Mycket av loppet gick på asfalt. Astungt för benen. Jag är inte alls van att springa så mycket på asfalt. Jag är inte ens van att springa alls.
Det var mycket folk längst vägarna som stod och tittade på. Hua va hemskt. Där springer man, svettas, är helt röd i ansiktet, det känns som om dregglet rinner och man kämpar med andningen...och så ska det stå en massa folk och titta på en. Scarry. Det var bara att få tunnelseende och ta sig in i sin egna bubbla och springa vidare. Jag gick ett par svängar. Har nog kunnat småspringa vidare men jag trodde att det onda under vaden skulle försvinna. Det gjorde det inte så man ökade på och småsprang igen.
Till slut såg man målet. Man såg att man närmade sig och man sprang vidare...IN I MÅL. Så jäkla härligt att ha gjort det och klarat det galant.
Hur gick det då?
Enligt min runkeeper så sprang jag 5,03 km på 33,53 min. Med en medelhastighet på 06,45 min /km.
Underbart.
Min utveckling veckorna innan:
13 april - 1,73 km - 14,17 min - Medelhastighet 08,15 min/km
29 april - 4,74 km - 36,18 min - Medelhastighet 07,39 min/km
12 maj - 6,08 km - 46,16 min - Medelhastighet 07,37 min/km
14 maj - 6,75 km - 48,00 min - Medelhastighet 07,07 min/km
16 maj - 5,80 km - 43,57 min - Medelhastighet 07,35 min/km
Vårruset:
18 maj - 5,03 km - 33,53 min - Medelhastighet 06,45 min/km
Jag som aldrig haft en springkondis. Ja ok i mellan- och högstadiet men sen försvann den nånstans och har inte återfunnits. Förrän kanske nu. Jag börjar få kläm på det.
Och nu har jag sprungit ett lopp. Vårruset i Gävle. Åkte upp med Mia. Trevligt att bara få vara vi och snacka skit och tjejsnack. Superkul. Väl på plats så mötte vi upp Åse som jag lärt känna genom boxervärlden. En jättetrevlig och go tjej. Vi bestämde att vi ses vid informationen efter loppet. På så sätt kunde var och en tävla för sig själv.
Det var tungt men jag är så stolt. Jag sprang mer än vad jag gjort tidigare. Mia hoppade in i spring-fållan. Jag och Åse stod längst fram i jogga-fållan. När startskottet kom var det bara att rusa i väg. Självklart så sprang man för snabbt i början men jag höll i och sprang även om det blev sakta till slut. Jag sprang om några, några sprang om mig och sen sprang jag om dom igen.
Mycket av loppet gick på asfalt. Astungt för benen. Jag är inte alls van att springa så mycket på asfalt. Jag är inte ens van att springa alls.
Det var mycket folk längst vägarna som stod och tittade på. Hua va hemskt. Där springer man, svettas, är helt röd i ansiktet, det känns som om dregglet rinner och man kämpar med andningen...och så ska det stå en massa folk och titta på en. Scarry. Det var bara att få tunnelseende och ta sig in i sin egna bubbla och springa vidare. Jag gick ett par svängar. Har nog kunnat småspringa vidare men jag trodde att det onda under vaden skulle försvinna. Det gjorde det inte så man ökade på och småsprang igen.
Till slut såg man målet. Man såg att man närmade sig och man sprang vidare...IN I MÅL. Så jäkla härligt att ha gjort det och klarat det galant.
Hur gick det då?
Enligt min runkeeper så sprang jag 5,03 km på 33,53 min. Med en medelhastighet på 06,45 min /km.
Underbart.
Min utveckling veckorna innan:
13 april - 1,73 km - 14,17 min - Medelhastighet 08,15 min/km
29 april - 4,74 km - 36,18 min - Medelhastighet 07,39 min/km
12 maj - 6,08 km - 46,16 min - Medelhastighet 07,37 min/km
14 maj - 6,75 km - 48,00 min - Medelhastighet 07,07 min/km
16 maj - 5,80 km - 43,57 min - Medelhastighet 07,35 min/km
Vårruset:
18 maj - 5,03 km - 33,53 min - Medelhastighet 06,45 min/km
18 maj 2015
Snart är det dags
20 minuter kvar tills arbetsdagen är slut och ombyta och färd mot Gävle ska ske.
Har laddat med pastasallad till lunch och en proteindrink till mellis nu på eftermiddagen.
Vädret här hemma är ju i alla fall roligare än i morse. Hoppas vädret i Gävle också är det.
Har laddat med pastasallad till lunch och en proteindrink till mellis nu på eftermiddagen.
Vädret här hemma är ju i alla fall roligare än i morse. Hoppas vädret i Gävle också är det.
Vårruset
Idag är det dags för Vårruset i Gävle. 5 km.
Drömmen: För 2-3 månader sen när jag anmälde mig så hade jag ambitionen att springa 2-3 dagar i veckan och va i bra form och springa 5 km på högst 30 min.
Verkligheten: Jag har varit ut och sprungit 5-6 gånger sen jag anmälde mig.
Första gången gick jag på nästan 49 min. Andra gången sprang jag intervaller på nästan 39 min. Förbättring med andra ord. Det snabbaste har tagit 35,35 min. Här om kvällen tog det 37 minuter.
Jag vet att jag bör kunna komma under 40 min med andra ord. Att klara det på 30 känns avlägset för kvällen men inte som ett avlägset mål framöver.
Så planen är att fortsätta förbättra kondis och tid och uthålligheten så jag kan springa längre sträckor.
Arbetsdagen slutar 16,00 då sticker jag till Mia för färd mot Gävle.
Mannen hämtar Casper på dagis.
Wilma följer med bästisen hem och åker med dom till ridskolan (smidigt när dom rider i samma grupp). Hon har fotbollskläder med sig så skulle tjejerna känna för det så tar Jennie med dom på fotbollen också.
Jag är så tacksam över Jennie som ställer upp. Det är ju lite som måste fixas när det är aktiviteter. Man måste se till att Wilma får nåt att äta innan till exempel. Men Jennie fixar det utan problem. Wilma kan ju det här med sprutorna själv och jag vet att hon ringer om hon undrar över nåt. Min duktiga tjej.
Men man känner ändå tacksamhet över, som i det här fallet Jennie, som inte ser några hinder, som inte är rädd eller nervös för Wilmas diabetes utan som ställer upp och vågar lösa saker och ting om det behövs. Det gör att jag kan känna mig trygg med att Wilma hänger med dom på ridning och fotboll och det gör också att Wilma inte behöver mig eller Micke där utan kan få fortsätta att vara den tjej hon alltid varit. Hon kan själv.
Det är så svårt att förklara varför man känner denna tacksamhet men...man gör det bara.
Så..
Laddar till vårruset ikväll. Jag vet att alla hemma klarar sig utan mig så jag kan åka iväg och fokusera på mitt.
Drömmen: För 2-3 månader sen när jag anmälde mig så hade jag ambitionen att springa 2-3 dagar i veckan och va i bra form och springa 5 km på högst 30 min.
Verkligheten: Jag har varit ut och sprungit 5-6 gånger sen jag anmälde mig.
Första gången gick jag på nästan 49 min. Andra gången sprang jag intervaller på nästan 39 min. Förbättring med andra ord. Det snabbaste har tagit 35,35 min. Här om kvällen tog det 37 minuter.
Jag vet att jag bör kunna komma under 40 min med andra ord. Att klara det på 30 känns avlägset för kvällen men inte som ett avlägset mål framöver.
Så planen är att fortsätta förbättra kondis och tid och uthålligheten så jag kan springa längre sträckor.
Arbetsdagen slutar 16,00 då sticker jag till Mia för färd mot Gävle.
Mannen hämtar Casper på dagis.
Wilma följer med bästisen hem och åker med dom till ridskolan (smidigt när dom rider i samma grupp). Hon har fotbollskläder med sig så skulle tjejerna känna för det så tar Jennie med dom på fotbollen också.
Jag är så tacksam över Jennie som ställer upp. Det är ju lite som måste fixas när det är aktiviteter. Man måste se till att Wilma får nåt att äta innan till exempel. Men Jennie fixar det utan problem. Wilma kan ju det här med sprutorna själv och jag vet att hon ringer om hon undrar över nåt. Min duktiga tjej.
Men man känner ändå tacksamhet över, som i det här fallet Jennie, som inte ser några hinder, som inte är rädd eller nervös för Wilmas diabetes utan som ställer upp och vågar lösa saker och ting om det behövs. Det gör att jag kan känna mig trygg med att Wilma hänger med dom på ridning och fotboll och det gör också att Wilma inte behöver mig eller Micke där utan kan få fortsätta att vara den tjej hon alltid varit. Hon kan själv.
Det är så svårt att förklara varför man känner denna tacksamhet men...man gör det bara.
Så..
Laddar till vårruset ikväll. Jag vet att alla hemma klarar sig utan mig så jag kan åka iväg och fokusera på mitt.
15 maj 2015
Nya tag
När man känner att man kanske borde göra något åt sitt yrkesliv. Man vet inte vad. Man vet inte hur. man vet bara att det måste ske en förändring. Det kan inte fortsätta så här. Vart ska man då börja?
Känner att jag borde gå vidare. Lära mig nåt nytt. Utvecklas. Förnya mig.
Känner att jag borde gå vidare. Lära mig nåt nytt. Utvecklas. Förnya mig.
10 maj 2015
Låg
Just nu håller Wilmas diabetes på och spökar med oss. Hon är låg, låg, låg. Vi har svårt att få upp hennes socker. Trodde det hade med förstoppningen att göra men jag vet inte längre. I normala fall så tar hon 2 enheter NovoRapid till varje måltid (frukost, lunch, middag) men nu har vi gett henne 1 enhet och vid flera tillfällen även bara 0,5 enheter. Då har hon ätit mat plus nån fika eller gott efter och sockret sticker inte iväg. Basinsulinet Levemir brukar hon ta 9 men vi har sakta sänkt. 8,5. 7,5. Ändå är hon låg. Eller ligger i varje fall pressat. Idag sänkte vi Levemiret ännu mer. 5 enheter fick hon nu på kvällen. Vi kan ju inte sänka NovoRapiden lägre än 0,5 och hon ska ju ha lite insulin. Levemiret och Novorapiden ska ju ligga på rätt så lika nivå och då hon haft total dos på Novorapiden från i måndags 8,5, tisdag 7,5, onsdag 7, torsdag 6, fredag 4, lördag 3...ja då va det verkligen dags att sänka Levemiret.
Vaknade på 4,3.
Dagens dos till frukost blev 0,5 och då va hon ändå låg (3,6) innan fotbollsmatchen så mannen stoppade i henne dextroxol och sen söt saft och vid varje vätskepåfyllning fick hon fylla på med saft. Väl hemma låg hon på 6,3.
Får se hur kvällen fortsätter och nån dag in i veckan. Annars får vi tänka till igen.
08 maj 2015
Skallebang
Huvudvärken från helvetet har varit eller är på besök igen.
Kände av det igår kväll. Kände av det i natt men vaknade inte till så mycket att jag kunde gå upp och ta en tablett eller två. Sov ju fortfarande trots att jag kände hur ont det gjorde. Vaknade och hade så ont att jag inte kunde resa mig. Kom upp till slut, i med 2 Ipren, klä sig, barnen klädde sig själva, servera frukost till barnen framför TV´n så jag kunde ta en dusch (nu hamnar saker i fel ordning men men), packa gympakläder till Wilma, körde Wilma till skolan, åkte in till stan för att lämna Casper på dagis, glömde matlådan, Casper sa att jag ju kunde hämta den och det kunde vi ju för jag skulle på utvecklingssamtal på dagis och det var tid över så hem igen för att hämta matlåda, in till stan igen, klädde på Casper mer ytterkläder eftersom det var så kallt, puss och kram och så utvecklingssamtal på det. Fortfarande ont i huvudet men lite bättre. Till Karolina och fick slappna av lite och skratta lite. Till jobbet.
Nu är äntligen dagen över och jag tänker åka hem.
Hämta Casper, handla fikabröd, hämta Wilma, hem, laga middag, mamma och pappa kommer på besök.
Tack och god natt.
Hoppas hitta energi så jag kan träna i helgen. Vårruset närmar sig och jag har på 2 månader sprungit två gånger.
Kände av det igår kväll. Kände av det i natt men vaknade inte till så mycket att jag kunde gå upp och ta en tablett eller två. Sov ju fortfarande trots att jag kände hur ont det gjorde. Vaknade och hade så ont att jag inte kunde resa mig. Kom upp till slut, i med 2 Ipren, klä sig, barnen klädde sig själva, servera frukost till barnen framför TV´n så jag kunde ta en dusch (nu hamnar saker i fel ordning men men), packa gympakläder till Wilma, körde Wilma till skolan, åkte in till stan för att lämna Casper på dagis, glömde matlådan, Casper sa att jag ju kunde hämta den och det kunde vi ju för jag skulle på utvecklingssamtal på dagis och det var tid över så hem igen för att hämta matlåda, in till stan igen, klädde på Casper mer ytterkläder eftersom det var så kallt, puss och kram och så utvecklingssamtal på det. Fortfarande ont i huvudet men lite bättre. Till Karolina och fick slappna av lite och skratta lite. Till jobbet.
Nu är äntligen dagen över och jag tänker åka hem.
Hämta Casper, handla fikabröd, hämta Wilma, hem, laga middag, mamma och pappa kommer på besök.
Tack och god natt.
Hoppas hitta energi så jag kan träna i helgen. Vårruset närmar sig och jag har på 2 månader sprungit två gånger.
07 maj 2015
Ny bok
Egentligen har jag börjat läsa en bok på engelska, om vampyrer men jag gjorde en shopping för några dagar sen och idag dök den ner i brevlådan.
Hoppas den är bra.
När allt bara känns värdelöst
Alldeles för mycket just nu.
Vet inte vart jag ska börja eller sluta. Känns som om man bara går på som en robot. Jag som tyckte att det började gå åt rätt håll. Men svackor kommer man väl få men jag vill inte hamna i en.
Känner stress på jobbet då det är mycket och vi har en dead-line.
Känner stress då det går för sakta fram på jobbet.
Känner stress av att behöva tjata på barnen.
Känner stress för att behöva bli arg på barnen.
Känner stress för att mannen och jag bara lunkar runt.
Känner stress då det känns som om mannen och jag inte har nåt allmänt att prata om.
Känner stress över att inte kunna få en kram och någon som säger att det kommer bli bra.
Känner stress över att mannen och jag aldrig skrattar tillsammans.
Känner stress över att golvet hemma ser ut att vara jordstampat
Känner stress över att snabeldraken skulle behöva dras över golven hemma men när ska jag göra det.
Känner stress över all jäkla tvätt som bara blir.
Känner stress över att jag sover dåligt.
Känner stress över att jag svettas på nätterna. Varför?
Känner stress över att inte känna någon sexlust. Alls.
Känner stress för avsaknad av sex.
Känner stress då jag inte vet vilket preventivmedel jag ska använda.
Känner stress över att sommarens semester borde planeras och bokas.
Kännes stress över att jag inte är glad. Jag är ju egentligen en glad person som älskar det mesta.
Känner stress över att jag inte kan skratta och njuta.
Stress stress stress.
Känner stress då jag här om dagen var till barnmorskan för att få utskrivet p-piller. Äter redan det men dom börjar ta slut. Pratade om den obefintliga sexlusten. Hon trodde inte att det var p-pillren eftersom jag ätit dom så länge. Nä hä. Men visst kan man prova nåt annat. Hormonspiral kom upp. Känns ju rätt ok men jag har skippat det förut då det på nåt sätt känns skumt. Bokade en tid för att sätta in en. Tvekar. Googlade och hittade fakta om att den kapslat in sig i kroppen, att man inte hittade den, att den försvann, att man kan få cystor som går bort av sig självt o.s.v. Man kan ha stänkblödningar i början. Med tur så kanske man slipper ha mens alls. Skulle ju vara skönt. Men hur länge ska man stå ut med stänkblödningar? Så här sitter jag och vet varken ut eller in. Ska jag byta från p-piller till hormonspiral? Ska jag vänta till hösten istället så man slipper eventuella blödningar under sommaren? Kommer sexlusten fortsätta va borta så länge jag äter p-piller? Vart tog den vägen liksom? Kommer den fortsätta lysa med sin frånvara om jag byter till Hormonspiral? I så fall va det ju onödigt att byta. Hur ska man göra? Dessa val.
Igår va det cirkus med Wilmas blodsocker. Hon hade fotbollsträning. Blodsockret låg på 3,7. Hon drack ett glas mjölk. Sen tog hon en enhet insulin och åt risgrynsgröt med kanel, socker och mjölk. Innan hon sprang in på fotbollsplanen så kollade vi sockret. 2,4 tror jag det va. ?? Vad hände? I med 3 dextrozol. Wilma gick in på planen men stod mest där. Kollade igen. 2,4. Va fan. 3 dextrozol igen å så drack hon söt saft. Kollade efter en stund igen. 3,0 Men helvete. Hon som så gärna ville spela och jag som tänkte springa i spåret. Hon drack lite mer saft. Hon hade ont i magen också som hon klagat till och från över i 2 dagar. Jag tog beslutet att åka hem. Dels för magen men mest för sockret..Det måste ju UPP. Hemma kollade vi med en annan mätare. 3,0 låg hon på. Satte oss i soffan. Wilma ville inte ha mer dextrozol. Hon tyckte inte om dom sa hon. Ehhhh...???? Jag vet att hon gillar dom. Men man kanske ledsnar när man får äta många. Hon hade haft flera låga värden under dagen och fått ätit både dextrozol och druckit mjölk. Det närmade sig läggdags och jag var ju tvungen att få upp sockret på henne. Försökte med en lingongrova-smörgås. Men hon fick knappt i sig nåt. Jag blev arg och frustrerad för att hon inte åt men hur lätt är det när man har ont i magen. Men sockret då? Fan också säger jag bara. Kollade och det låg till slut på 4,1. Lite för lågt att gå å lägga sig på men tänkte att vi får kontrollera under natten. Bara att ställa klockan. Jag lag mig i sängen och googlade men jag är kass på att googla och fick inga svar på mina frågor. Micke kollade sockret på Wilma innan han lag sig. Klockan var då efter 22,00. 5,5 visade mätaren. Tack gode gud. Vi kunde nu sova hela natten. Men varför i fan va det så svårt att få upp sockret? Vad hände? När hon blir begränsad av sin sjukdom då blir jag arg. ledsen, frustrerad. Jag tycker fortfarande att det är så orättvist att hon fått diabetes. Jag tycker inte det är rätt. Hon ska inte behöva tänka på allt det som hon måste tänka på. Hon ska få vara barn. Utan allt detta. Önskar så att jag kunde vrida tillbaka tiden och göra nåt för att förhindra det. Men det kan man inte. Kroppen är som den är. Det enda vi kan göra är att bidra till forskningen och hoppas att dom kan hitta svar så att andra barn slipper det här.
Tack vare Facebook och en grupp jag är med i så har jag nu fått svar på mina fråga. Varför gick inte sockret upp på Wilma? Det visade sig att hon har en förstoppning. Hon har ju haft så ont i magen. Eftersom sockret tas upp av kroppen i den nedre delen av tarmen så kunde inte kroppen ta upp sockret eftersom det var fullpackat med bajs där och det nya hon åt låg för långt upp i tarmen. Det är svaret jag fick och det låter ju vettigt.
Känns dock ändå orättvist att hon fick åka hem från din fotbollsträning på grund av diabetesen och att vi inte fick ordning på den. Skit också.
Frustrerad mamma.
Allt kommer verkligen på en gång.
Alla känslor kommer verkligen på en gång.
Suck.
Idag är alltså ingen bra dag och sista delen av dagen i går va hemsk.
Vet inte vart jag ska börja eller sluta. Känns som om man bara går på som en robot. Jag som tyckte att det började gå åt rätt håll. Men svackor kommer man väl få men jag vill inte hamna i en.
Känner stress på jobbet då det är mycket och vi har en dead-line.
Känner stress då det går för sakta fram på jobbet.
Känner stress av att behöva tjata på barnen.
Känner stress för att behöva bli arg på barnen.
Känner stress för att mannen och jag bara lunkar runt.
Känner stress då det känns som om mannen och jag inte har nåt allmänt att prata om.
Känner stress över att inte kunna få en kram och någon som säger att det kommer bli bra.
Känner stress över att mannen och jag aldrig skrattar tillsammans.
Känner stress över att golvet hemma ser ut att vara jordstampat
Känner stress över att snabeldraken skulle behöva dras över golven hemma men när ska jag göra det.
Känner stress över all jäkla tvätt som bara blir.
Känner stress över att jag sover dåligt.
Känner stress över att jag svettas på nätterna. Varför?
Känner stress över att inte känna någon sexlust. Alls.
Känner stress för avsaknad av sex.
Känner stress då jag inte vet vilket preventivmedel jag ska använda.
Känner stress över att sommarens semester borde planeras och bokas.
Kännes stress över att jag inte är glad. Jag är ju egentligen en glad person som älskar det mesta.
Känner stress över att jag inte kan skratta och njuta.
Stress stress stress.
Känner stress då jag här om dagen var till barnmorskan för att få utskrivet p-piller. Äter redan det men dom börjar ta slut. Pratade om den obefintliga sexlusten. Hon trodde inte att det var p-pillren eftersom jag ätit dom så länge. Nä hä. Men visst kan man prova nåt annat. Hormonspiral kom upp. Känns ju rätt ok men jag har skippat det förut då det på nåt sätt känns skumt. Bokade en tid för att sätta in en. Tvekar. Googlade och hittade fakta om att den kapslat in sig i kroppen, att man inte hittade den, att den försvann, att man kan få cystor som går bort av sig självt o.s.v. Man kan ha stänkblödningar i början. Med tur så kanske man slipper ha mens alls. Skulle ju vara skönt. Men hur länge ska man stå ut med stänkblödningar? Så här sitter jag och vet varken ut eller in. Ska jag byta från p-piller till hormonspiral? Ska jag vänta till hösten istället så man slipper eventuella blödningar under sommaren? Kommer sexlusten fortsätta va borta så länge jag äter p-piller? Vart tog den vägen liksom? Kommer den fortsätta lysa med sin frånvara om jag byter till Hormonspiral? I så fall va det ju onödigt att byta. Hur ska man göra? Dessa val.
Igår va det cirkus med Wilmas blodsocker. Hon hade fotbollsträning. Blodsockret låg på 3,7. Hon drack ett glas mjölk. Sen tog hon en enhet insulin och åt risgrynsgröt med kanel, socker och mjölk. Innan hon sprang in på fotbollsplanen så kollade vi sockret. 2,4 tror jag det va. ?? Vad hände? I med 3 dextrozol. Wilma gick in på planen men stod mest där. Kollade igen. 2,4. Va fan. 3 dextrozol igen å så drack hon söt saft. Kollade efter en stund igen. 3,0 Men helvete. Hon som så gärna ville spela och jag som tänkte springa i spåret. Hon drack lite mer saft. Hon hade ont i magen också som hon klagat till och från över i 2 dagar. Jag tog beslutet att åka hem. Dels för magen men mest för sockret..Det måste ju UPP. Hemma kollade vi med en annan mätare. 3,0 låg hon på. Satte oss i soffan. Wilma ville inte ha mer dextrozol. Hon tyckte inte om dom sa hon. Ehhhh...???? Jag vet att hon gillar dom. Men man kanske ledsnar när man får äta många. Hon hade haft flera låga värden under dagen och fått ätit både dextrozol och druckit mjölk. Det närmade sig läggdags och jag var ju tvungen att få upp sockret på henne. Försökte med en lingongrova-smörgås. Men hon fick knappt i sig nåt. Jag blev arg och frustrerad för att hon inte åt men hur lätt är det när man har ont i magen. Men sockret då? Fan också säger jag bara. Kollade och det låg till slut på 4,1. Lite för lågt att gå å lägga sig på men tänkte att vi får kontrollera under natten. Bara att ställa klockan. Jag lag mig i sängen och googlade men jag är kass på att googla och fick inga svar på mina frågor. Micke kollade sockret på Wilma innan han lag sig. Klockan var då efter 22,00. 5,5 visade mätaren. Tack gode gud. Vi kunde nu sova hela natten. Men varför i fan va det så svårt att få upp sockret? Vad hände? När hon blir begränsad av sin sjukdom då blir jag arg. ledsen, frustrerad. Jag tycker fortfarande att det är så orättvist att hon fått diabetes. Jag tycker inte det är rätt. Hon ska inte behöva tänka på allt det som hon måste tänka på. Hon ska få vara barn. Utan allt detta. Önskar så att jag kunde vrida tillbaka tiden och göra nåt för att förhindra det. Men det kan man inte. Kroppen är som den är. Det enda vi kan göra är att bidra till forskningen och hoppas att dom kan hitta svar så att andra barn slipper det här.
Tack vare Facebook och en grupp jag är med i så har jag nu fått svar på mina fråga. Varför gick inte sockret upp på Wilma? Det visade sig att hon har en förstoppning. Hon har ju haft så ont i magen. Eftersom sockret tas upp av kroppen i den nedre delen av tarmen så kunde inte kroppen ta upp sockret eftersom det var fullpackat med bajs där och det nya hon åt låg för långt upp i tarmen. Det är svaret jag fick och det låter ju vettigt.
Känns dock ändå orättvist att hon fick åka hem från din fotbollsträning på grund av diabetesen och att vi inte fick ordning på den. Skit också.
Frustrerad mamma.
Allt kommer verkligen på en gång.
Alla känslor kommer verkligen på en gång.
Suck.
Idag är alltså ingen bra dag och sista delen av dagen i går va hemsk.
05 maj 2015
Känslan
Känslan när man är på jobbet och inte alls kommer framåt i arbetet för att man är beroende av andra personer som inte ringer tillbaka eller dyker förbi när jag ber dom.
04 maj 2015
Uppdatering
Ibland hinner man ju inte skriva här även om man vill och även om det händer mycket.
Så jag får göra en summering på sista dagarna.
28/4
Betalade handpenningen för Cypern. Tjoho. Inte att betala men att ha en resa att se fram emot. Sist jag reste till sol och bad då låg Casper i min mage så det var i slutet på maj 2010.
Jag och Casper var till Karin och fixade våra frisyrer. Vi hade tid och vi var ju tvungna att äta så vi stannade på McDonalds och åt. Jättemysigt att bara sitta i lugn och ro med ett barn. Det är sån skillnad om man har ett eller två barn med sig. Oavsett vilket barn man har med sig. Casper blev kortklippt och jag toppade håret och färgade över mitt röda så nu är det brunt istället.
29/4
Utvecklingssamtal på skolan med Wilma. Alltid lika trevliga möten. Det går jättebra i skolan för Wilma. Hon är duktig i alla ämnen, trivs och tycker det är roligt på skolan och i Svenskan så kan hon lite mer än vad som krävs av henne just nu. Hon har även utvecklats mycket säger fröken och menar på ansvaret hon tar för sin diabetes. Hon är superduktig. Hon har även blivit lite mer självständig och säger mer vad hon tycker och tänker och sträcker upp handen och frågar och svarar mycket på lektionerna. Superkul att höra att det går så bra. Snacka om att man blir ännu mer stolt som mamma för stolt är jag ju redan.
Wilma hade fotbollsträning i onsdags så jag tog en vända i spåret. Sprang intervaller. Gick rätt så bra. Om bara den där astman kunde försvinna så skulle det gå enklare men men..bara att käpa på jag vet ju att den kommer att "försvinna" ju bättre kondisen blir.
30/4
Jobbade till 13,00 sen hade vi inventering. Så roligt. Nä inte riktigt men med ett par hörlurar i öronen och musik på i mobilen så gick det rätt så bra. Blev stressad på slutet eftersom jag skulle hämta barn. Caspers dagis stänger 17,00 och vi brukar alltid va klara i tid men just i torsdags så tog det tid. kom till dagis till 16,55. Pust.
Sista april firade vi i lugn och ro. Ensamma. Grillade och mös.
1/5
Käkade frukost och packade och åkte till Orsa och husvagnen. Stannade i Avesta vid den stora Dalahästen och åt lunch på en restaurang där. Barnen tyckte Dalahästen va skoj.
Råkade fastna på Rättviks marknad också. Visste inte att det var den. Jag såg ju bara några stånd och tyckte det kunde va skoj att kika lite. Men oj va stor marknaden va. Mannen köpte en sekatör och korv och barnen och jag köpte godisremmar.
2/5
Halva dagen spenderades i Orsa Björnpark. Barnen var superduktiga och traskade på. Mycket uppför och nedför blev det. Vi såg järv, brunbjörn, isbjörn, andra olika sorters björnar, tiger, snöleopard och lite andra djur. Vi tog en picknick i parken då vi hade oboy/the/kaffe och smörgåsar med oss.
Wilmas blodsocker sjönk ner till 3,3 vid ett tillfälle så det blev dextrozol för att få upp det igen. Det gick bra.
3/5
Packade ihop och åkte hem till huset. åt lunch på vägen hem.
På kvällen kom Stina en tjej och lämnade över papper, mappar och annat som jag behöver för att sköta uppdraget som sekreterare i Sportklubben. Det är mer att göra än vad man tror men det ska nog gå bra. Stina är supertrevlig och skulle det vara nåt så kan jag ringa när jag vill. Det visade sig även att hon och mannen gått i samma skola i parallellklass. Liten värld vi lever i.
Nu är det ny vecka och annat som händer.
Det är ridskola, besök hos BM för mig för att kolla blodtrycket så jag får nytt recept på p-piller, fotbollsträning för Wilma, utvecklingssamtal på dagis för Casper, besök hos Karolina, Casper ska på kalas, simskola för Casper, fotbollsmatch för Wilma och gudstjänst för Miniorerna. På det ska jag få till egen träning också, både löpning och styrketräning.
Har fått info plus nummerlapp till vårruset i Gävle. 17 maj då bär det av.
Så jag får göra en summering på sista dagarna.
28/4
Betalade handpenningen för Cypern. Tjoho. Inte att betala men att ha en resa att se fram emot. Sist jag reste till sol och bad då låg Casper i min mage så det var i slutet på maj 2010.
Jag och Casper var till Karin och fixade våra frisyrer. Vi hade tid och vi var ju tvungna att äta så vi stannade på McDonalds och åt. Jättemysigt att bara sitta i lugn och ro med ett barn. Det är sån skillnad om man har ett eller två barn med sig. Oavsett vilket barn man har med sig. Casper blev kortklippt och jag toppade håret och färgade över mitt röda så nu är det brunt istället.
29/4
Utvecklingssamtal på skolan med Wilma. Alltid lika trevliga möten. Det går jättebra i skolan för Wilma. Hon är duktig i alla ämnen, trivs och tycker det är roligt på skolan och i Svenskan så kan hon lite mer än vad som krävs av henne just nu. Hon har även utvecklats mycket säger fröken och menar på ansvaret hon tar för sin diabetes. Hon är superduktig. Hon har även blivit lite mer självständig och säger mer vad hon tycker och tänker och sträcker upp handen och frågar och svarar mycket på lektionerna. Superkul att höra att det går så bra. Snacka om att man blir ännu mer stolt som mamma för stolt är jag ju redan.
Wilma hade fotbollsträning i onsdags så jag tog en vända i spåret. Sprang intervaller. Gick rätt så bra. Om bara den där astman kunde försvinna så skulle det gå enklare men men..bara att käpa på jag vet ju att den kommer att "försvinna" ju bättre kondisen blir.
30/4
Jobbade till 13,00 sen hade vi inventering. Så roligt. Nä inte riktigt men med ett par hörlurar i öronen och musik på i mobilen så gick det rätt så bra. Blev stressad på slutet eftersom jag skulle hämta barn. Caspers dagis stänger 17,00 och vi brukar alltid va klara i tid men just i torsdags så tog det tid. kom till dagis till 16,55. Pust.
Sista april firade vi i lugn och ro. Ensamma. Grillade och mös.
1/5
Käkade frukost och packade och åkte till Orsa och husvagnen. Stannade i Avesta vid den stora Dalahästen och åt lunch på en restaurang där. Barnen tyckte Dalahästen va skoj.
Råkade fastna på Rättviks marknad också. Visste inte att det var den. Jag såg ju bara några stånd och tyckte det kunde va skoj att kika lite. Men oj va stor marknaden va. Mannen köpte en sekatör och korv och barnen och jag köpte godisremmar.
2/5
Halva dagen spenderades i Orsa Björnpark. Barnen var superduktiga och traskade på. Mycket uppför och nedför blev det. Vi såg järv, brunbjörn, isbjörn, andra olika sorters björnar, tiger, snöleopard och lite andra djur. Vi tog en picknick i parken då vi hade oboy/the/kaffe och smörgåsar med oss.
Wilmas blodsocker sjönk ner till 3,3 vid ett tillfälle så det blev dextrozol för att få upp det igen. Det gick bra.
3/5
Packade ihop och åkte hem till huset. åt lunch på vägen hem.
På kvällen kom Stina en tjej och lämnade över papper, mappar och annat som jag behöver för att sköta uppdraget som sekreterare i Sportklubben. Det är mer att göra än vad man tror men det ska nog gå bra. Stina är supertrevlig och skulle det vara nåt så kan jag ringa när jag vill. Det visade sig även att hon och mannen gått i samma skola i parallellklass. Liten värld vi lever i.
Nu är det ny vecka och annat som händer.
Det är ridskola, besök hos BM för mig för att kolla blodtrycket så jag får nytt recept på p-piller, fotbollsträning för Wilma, utvecklingssamtal på dagis för Casper, besök hos Karolina, Casper ska på kalas, simskola för Casper, fotbollsmatch för Wilma och gudstjänst för Miniorerna. På det ska jag få till egen träning också, både löpning och styrketräning.
Har fått info plus nummerlapp till vårruset i Gävle. 17 maj då bär det av.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)